att man i första ögonblicket är fre:fa! tro, att det
här!eder sig från menniskohänder. Höjden är 25,
bredden omkring 135 fot. Sidoväggarne äro vid
ingången öfvertäckta med latinska, till hälften ut-
plånade inskrifter. Imedlertid har man lyckats
så pass dechiffrera några ord på ena väggen, att
man lätt i tankarna kan komplettera det felande.
De låta:
PaATER No....
IMAGINE . . ..
SACRAMENT . .
DonaTtus. ...
På flere andra finner man oftå ordet Martyr
upprepadt, jemte bokstäfverna B. A. S. (benedicat
animam sanctam). Enligt all sannolikhet har så-
ledes denna grotta tjenat till en fristad för de för-
sta kristna, under den afrikanska kyrkans förföl-
jelse, och måhända är biskop Donatus, som lef-
vat här i landet, äfven omkommen i denna grotta.
Ifrån ingången sammantränges grottan och följer
en horizontal rigtning, ungefär trettio steg: deref-
ter inträder ett så djupt mörker, att man måste
begagna facklor. Vägen böjer sig hastigt i en 45
graders vinkel, och man måste gå med största för-
sigtighet, för att icke falla öfver stenhoparna,
hvilka lossnat och nedfallit från väggarne. Till
:venster har man en afgrund, så omätligt djup, att
man icke hörde när en sten, som ditkastades, träf-
fade botten. Man följer således högra grottväggen
och kommer efter 200 stegs vandring på en slipp-
rig, mer än 60 grader sluttande grund, icke utan
fara, till ett oerhördt hvalf, hvars oregelmessiga
och vinkliga väggar äro smyckade med fantastiska
bilder af droppsten uti så rik mångfaldighet, att
man ovilkorligen tror sig försatt i Arabernas un-
derverld. Här ser man kolossala statyer, verkliga
jättar, hvilka det endast felas Guds ande, och
hvilka tyckas uppstigna ur jordens sköte, för att
befolka denna subtelluriska sal; der stå väldiga pe-
lare, hvilka synas stödja den stolta byggnadens
hvalf: förgäfves skulle man försöka efterbilda de-
ras egendomliga skulptur; deras ornamenter tyckas
vara besatta med diamanter och rubiner, hvilka
i tusenfaldig skiftning, bländande för ögat, åter-
gifva skenet af facklor och ljus. Andtligen höjer
sig i midten af detta trollslott en nästan naturlig
orgel, hvars tallösa pipor endast synas vänta på
den konstnär, hvars hand skall lösa de deruti slum-
rande tonerna. Genom en trång dörr kommer
man ur denna sal och följer en lång stund en mörk,
slingrig stig, ömsom bredare, ömsom smalare,
mellan de ofantliga klippblocken eller) de tal-
lösa stalaktiterna. Vägen är smutsig och slipprig
genom vattnet, som beständigt droppar ner från
väggarna; åter kommer man, icke utan möda och
fara, i en annan sal, som icke stär efter den
första i storlek, upphöjd skönhet och underbar
prakt. Men här gripes man af en bemsk rysning,
ty öfver hufvudet ser man en botande klippa,
hvars utsträckning ögat knappt förmår att fatta,
och dock hvilar hela blocket i sin ofantliga storhet
på en fot, hvars omfång är så obetydlig, att tven-
ne personer lätt kunna omfamna den. Den tyckes
vilja störta ner i afgrunden; den minsta skakning,
ett luftdrag kan vara tillräckligt för att förmå den
att falla, och dock hafva sekler förflutit, under det
den nedhängt så der hotande. Andtligen kommer
man på en icke mindre slipprig och svår stig till
fden tredje salen, uti hvilken män återser de begge
sörsta sälarnas beundransvärda herrlighet. Denna
lutar grottan. Fem fjerdedels timmar fordras,
innan man från ingången kommer till denna si-
sta sal.
Grottans största djup under jordytan är nära
1000 fot; hennes hela utsträckning omkring 3000
och bredden omvexlande ifrån 60 till 450, allt
rhenska fot. Uti den tredje djupaste salen visade
thermometern 25 grader Fabr.
— TUNnneL I LUFTEN. Det är af äldre tid-
ningsartiklar bekant, att man ärnat lägga en jern-
väg på en hängbro, öfver det redan genom Tel-
fords ryktbara hängbro bekanta Menaysundet; men
engelska regeringen har vägrat godkännande af
detta förslag, derföre att Telfords hängbroar icke
befunnits fullkomligt säkra. Hos det bolag, som
spekulerar på anläggande af en jernväg öfver sun-
det, kom nu en hvalfbro i fråga; den skulle byg-
gas af jern och få två bågar, bland hvilka den ene
likväl måste ovilkorligen ha en vidd af 450 fot.
Men mot detta förslag invände amiralitetet, att
bågarne icke Vid sidorna voro Höga nog för att
tillåta skepp att segla fritt under dem. Sålunda
återstod blott valet af en fullkomligt rak spång,
hvilande på lodräta bro-kar vid begge ändarne. —
Robert Stephenson, den berömde jernvägsbyggaren,
har nu föreslägit detta problems lösning medelst en
oval ihålig jernbjelke, som skall läggas öfver sun-
det, 450 fot lång, 30 fot vid i vertikalt mått och
45 i horisontellt; inuti den skall jernvägen gå.
Det är alltså en tunnel af jern, liggande fritt i
luften öfver ett sund, och på så höga bro-kar vid
ändarne, att linieskepp kunna ostördt segla derun-
-der, medan ångvagnsfororna ila derigenom!
nns — Ä —-——————
Fortsättning af redovisningen öfver de till Stock