Låtom oss då sämjas åt med den öfvertygelsen, att konsten och historien, långt ifrån alt förlora, att vara ställda utmed hvarandra, vinna, emedan de då upplysa hvarannan. Dagl. Allehandaförfattaren fäster sig med synnerlig värma vid fäderneslandets minnen, och Gud skall veta att ins. bjerta är ej heller, der långt borta; men huruledes rätt dömma om fornsakerne ur svensk jord, utan att hafva kunskap i den alimärna archäologien, och huru studera denna, utån att känna formen af andra länders konstalster? Klokast synes det då vara, att ställa de olika ländernas konstsaker bredvid hvarandra. . Och hvem hindrar väl vetenskapsmannen att forska i ett museum? Han har lika beqvämt som allmänheten, af att hafva alla imuseerne på ett ställe; men han har angelägnare än hon, att icke insiänga sig i ett. För konsten är det af ovärderlig nytta att få se, så mycket som möjligt, alla sina skott och grenar tillsammans; och Dagi. Allehandaförfattaren var ej billig, då han ville visa bort den egyptiska — sjeliva moderstammen — derifrån. Tro likväl, att ser man rätt på denna stam, så gilver den äanu grekiska frukter. Billigt var det således icke heller att. apostrofera vårt goda öfverintendentsembete för mumiekistan. Det kongl. svenska öfverintendentsembetet har aldrig tid att svara, såsom man. väl vet: ej lust att störa den jemna gången af sina hydrauliska tanke-experimenter; men ins. har mycket funderat på huru detta embete skulle, den stora brådskan oförkränkt, kunna få ihop några ord till svar på den der noten 3). Embetet kunde kanske tycka att det vore vådligt, att så der sätta sig upp. att rida på ordet nationel i benämningen nationalmuseum; ty icke köra ledamöterna i fäderneslandets fauna bältre dit än mumierna. Och kanske skulle man, utan att i sin ringhet våga Sig så långt, som en lärd professor vid universitetet nyligen gjort, med bidrag till den satsen att menniskan icke hörer till djurriket,, kunna ans2, att mumien, som verkligen hörer till menniskans historia, derföre kunde för svensken vara mera nationel än t. ex. vargen i desz3 fauna. Strängt taget är ju ingen ting mer än vår historia, nationelt. Hvarken grisen eller kråkan, eller ens blomworna äro nationella, ty ingendera bar nationen fraraskaffat 2), Vill man, för öfrigt, göra vårt nationalmuseum till endast en låda för ett skrågille, så blifver det ej mera ett bildningens pem. Att gesäll skapet här skulle heta nation, förändrar ej förhållandet; det har ju i årtusenden Kinesen visat. Dagl. Allehandaförfattaren tyckes emedlertid hafva kommit till en alltför väldig ifver, dera! att han tror sig veta, det öfverintendentsembetet ansåge, att de samlingar han kallat historiska endast vore af underordnad betydenhet, och torde kunna åtnöjas med några rum uti rez-de-chausseen eller tilläfventyrs uti en entresol af den blifvande museibyggnaden. Men öfverintendentsembetet är ett beskedligt embete, och låter väl tala vid sig, fast det synes något lomhördt ibland, när det tänker på sina pålar. Insändaren för sin del ahmärker, att elt museum, der statyer och målningar icke kunna med fördel ses, utan för nordlig dager och nigot i den östliga, men intet i sydlig, och illa i vestlig; der blifver rum nog, att med stort anseende inrymma alla de uppräknade s. k. historiska samlingarne, som kunna ses väl och till all sin förmån, om än ej dagren är der hvad konstnärens skarpa öga kallar ren. Insändaren tror således, att faran det icke få rum i nationalmuseum icke är på långt när så stor, som Dagl. Alleh. författaren synes föreställa sig. För det att eit par små kyffen ej mer kunna tillåts ) Dagl. Alleh. författaren har en not så lydande. I förbigående må det tillåtas att fråga: Huru har kongl. öfverintendentsembetet tänkt sig den egentliga artskillnaden mellan riksmuseum och nationalmuseum? Männe t. ex. de egyptiske mumierna mera höra till ett svenskt national museum än t. ex. den afdelning af det zoologiske riksmuseum, som uti särskilda rum framter er nära nog fullständig bild af fäderneslandets fauna? 1) Ser man åter vårt riksmuseum från ett anna håll; och tackar man der ej allenast för den närs fullständiga bilden af fäderneslandets fauna, mer för dess styresmäns djupa insigter och brinnande nit i vetenskap jorden omkring, och för de sven. skars kraft och uppoffringar och mod, som til samma stora mål inträngt på de mest otillgäng liga trakter af verldens delar; då; finner äfver Jas. djupt hvad der är naltionelt, och att riks museum rörer Sveriges ära och stolthet. Har beklagar äfven innerligen, att så dyrbara landet samlingar äro inträngda i en åkn lokal, de bloti en ringa del har rum -att visas.