hvarandra blomstra galanthus nivalis, pyrus japonica, cynoglossum omphalodes, crocus vernus, sornus mascula, anemone hepatica och violen. Vegetationen var längre framskriden än den varit vid slutet af Mars förra året, då den likväl var lika mycket efter, som den nu ilat före sin tid. Några andra ledamöter meddelade äfven åtskilliga observationer de gjort iafseende på den tidiga vegetationen. Hr Dumontier omförmälte att vid Kain, ej långt från Tournay, hade persikor sedan flere dagar blomstrat på kall jord. I trakten af Löwen blomstrade violerna hela vintren igenom. — VILEOR FÖRESKRIFNA AF EN LIFMEDIEUS. Biskop Eylert berättar uti 9:e brefvet af sin biegrafi öfver konung Fredrik Wilhelm III följande anekdot om den berömda läkaren Heim: Prins Ferdinands gemål hade en förträfflig, godmodig och redbar karakter; men hon och hennes hof hade en anstrykning af Fredrik den store, som kallade alla menniskor för han. En gång förekom följande karakteristiska scen: Prinsessan satt uti ett präktigt audiensrum på en soffa och granskade genom en lorgnett doktor Heim, som blifvit anmäld och fått företräde. Kom han närmare, sade furstinnan och fortfor derefter: Jag har hört med mycket beröm omtalas hans skicklighet och hans stora och lyckliga praktik. Jag har derföre tänkt utnämna honom ti!l min lifmedikus, och det är derom jag nu velat underrätta honom. — Eders kongl. höghet, jag tackar för detta förtroende, men jag kan endast under vissa vilkor blifva er lifmedikus. — Vilkor? sådana har ännu ingen gjort mig under min lefnad,, sade prinsessan skrattande. — Ipogen? då bör det vara hög tid att ni lär känna dem. — Låt oss höra hans — Det första vilkoret är att eders kongl höghet icke kallar mig han, det hör icke längre till tiden; konungen gör det icke; till och med mina betjenter kallar jag icke han. Det andra vilkoret är att eders höghet icke, såsom nyss skett, låter mig vänta så länge i antichambren; jag har ingen tid att förlora, och den längsta dag är mig alltid för kort Det tredje är att eders höghet icke så derser mig på fötterna; jag kan icke inställa mig en escarpins, utan blott i stöflar och beqväm öfverrock. Det fjerde är att eders höghet icke fordrar att jag först kommer hit; jag kommer allt efter sjukdo: marnes beskaffenhet och gatornas och husenslägen. Det femte är att eders höghet icke för länge uppe håller mig eller begär att jag skall sladdra om der kamelcontiska politiken och om sqvaller för dagen; dertill har jag alls ingen tid; och ändtligen det sjette, att, efter som ni är en kunglig höghet, ni också kungligt honorerar mig. — Begge skrattade hjertligt och Heim anställdes och förblef ände intill slutet gerna sedd, aktad och älskad. — VIGTIG SAK FÖR EN VINHANDLARE. Ett par Vinhandlare u!i Paris tvistade nyligen om eganderätten till en brunn den de förut begagnat gemensamt. Den enes advokat höll ett så långt tai inför domstolen, att den andre advokaten blef otå lig och menade att a!lt för mycket ord spilldes på en sä ovigtig sak. Min herre, inföll Seguier domstolens ordförande, en brunn är ingen ovigtig sak för en vinhandlare.n