Skönt för utseendet, och till stor besparing
i synnerhet för framtiden, vore att bekläda hela
öfverbyggnaden med gult tegel — holländsk
klinker — samt att ornamenterne utfördes i
vår vanliga blågrå kalksten, eller med Kol-
mordsmarmor, som båda skulle visa sig utom-
ordentligt väl mot den lena bottenfärgen.
Byggnaden försäkrades så om bestånd, och all
rappning utvändigt besparades, med sina stän-
digt återkommande grymt dyra färgningar och
plåster af alla slag.
Så anlagdt skulle Nationalmuseum — från
hvilken punkt som heldst på Gustaf Adolfs
torg en åskådare än ville se — lemna hela
hufvudbyggnaden af Kongl. Slottet, ända ned-
ifrån Lejonbackens fot, fri, i all sin prakt.
Norrbro skulle, med jemna sidolinier, i en
sträcka från torget till slottet, synas längre och
lättare; men en hög bildstod till bäst, på pla-
nen vid nedgången från bron till museum, fin-
ge den vackraste plats i staden, och skulle för
åskådaren på torget teckna sig lifligt och skönt
mot Konungaborgens fält.
Vore nu allt detta: reste sig portikens krans
från den forsande strömmens skum, eller vid
andra årstider, på Mälarns stilla spegel; och lekte
här gasstrålarnes klara sken en afton i vattnets
yta: vimlade fattig och rik, och ung och gam-
mal omkring i Helgeandsholmens salar hos konst
och vetenskap, i bazaren, på terrasserna —
och möjligen bland blommor äfven en vinter-
dag — vore det väl då så illa beställdt med
Nationalmuseum, dess afsedda ändamål och
dess läge?
Att förneka det Helgeandsholmen genom sitt
läge blifvit bestämd till Stockholms glanspunkt,
har man väl funnit alldeles fåfängt; och mean
synes till och med erkänn2, att dess närvarande
användande är hånfullt emot en gifmild natur.
Man kan ej neka att hufvudstadens hela be-
folkning dagligen måste fram vid denna punkt;
men ändock gifves det tycken som finna, att
när stunden kommit att resa ett nationalmo-
nument, det borde stå annorstädes än här: att
ett museum, med allt hvad landet eger af dyr-
bara åskådliga minnen, allt hvad det har eHer
kan frambringa i skön konst, bör förvisas till
någon obesökt vrå. De vilja ej stjernan, hvar-
med Sverige har rätt och skäl att pryda sig,
på bröstet och vid bjertat; de söka på ryggen:
en plats för den.
Af dem hvilkas pligt det varit, att med
hvarje medel främja ett lyckligt val af bygg-
nadsplats för vårt nationalmuseum, har man
sett de vidrigaste åtgärder i denna angelägen-
het, som måtte kunna benämnas landet helig.
För ett fattigt folk kan, ty värr, äfven när
dess ära fordrar uppoffringar, en stor penninge-
summa blifva afskräckande — och de funno
den, såsom vi veta, mot Helgeandsholmen!
Hvilken väg skola de väl nu gå, sedan också
denna sista blifvit afhöljd?
Kanske stödja de sig vidare på ett inta-
lande, att platsen skall värdigts användas an-
norlunda än för nationalmuseum.
I de kommitterades, underdåniga utlåtande
af d. 10 Juli 4845 heter det: ,att fördelarne
af detta utmärkta läge icke äro rätt begagnade,
är lika ostridigt, som det är önskvärdt, att en
gång, och ju förr desto heldre, platsen måtte
ordnas på ett storartadt och värdigt sätt. Om
för ea dylik anordning, som, eöligt kommitte-
rades tanka, på mer än ett sätt kan tillfreds-
ställande utföras, väljes motivet af en stor mo-
numentalbyggnad, måste första steget till den-
sammas åvägabringande blifva tillskapande af
det utrymme den skall upptaga.n
Häraf får man till slutsats den vackra behåll-
ning, att å ena sidan, det skall vara nödvändigt,
för en stor monumentalbyggnad, att hafva en
plats att stå på — och detta eger nog sin rik-
tighet — samt vidare: att en storartad anord-
ning af Helgeandsholmen på mer än ett sätt
kan tillfredsställande utföras, Detta sednare
är lyckligtvis ej lika lätt att begripa, och ett
orakelspråk, som föga passar för våra rationella
tider. Kommitterades; så yttrade ptanke kan
imedlertid ej kullkastas, derföre att den är tom,
och deri ligger troligen dess egentliga styrka.
Att de der flere sättena ej framlades, det
finner ins. emedlertid naturligt, ty de finnas ej.
Man talade i en artikel i Morgonen om
att afrödja alla husen, och g-nom planteringar
göra Helgeandsholmen till en promenadpark.
Den som sett Sophix ön i Prag,, hette det,
med ett snarlikt läge i Moldau-floden, och
med en bro deröfver, kan utan inbillningskraf-
tens anlitande göra sig ett begrepp deromp.
Issändaren har sett den ön, men beklagar
att han icke ändå begriper huru det skall gå
till, att af Helgeandsholmen bereda något så-
dant. Sophien Insel har många, och större
byggnader än Helgeandsholmen; den är icke
mindre än 600 alvar lång och 4350 alnar bred.
(Furts )
KORRESPONDENS-ARTIKEL