hvarandra blomstra galanthus nivalis, pyrus ja-
ponica, cynoglossum omphalodes, crocus vernus,
sornus mascula, anemone hepatica och violen.
Vegetationen var längre framskriden än den varit
vid slutet af Mars förra året, då den likväl var
lika mycket efter, som den nu ilat före sin tid.
Några andra ledamöter meddelade äfven åtskil-
liga observationer de gjort iafseende på den tidiga
vegetationen. Hr Dumontier omförmälte att vid
Kain, ej långt från Tournay, hade persikor sedan
flere dagar blomstrat på kall jord. I trakten af
Löwen blomstrade violerna hela vintren igenom.
— VILEOR FÖRESKRIFNA AF EN LIFMEDIEUS.
Biskop Eylert berättar uti 9:e brefvet af sin bie-
grafi öfver konung Fredrik Wilhelm III följande
anekdot om den berömda läkaren Heim: Prins
Ferdinands gemål hade en förträfflig, godmodig och
redbar karakter; men hon och hennes hof hade en
anstrykning af Fredrik den store, som kallade alla
menniskor för han. En gång förekom följande
karakteristiska scen: Prinsessan satt uti ett präk-
tigt audiensrum på en soffa och granskade genom
en lorgnett doktor Heim, som blifvit anmäld och
fått företräde. Kom han närmare, sade furstin-
nan och fortfor derefter: Jag har hört med myc-
ket beröm omtalas hans skicklighet och hans stora
och lyckliga praktik. Jag har derföre tänkt ut-
nämna honom ti!l min lifmedikus, och det är der-
om jag nu velat underrätta honom. — Eders
kongl. höghet, jag tackar för detta förtroende, men
jag kan endast under vissa vilkor blifva er lifme-
dikus. — Vilkor? sådana har ännu ingen gjort
mig under min lefnad,, sade prinsessan skrattande.
— Ipogen? då bör det vara hög tid att ni lär
känna dem. — Låt oss höra hans — Det
första vilkoret är att eders kongl höghet icke kal-
lar mig han, det hör icke längre till tiden; konun-
gen gör det icke; till och med mina betjenter kal-
lar jag icke han. Det andra vilkoret är att eders
höghet icke, såsom nyss skett, låter mig vänta så
länge i antichambren; jag har ingen tid att för-
lora, och den längsta dag är mig alltid för kort
Det tredje är att eders höghet icke så derser mig
på fötterna; jag kan icke inställa mig en escar-
pins, utan blott i stöflar och beqväm öfverrock.
Det fjerde är att eders höghet icke fordrar att jag
först kommer hit; jag kommer allt efter sjukdo:
marnes beskaffenhet och gatornas och husenslägen.
Det femte är att eders höghet icke för länge uppe
håller mig eller begär att jag skall sladdra om der
kamelcontiska politiken och om sqvaller för da-
gen; dertill har jag alls ingen tid; och ändtligen
det sjette, att, efter som ni är en kunglig höghet,
ni också kungligt honorerar mig. — Begge skrat-
tade hjertligt och Heim anställdes och förblef ände
intill slutet gerna sedd, aktad och älskad.
— VIGTIG SAK FÖR EN VINHANDLARE. Ett par
Vinhandlare u!i Paris tvistade nyligen om egande-
rätten till en brunn den de förut begagnat ge-
mensamt. Den enes advokat höll ett så långt tai
inför domstolen, att den andre advokaten blef otå
lig och menade att a!lt för mycket ord spilldes på
en sä ovigtig sak. Min herre, inföll Seguier
domstolens ordförande, en brunn är ingen ovigtig
sak för en vinhandlare.n