En bibel och en psalmbok har man skänktj!
henne och en lur att underlätta sin svaga hör-!;
sel med, så att, hon nu kan få gå i kyrkanlf
och till och med höra presten); alltsammansn
förmåner, hvilka hon hittills varit i saknad af.(
Någon af dem som besökt Ulla dessa dagar
har sagt henne, att hennes döfoet varit på sätt
och vis snarare en lycka än en olycka för
henne, emedan den bevarat hennes själ från
förderfvets smitta; och verkligen tyckes detta
vara förhållandet: man kan icke annorlunda
förklara sig det fromma, tacksamma och för-t.
tröstansfulla hjertelag, som man finner hosj:
henne. Det tyckes förhålla sig dermed liksom l!
med ett i jorden gömdt guldmyat, hvilket bi-
behåller sin pregel och sin glans oförnött ochl.
ofördunklad mycket längre och bättre än deml
som gå i dagligt bruk och vexel. Oaktadt Ulla
tillbragt största delen af sitt li bland de mest
förderfvade varelser, hafva dock deras ondt
läror och efterdömen icke fått slå rot hos hen-
ne: hon tyckes snarare, i sitt nuvarande frid-)
fulla tillstånd, nästan hafva glömt bort allt-l
sammans, såsom man gerna glömmer en ond
dröm. Endast ibland undfalla henne några
ord, som förråda att minnet af fordna lidan-
den och oförrätter ännu kastar sin skugga i
hennes själ. Så t. ex. vid sina andaktsöfnin-
gar tackar hon Gud för det att hon nu får
bedja i fred, får gå till H. H. Nattvard, utan
att hennes sjelfsvåldiga kamraer begabbande
fråga om hon hörer till sirapen eller förebrå
henne för det att hon icke hellre går till krö-
garn än till presten efter supen 0. s. v. För
sig sjelf talar hon (ty, såsom i allmänhet döfva
personer, språkar hon gerna halfhögt med sig
sjelf), ibland om:huru gubbarne på Hötorget
stulo den ena hösäcken efier den andra ifrån
henne, och huru de ryckte det hopsamlade
höet ur händerna på henne och slogo henne i
ansigtet med viskorna, samt huru kamraterna,
som hon bodde tillsammans med, bröto upp
kistan och borttogo hennes lilla, dyrt förvärf-
vade skatt, två riksdaler tjugufyra och en
adertonskilling m. m. Men det oaktadt bor
ingen bitterhet i hennes hjerta, intet agg grum-
lar hennes milda sinne, som nu känner idel
tacksamhet och stilla glädje.
Hon tillfrågad s en gång om hon inte är
ond på dem af sina anförvandter, som så illa
handterat henne i hennes barrdom: hon log
godt och svarade nej, och en stund derefter
frågade hon hvad ett träkors kan kosta, ty
det på morbrors graf håller på att ruttaa
Endast minnet af fadren tyckes qvarstå mörkt
och oafvisligt för hennes tankar: hon talar al-
drig om honom utan att bli uppfordrad der-
till, och då tillägger hon stundom: Gud har
gifvit mig min moders redliga bjerta på sam-
ma gång som han gaf mig min faders synder
alt bära.n
Ulla bröt sjelf brefvet från Götheborg, hvil-
ket innehöll 46 Rdr 52 sk. bko. Detta var
första gången hon erhåll:t ett bref: Hennes
glädie vid anblicken af dess innehåll var min-
dre än man kunde vänta, men vi funno snart
att det kom sig deraf att hon icke förstod sig
på sedeln. Jag kan inte läsa sådan stilp, sade
hon, under det hon vände den obegriplige se-
deln på alla håll, men då hon slutligen i kan-
ten upptäckte siffrorna 25 och deraf slutade
till dess valör, blef hennes förvåning obeskril-
lig: hon som hittills icke förko rat sig med an-
nat än tolf- och adertonskillingar,, och aldrig sett,
mycket mindre haft i handom en sådan sedel,
kunde svårligen öfvertyga sig, att den var äm-
nad henne, och att hon skulle få behålla den-
samma, hvarföre hon ock genast ville lemna
den tillbaka, men omslaget behöll hona och lä-
ste derpå med mycken andakt:
Tänk ej uti din motgångstimma (står der)
Att du af Gud förgäten är! (står der).
Och detta papper har hon gömt i sitt sön-
derbrutna skrin.
Vi hafva tagit oss friheten framställa dessa
enkla drag ur Uilas karakter, emedan vi tro
att det möjligen torde intressera hennes ädle
räddare att veta det deras gåfvor icke fallit i
ovärdiga händer eller blifvit spilda på en otack-
sam. Vi önska ock derigenom beveka dessa
ömma menniskovänner att icke heller hädan-
efter glömma deras skyddling, uten tid efter
annan godhetsfullt uppmuntra henne med nå-
gon arbetsförtjenst. Ulla stickar och spinner,
och skulle känna sig myeket smickrad och
glad, om, man betrodde henne något sådant gö-
romål, hvarigenom bon kund? ölvertyga sig
sjelf och andra, att hon icke är till utan all
nytta i verlden. wW.
mr ——A ——. :
. HANDELS-UNDERRÄTT ELSER.
TinTÄDINA don 94 Fahr For tar vintermarkna-
Nm a -