Indien icke erhäller några barn, så lofvar hon de gudar, uti hvars makt det står att uppfylla hennes önskan, allt hvad hon eger. Om hennes hopp ännu blir ouppfylldt, så lofvar hon att helga sin förstfödde åt Mabadeo, förintelsens gud. Om hon sedan erhåller en son, döljar hon för honom sitt löfte, till dess han uppnått ynglingaåren, då underrättar hon honom om den förfärliga sanningen, som likväl hvarken inger ynglingen smärta eller fruktan. En helig pligt och modrens vilja kallar honom, han är beredd att uppfylla den. Utan att yppa det för någon, inviger han sig sjelf ät Mahadeo och anlägger en pi!grims eller en from tiggares dragt och vandrar till den fruktansvärda gudomlighetens berömdaste tempel uti någon af östra Indiens aflägsnaste landskaper, och under messan på Mabadeos bergsplatå störtar han sig slutligen utför en lodrät 500 fot hög bergvägg i en afgrund, der han krossas emot klipporna. Ofta vacklar den till döden dömde vid första, ja äfven vid det andra besöket på Mahadeoberget och fortsätter ännu följande året sina nattfärder, för att ändtligen vid tredje besöket uppfylla sin moders löfte.