(inom Konungens kansli) till expeditionssekrteterare). Hans göra blir då att redigera de skrifvelser, sem utgå från departementet: — ett göra, som :enekligen erfordrar någon förmåga att behand!a språket. Vid slutet af sin offentliga bana medgifves den ad: ministrative embetsmannen en sysselsättning, som bordt hafva utgjort hans första lärospån vid dess början. Ganska få hinna längre än till expeditionsi sekreteraregraden, mången icke ens så längt. Vi kunna derföre anse den vanliga embetsmannabanen slutad vid detta mål. Denna flygtiga blick på sysselsättningen och avancementet inom departementerna af Konungens-kansli kan också vara en blick på samma föremål inom de flesta rikets kollegier och andra förvaltandeverk; ty med dem förhåller sig så fullkomligt på enghanda sätt, att skilnaden härutinnan näppeligen torde vara någon annan är den, att de tjenstemän inom ko!legierna och öfriga förvaltande verk, som motsvara kopister, kansltister, protokelissekreterare och expeditionesekreterare inom Konungens kansli, på de förra ställena betitlas kanslister, notarier, protonotarier och sekreterare. En inskränkt eller på sin höjd medelmåttig menniska befinner sig särdeles väl vid syssekättningar utan eget ansvar ech hvilka icke kräfva :mågon sto: ansträngning af tankekiaften, För säcena män tyckas dessa tjenster enkom skapade. De kunna sofva sitt lif igenom med pennan i hand, och staten underhåller deras slummer med av-genäma drömmar om qvartaler och sportler. — Annorlunda är förhållanset med talangen, som, åtminstone i början, icke är sömnig, .och för hvilken, åtminstone i ungdomen, qvartaler och sportler innebäsa mindre retelse och behag än möjligheten att gagna fosterlandet och sina medborgare. För talangen är denna overksamhet, elier rättare, denna tanklösa verkssmhet lika stor plåga, som den för medelmåttan innebär njutning. (Forts. följer.) ) Eller rättaretill: Förste expeditionssekreterare. Hvar och en inom denna grad är den förste. Det gamla språket: de ytterste skola vara de förste, finnes -här praktiskt framstäld:.