hvilka innebära ingenting mindre än en full komlig förkastelsedom öfver kongl. flottans när varande organisation, äfven blifva föremål fö! offentlig granskning. — I möjligaste korthe må en sådan här anställas å hufvudpunktern; af ifrågavarande artikel, nemligen: Omdömet öfver den, af hr amiralen m. m J. H. Kreuger, nyligen utgifna brochyr, unde) titel: Kort framställning af Svenska Skärgårdsflottans bedrifter, samt Insändarens åsigter om den sort sjöoch skärgårds-försvar, som för Sverige är nyttigast mest passande och som följaktligen först bön fulikomnas, — äfvensom angående olämpligheten af den år 1324 verkställda sammanslagningen af örlogsflottans och armåens flottas personalstater. All, med sakkunskap och oväld sammanfattad, krigshistoria, synnerligast den fosterländska, bör till högt värde uppskattas inom ett land, som, alltifrån :urminnes tider, genom ärorika strider upprätthållit sin sjelfständighet. — Elter en mer än 30:irig fred har den, för alla som tillhöra krigareyrket, ett oskattbart värde, såsom enda medlet, hvarigenom någon ersättning kan vinnas för bristande egen krigserfarenhet. I detta afseende instämma vi uti alla de loford, hvilka gifvits och komma att gifvas amiralen m. m. Kreugers lilla bok, och erkänna den stora nytta, som flottans officerare deraf kunna inhemta. Det är derföre påkostande att icke kunna lemna samma odelade bifall åt de, i slutet af skriften, gjorda konklusioner, hvilka äfven skola innefatta ett slags svar å en af kongl. krigsvetenskapsakademien uppgifven prisfråga om Svenska skärgårdsflottans sannolika användande under ett blifvande krig. Förf. framställer der huru den store Ehrensvärd, hvars snille och djupa insigter såsom krigare och organisatör af krigsväsendet oförändradt måste erkännas, bildat armeens flotta af pstora krigsfartyg,, hvarigenom en starkare och mer samlad eld skulle åstadkommas,. Han anför vidare huru man, genom erfarenheten, blifvit tvungen att afstå ifrån dessa stora fartyg, hvilka nästan icke kunde användas annorlunda än såsom stationära i skärgårdarna, och som, i motvind, icke kunde åtfölja de smärre, mera lättrodda kanonsluparna och kanonjollarna, hvarföre de ock, vid vunnen drabbning, icke kunde, med erforderlig hastighet, förfölja fienden, och vid en förlorad — komma undan eller undgå att blifva fiendens byte. Då till dessa begge premisser lägges den tredje: att men numera, genom ångmachinerna, erhållit en, under våra hittills förda skärgårdkrig, icke en gång anad kraft att, med stor hastighet och oberoende af vindarna, röra äfven de största fartyg; så synes slutsatsen — att kanonsluparna och, till en del äfven, kanonjollarna hädanefter böra utgöra Sveriges hufvudsakliga sjöförsvar — icke enligt någon logik kunna deraf följa. Emot ångfartygs begagnande, såsom krigseller egentliga strids-fartyg, anföres väl deras dyrhet eller att -materiellen till hvarje mot fienden agerande kanon å dem kostar 420,000 rdr, då den å en kanonslup kostar blott 44,000 rdr och å en kanonjoll — icke mer än 53,000 rdr; men detta är under den, helt och hållet omotiverade, förutsättningen, alt alla krigsfartygs ångmachiner nödvändigt måste kunna gifva dem den största möjliga hastighet. Om en hastighet af 3 minuter i timmen, under stillt väder, är tillräcklig då den åstadkommes med åror af menniskokraft, så måste den äfven vara det i händelse ångkraften begagnas; och härtill skulle erfordras föga kostnad för machiner och bränsle, äfven å stora och med talrikt artilleri bestyckade fartyg. Må man akta sig att tala om ångmachiners dyrhet, då deras kraft skall jemföras med menniskoarmarnas! Om deremot alla krigsångfartyg skulle kunna röras med 9 åa 410 minuters eller ändå större fart, så uppkomme deraf ett i sanning dyrt vapen; men hvilket genom sin stora rörlighet, icke i något afseende kunde jemföras hvarken med seglande eller rodd-fartyg. Det sänna och rätta torde vara att stridskraft och rörlighet äro, för alla vapen, tvenne lika erforderliga egenskaper, hvilka, tyvärr, sällan kunna vinnas annorlunda än på hvarandras bekostnad, efter de noggrannt afvägda proportioner, som endast erfarenheten kan bestämma; — att ångfartygsmachiner och propeller numera vunnit den fullkomning och användbarhet för krigsfartyg, att dessa fartyg, förr eller sednare, måste blifva de hufvudsakligaste sjökrigsmachinerna, synnerligast för Sverige, der: de kunna vara på samma gång sjöoch skärgårds-fartyg och, äfven i närvarande stund, utgöra de medel att, i de trångaste farvatten, röra de apnars seglande skeppen: — att, för den behöfliga artilleristyrkans skull, endast en del krigsingfartyg böra göras i hög