En bibel och en psalmbok har man skänktj! henne och en lur att underlätta sin svaga hör-!; sel med, så att, hon nu kan få gå i kyrkanlf och till och med höra presten); alltsammansn förmåner, hvilka hon hittills varit i saknad af.( Någon af dem som besökt Ulla dessa dagar har sagt henne, att hennes döfoet varit på sätt och vis snarare en lycka än en olycka för henne, emedan den bevarat hennes själ från förderfvets smitta; och verkligen tyckes detta vara förhållandet: man kan icke annorlunda förklara sig det fromma, tacksamma och för-t. tröstansfulla hjertelag, som man finner hosj: henne. Det tyckes förhålla sig dermed liksom l! med ett i jorden gömdt guldmyat, hvilket bibehåller sin pregel och sin glans oförnött ochl. ofördunklad mycket längre och bättre än deml som gå i dagligt bruk och vexel. Oaktadt Ulla tillbragt största delen af sitt li bland de mest förderfvade varelser, hafva dock deras ondt läror och efterdömen icke fått slå rot hos henne: hon tyckes snarare, i sitt nuvarande frid-) fulla tillstånd, nästan hafva glömt bort allt-l sammans, såsom man gerna glömmer en ond dröm. Endast ibland undfalla henne några ord, som förråda att minnet af fordna lidanden och oförrätter ännu kastar sin skugga i hennes själ. Så t. ex. vid sina andaktsöfningar tackar hon Gud för det att hon nu får bedja i fred, får gå till H. H. Nattvard, utan att hennes sjelfsvåldiga kamraer begabbande fråga om hon hörer till sirapen eller förebrå henne för det att hon icke hellre går till krögarn än till presten efter supen 0. s. v. För sig sjelf talar hon (ty, såsom i allmänhet döfva personer, språkar hon gerna halfhögt med sig sjelf), ibland om:huru gubbarne på Hötorget stulo den ena hösäcken efier den andra ifrån henne, och huru de ryckte det hopsamlade höet ur händerna på henne och slogo henne i ansigtet med viskorna, samt huru kamraterna, som hon bodde tillsammans med, bröto upp kistan och borttogo hennes lilla, dyrt förvärfvade skatt, två riksdaler tjugufyra och en adertonskilling m. m. Men det oaktadt bor ingen bitterhet i hennes hjerta, intet agg grumlar hennes milda sinne, som nu känner idel tacksamhet och stilla glädje. Hon tillfrågad s en gång om hon inte är ond på dem af sina anförvandter, som så illa handterat henne i hennes barrdom: hon log godt och svarade nej, och en stund derefter frågade hon hvad ett träkors kan kosta, ty det på morbrors graf håller på att ruttaa Endast minnet af fadren tyckes qvarstå mörkt och oafvisligt för hennes tankar: hon talar aldrig om honom utan att bli uppfordrad dertill, och då tillägger hon stundom: Gud har gifvit mig min moders redliga bjerta på samma gång som han gaf mig min faders synder alt bära.n Ulla bröt sjelf brefvet från Götheborg, hvilket innehöll 46 Rdr 52 sk. bko. Detta var första gången hon erhåll:t ett bref: Hennes glädie vid anblicken af dess innehåll var mindre än man kunde vänta, men vi funno snart att det kom sig deraf att hon icke förstod sig på sedeln. Jag kan inte läsa sådan stilp, sade hon, under det hon vände den obegriplige sedeln på alla håll, men då hon slutligen i kanten upptäckte siffrorna 25 och deraf slutade till dess valör, blef hennes förvåning obeskrillig: hon som hittills icke förko rat sig med annat än tolfoch adertonskillingar,, och aldrig sett, mycket mindre haft i handom en sådan sedel, kunde svårligen öfvertyga sig, att den var ämnad henne, och att hon skulle få behålla densamma, hvarföre hon ock genast ville lemna den tillbaka, men omslaget behöll hona och läste derpå med mycken andakt: Tänk ej uti din motgångstimma (står der) Att du af Gud förgäten är! (står der). Och detta papper har hon gömt i sitt sönderbrutna skrin. Vi hafva tagit oss friheten framställa dessa enkla drag ur Uilas karakter, emedan vi tro att det möjligen torde intressera hennes ädle räddare att veta det deras gåfvor icke fallit i ovärdiga händer eller blifvit spilda på en otacksam. Vi önska ock derigenom beveka dessa ömma menniskovänner att icke heller hädanefter glömma deras skyddling, uten tid efter annan godhetsfullt uppmuntra henne med någon arbetsförtjenst. Ulla stickar och spinner, och skulle känna sig myeket smickrad och glad, om, man betrodde henne något sådant göromål, hvarigenom bon kund? ölvertyga sig sjelf och andra, att hon icke är till utan all nytta i verlden. wW. mr ——A ——. : . HANDELS-UNDERRÄTT ELSER. TinTÄDINA don 94 Fahr For tar vintermarknaNm a