hvilka innebära ingenting mindre än en full
komlig förkastelsedom öfver kongl. flottans när
varande organisation, äfven blifva föremål fö!
offentlig granskning. — I möjligaste korthe
må en sådan här anställas å hufvudpunktern;
af ifrågavarande artikel, nemligen:
Omdömet öfver den, af hr amiralen m. m
J. H. Kreuger, nyligen utgifna brochyr, unde)
titel: Kort framställning af Svenska Skär-
gårdsflottans bedrifter, samt
Insändarens åsigter om den sort sjö- och
skärgårds-försvar, som för Sverige är nyttigast
mest passande och som följaktligen först bön
fulikomnas, — äfvensom angående olämplighe-
ten af den år 1324 verkställda sammanslagnin-
gen af örlogsflottans och armåens flottas per-
sonalstater.
All, med sakkunskap och oväld sammanfat-
tad, krigshistoria, synnerligast den fosterländska,
bör till högt värde uppskattas inom ett land,
som, alltifrån :urminnes tider, genom ärorika
strider upprätthållit sin sjelfständighet. — Elter
en mer än 30:irig fred har den, för alla som
tillhöra krigareyrket, ett oskattbart värde, så-
som enda medlet, hvarigenom någon ersättning
kan vinnas för bristande egen krigserfarenhet.
I detta afseende instämma vi uti alla de lof-
ord, hvilka gifvits och komma att gifvas ami-
ralen m. m. Kreugers lilla bok, och erkänna
den stora nytta, som flottans officerare deraf
kunna inhemta. Det är derföre påkostande att
icke kunna lemna samma odelade bifall åt de,
i slutet af skriften, gjorda konklusioner, hvilka
äfven skola innefatta ett slags svar å en af
kongl. krigsvetenskapsakademien uppgifven pris-
fråga om Svenska skärgårdsflottans sannolika
användande under ett blifvande krig.
Förf. framställer der huru den store Ehren-
svärd, hvars snille och djupa insigter såsom
krigare och organisatör af krigsväsendet oför-
ändradt måste erkännas, bildat armeens flotta
af pstora krigsfartyg,, hvarigenom en starkare
och mer samlad eld skulle åstadkommas,. Han
anför vidare huru man, genom erfarenheten,
blifvit tvungen att afstå ifrån dessa stora far-
tyg, hvilka nästan icke kunde användas annor-
lunda än såsom stationära i skärgårdarna, och
som, i motvind, icke kunde åtfölja de smärre,
mera lättrodda kanonsluparna och kanonjollarna,
hvarföre de ock, vid vunnen drabbning, icke
kunde, med erforderlig hastighet, förfölja fien-
den, och vid en förlorad — komma undan el-
ler undgå att blifva fiendens byte. Då till
dessa begge premisser lägges den tredje: att
men numera, genom ångmachinerna, erhållit
en, under våra hittills förda skärgårdkrig, icke
en gång anad kraft att, med stor hastighet och
oberoende af vindarna, röra äfven de största
fartyg; så synes slutsatsen — att kanonsluparna
och, till en del äfven, kanonjollarna hädanefter
böra utgöra Sveriges hufvudsakliga sjöförsvar
— icke enligt någon logik kunna deraf följa.
Emot ångfartygs begagnande, såsom krigs- eller
egentliga strids-fartyg, anföres väl deras dyrhet
eller att -materiellen till hvarje mot fienden
agerande kanon å dem kostar 420,000 rdr, då
den å en kanonslup kostar blott 44,000 rdr
och å en kanonjoll — icke mer än 53,000 rdr;
men detta är under den, helt och hållet omo-
tiverade, förutsättningen, alt alla krigsfartygs
ångmachiner nödvändigt måste kunna gifva dem
den största möjliga hastighet. Om en hastighet
af 3 minuter i timmen, under stillt väder, är
tillräcklig då den åstadkommes med åror af
menniskokraft, så måste den äfven vara det i
händelse ångkraften begagnas; och härtill skulle
erfordras föga kostnad för machiner och bränsle,
äfven å stora och med talrikt artilleri bestyc-
kade fartyg. Må man akta sig att tala om ång-
machiners dyrhet, då deras kraft skall jemfö-
ras med menniskoarmarnas! Om deremot alla
krigsångfartyg skulle kunna röras med 9 åa 410
minuters eller ändå större fart, så uppkomme
deraf ett i sanning dyrt vapen; men hvilket
genom sin stora rörlighet, icke i något afseende
kunde jemföras hvarken med seglande eller
rodd-fartyg. Det sänna och rätta torde vara
att stridskraft och rörlighet äro, för alla va-
pen, tvenne lika erforderliga egenskaper, hvilka,
tyvärr, sällan kunna vinnas annorlunda än på
hvarandras bekostnad, efter de noggrannt af-
vägda proportioner, som endast erfarenheten
kan bestämma; — att ångfartygsmachiner och
propeller numera vunnit den fullkomning och
användbarhet för krigsfartyg, att dessa fartyg,
förr eller sednare, måste blifva de hufvudsak-
ligaste sjökrigsmachinerna, synnerligast för Sve-
rige, der: de kunna vara på samma gång sjö-
och skärgårds-fartyg och, äfven i närvarande
stund, utgöra de medel att, i de trångaste far-
vatten, röra de apnars seglande skeppen: —
att, för den behöfliga artilleristyrkans skull,
endast en del krigsingfartyg böra göras i hög-