a vr ev
HUNDRADE ÅR HÄREFTER.
Jag hade en af dessa drömmar, som sällan
blifva verklighet. Jag drömde att jag var ett-
hundradetrettio år. Som min enda ursäkt för
en så ohemul dröm får jag anföra, att jag af-
tonen förut läst: Les Bourggraves af Victor
Hugo.
Imedlertid, så urgammal jag kände mig, tyckte
jag mig ändå vara ute på promenad i hufvud-
staden: Ack! hvad Stockholm, på en hundrade
år, hade förändrat sig. Ingen bod mera på sitt
gamla ställe! Intet hus mera i sin gamla ge-
stalt! På Stadssmedjegatan tittade jag. just ef-
ter Aftonbladskontoret. Det var nu: förvand-
ladt till ett s. k. charcuterie. Kroppen hade
efterträdt själen. I f. d. Strindbergs kryddbod
visades en tam fisk, som gjorde konster. I fru
Florys modebutik befann sig en barberingsan-
stalt, drifven at ånga, som dessutom, ifall så
önskades, brände tår och opererade liktornar.
I hr Bagges hoklåda hade en konstmangel fun-
nit plats, som, uppdragen med en dertill af-
passad nyckel, sedermera gick åtta dagar i stö-
ten. Der fordom de väl anskrifna Petterson-
ska perukerna förfärdigades, förkunnade nu en
prunkande skylt, att ben och ärmar voro att
till facila priser erhålia för dem, som deraf
kunde vara i behof. I fönsterna under f. d.
Petterssonska entresolen funnos upphängda ur,
hvilka visade icke allenast månaden, dagen,
timman, minuten och sekunden, utan äfven
väderleken och tider, då lyktorna tändas. Öf-
ver den lokal, der, i min tid, br Hedbom hade
sin boklåda, fanns nu uppslagen en inskription