Låtom oss då sämjas åt med den öfvertygel-
sen, att konsten och historien, långt ifrån alt
förlora, att vara ställda utmed hvarandra, vinna,
emedan de då upplysa hvarannan.
Dagl. Allehandaförfattaren fäster sig med syn-
nerlig värma vid fäderneslandets minnen, och
Gud skall veta att ins. bjerta är ej heller, der
långt borta; men huruledes rätt dömma om
fornsakerne ur svensk jord, utan att hafva kun-
skap i den alimärna archäologien, och huru
studera denna, utån att känna formen af andra
länders konstalster? Klokast synes det då vara,
att ställa de olika ländernas konstsaker bred-
vid hvarandra. .
Och hvem hindrar väl vetenskapsmannen att
forska i ett museum? Han har lika beqvämt
som - allmänheten, af att hafva alla imuseerne på
ett ställe; men han har angelägnare än hon,
att icke insiänga sig i ett.
För konsten är det af ovärderlig nytta att få
se, så mycket som möjligt, alla sina skott och
grenar tillsammans; och Dagi. Allehandaförfat-
taren var ej billig, då han ville visa bort den
egyptiska — sjeliva moderstammen — derifrån.
Tro likväl, att ser man rätt på denna stam, så
gilver den äanu grekiska frukter.
Billigt var det således icke heller att. apo-
strofera vårt goda öfverintendentsembete för mu-
miekistan.
Det kongl. svenska öfverintendentsembetet har
aldrig tid att svara, såsom man. väl vet: ej lust
att störa den jemna gången af sina hydrauliska
tanke-experimenter; men ins. har mycket fun-
derat på huru detta embete skulle, den stora
brådskan oförkränkt, kunna få ihop några ord
till svar på den der noten 3).
Embetet kunde kanske tycka att det vore
vådligt, att så der sätta sig upp. att rida på or-
det nationel i benämningen nationalmuseum;
ty icke köra ledamöterna i fäderneslandets
fauna bältre dit än mumierna. Och kanske
skulle man, utan att i sin ringhet våga Sig så
långt, som en lärd professor vid universitetet
nyligen gjort, med bidrag till den satsen att
menniskan icke hörer till djurriket,, kunna an-
s2, att mumien, som verkligen hörer till men-
niskans historia, derföre kunde för svensken vara
mera nationel än t. ex. vargen i desz3 fauna.
Strängt taget är ju ingen ting mer än vår hi-
storia, nationelt. Hvarken grisen eller kråkan,
eller ens blomworna äro nationella, ty ingen-
dera bar nationen fraraskaffat 2),
Vill man, för öfrigt, göra vårt nationalmuseum
till endast en låda för ett skrågille, så blifver
det ej mera ett bildningens pem. Att gesäll
skapet här skulle heta nation, förändrar ej för-
hållandet; det har ju i årtusenden Kinesen visat.
Dagl. Allehandaförfattaren tyckes emedlertid
hafva kommit till en alltför väldig ifver, dera!
att han tror sig veta, det öfverintendentsembe-
tet ansåge, att de samlingar han kallat histori-
ska endast vore af underordnad betydenhet,
och torde kunna åtnöjas med några rum uti
rez-de-chausseen eller tilläfventyrs uti en en-
tresol af den blifvande museibyggnaden. Men
öfverintendentsembetet är ett beskedligt embe-
te, och låter väl tala vid sig, fast det synes nå-
got lomhördt ibland, när det tänker på sina
pålar.
Insändaren för sin del ahmärker, att elt mu-
seum, der statyer och målningar icke kunna
med fördel ses, utan för nordlig dager och ni-
got i den östliga, men intet i sydlig, och illa
i vestlig; der blifver rum nog, att med stort
anseende inrymma alla de uppräknade s. k. hi-
storiska samlingarne, som kunna ses väl och till
all sin förmån, om än ej dagren är der hvad
konstnärens skarpa öga kallar ren. Insändaren
tror således, att faran det icke få rum i natio-
nalmuseum icke är på långt när så stor, som
Dagl. Alleh. författaren synes föreställa sig. För
det att eit par små kyffen ej mer kunna tillåts
) Dagl. Alleh. författaren har en not så lydande.
I förbigående må det tillåtas att fråga: Huru
har kongl. öfverintendentsembetet tänkt sig den
egentliga artskillnaden mellan riksmuseum och
nationalmuseum? Männe t. ex. de egyptiske
mumierna mera höra till ett svenskt national
museum än t. ex. den afdelning af det zoologiske
riksmuseum, som uti särskilda rum framter er
nära nog fullständig bild af fäderneslandets fauna?
1) Ser man åter vårt riksmuseum från ett anna
håll; och tackar man der ej allenast för den närs
fullständiga bilden af fäderneslandets fauna, mer
för dess styresmäns djupa insigter och brinnande
nit i vetenskap jorden omkring, och för de sven.
skars kraft och uppoffringar och mod, som til
samma stora mål inträngt på de mest otillgäng
liga trakter af verldens delar; då; finner äfver
Jas. djupt hvad der är naltionelt, och att riks
museum rörer Sveriges ära och stolthet. Har
beklagar äfven innerligen, att så dyrbara landet
samlingar äro inträngda i en åkn lokal, de
bloti en ringa del har rum -att visas.