att i dem uppställa de svenska fornsakerna,
som, ehuru Gudilof många till antalet, icke rätt
mycket skrymma; må väl ett så stort museum,
som det tillämnade, lyckligen kunna berga allt.
Ios. kan för öfrigt icke lemna här oanmärkt,
huru särdeles vår författare gått tillväga med
tillämpning af sin uppställda regel, att ett mu-
seum skall vara beräknadt på rum äfven till
framtiden, för hvad samlingarne kunna utvidga
sig. Författaren slutar, nemligen, med att för
de historiska samlingarne, som icke kunna ut-
vidga sig (ty en million mynt mer eller mindre,
och armringar m. m. sådant, som kan visas på
bord midt i rummen, fordra ej nya husbygg-
nader) — hafva byggt ett palats, med tomt så stor
som den midt emot vetenskapsakademiens hus;
och åt konsimuseum, som genom dagliga arbe-
ten och uppköp kan förstoras, och der nästan
endast väggarne i rummen gifva platser: åt
detta har han nog af — Strömsborg!
Likaså har han rätt särdeles gjort en annan
tillämpning. Han upptager såsom en angelägen-
het och.till efterföljd, att i Paris alla akademierna
sluta sig tillsamman i Linstitut: de France.
Men han besinnar ieke, att detta sker — nomi-
nellt; och att hvarje akademi der dock har sin
egen styresmån. Han vill att i Sverige, till en
början, målareakademien och den musikaliska
skola slås tillsamman, derföre att båda räknas
till skön konst. Huru? En stor mugsikus skulle
leda målareakademiens arbeten, eller en målare
den musikaliskas?.! - Skulle det ej då varit så
godt, eller bättre, att sätta den ,svenska aka-
demien tillsammans med de fria konsternas,
för poesiens skull? g
Men ieke uii allt må författären och Insänd.
ligga i delo. Insändaref fröjdar sig, också han
deråt, att det lilla täcka Strömsborg lyckligtvis
slapp undan värfningen för fängelset. Han nä-
stan ryser deröfver, att man hos oss kan hafva
en sådan frånvaro af sinne för det passande,
att man ens ett ögonblick kunnat tänka på att
lägga ett fängelse — en förskräckelsens alltför
talande bild — midt för ögonen på främlingen
och oss sjelfva. -- Han tycker-vidare med Dagl.
Alleh;? författaren, att Kyrkholmen ej vore det
klokaste man kunde välja till plats för national-
museum,. om än detta, hvad som nu ej lärer
vara händelsen, kunde få trängas ihop till den
storlek författaren haft i sigte, eller ens till nå-
gos mindre än den ursprungligen framlagda pla-
nen; och han tycker så, ännu ytterligare af det
skäl, att om än slagtarhuset fås till skänks, åter-
står dock ännu en ful fisk att fjälla, hvilken i de
kommitterades underdåniga utlåtande hette:
muccessiva utfyllningar, hvaruti fast grund
icke annorlunda, än genom artificiella medel
kan vinnas, Lägger man nu härtill, att en-
skiltas hus skulle, med stor eldfarlighet, ligga
ända in på museum, och att kaj äfven rundt
om Kyrkholmen måste byggas, och det öfver-
allt uti sjön; så kan det väl ej vara allvara att
annorlunda än jemförelsevis tänka på den platsen.
Men vi mötas åt i ännu en tanke, och i en
förboppning: den nemligen, att hvad som hade
afvändt Regeringen från Helgeandsholmen var:
den afskräckande kostnad, som med anläggnin-
gen:på denna plats vore förknippad,. Och då
nu det blifvit visadt, att detta hinder, denna
pafskräckande kostnad, var hopspunnen; så lå-
tom oss hoppas af vår Regering allt för Stock-
holms rengörelse, och -prydnad och gamman!
Icke så, att Hon skulle nedstiga, att nu särskilt
gynna antingen. Påhls eller Pehrs tankar och
tycken; men att Hon skulle gå med blicken
högt öfver allt stoft — och till sitt eget minne
hos kommande sekler!