——— LL EN REPLIK IFRÅN H:R REKTOR CRAMER. (Slut fr. gårdagsbl.) Folkskolans eller den första undervisningens förening med elementarläroverket är ej i rec. tycke. Jeg åter ser i en sådan förening hvarken någonting orimligt eller omöjligt. Om läroverket afskures i vissa noga begränsade afsatser, t. ex. 3, ar hvilka den lägsta metsvarade folkskolan, den mellersta lärdomseller apologistskolan, den öfversta gymnasium, eller så ungefär; så kunde, efter hvarje! orts behof, fullständigt läroverk eller blott. en dell deraf organiseras utän att enheten i det hela stördes. (Coll. Schol. i Wisby bet.) Ingenting hindrade ju således att folkskolan, såsom en förberedande klass, kunde ensam förekomma, der ej större del af elementarläroverket behöfdes eller kunde bestås. Vinsten blefve dock att densamma, såsomen del af elementarläroverket, införlifvades med de af! staten garanterade och kontrollerade läroanstalter, och med dem kunde ställas i harmoni. De svåra motsägelser rec. vill finna mellan inledningen och de sedermera i skriften förekommande förslager till en fullkomlig omhvälfning af våra bildningsanstalter, torde försvinna, om han besinnar, att mitt förslag endast innebär, att de lefvande språken jemte realistiska bildningsämnena i allmänhet skulle, genom förläggande till elementarundervisningens början, byta plats med de dödaspråken, på det att dessa, ifall sådant skulle anses vara tidens verkliga fordran och behof, måtte kunna flyttas från klass till klass allt närmare elementarläroverkets gräns och slutligen uppskjutas till universitetet. Således skulle till ett nytt en öfvergång beredas utan för mycket skärande afbrott. Icke heller skulle den lärda bildningens särskildta elementer förlora på att förläggas till universitetet. De skulle få färre dyrkare, det är sannt; men hvad hafva de också för nytta af sådane dyrkare, hvilka betrakta dem såsom ett besvärligt bihang, ett onus, från hvilket de vid första tillfälle ämna göra sig fria, och hvilka i alla fall sällan hinna öfver elementerna? Vore ej bättre att fritt val finge följas af verklig kärlek, och att mera utbildade själsförmögenheter, mera utvidgade kunskaper, då valet gjordes, finge leda till ett klarare inseende af dessa de lärda bildningselementernas rätta värde? (Tr. vilk. p. 14.) Mitt förslag innebär således till en början icke förändring eller uteslutande af något enda läroämne, utan blott läroämnenas förläggande till motsatta stadier af elementarundervisningen; och skulie det komma att innebära något mera, så borde ju sådant ske på grund af tidens verkliga fordran och bebof,. Gymnasium lärer väl också kunna förenas med skolan under samma rektor, och lärarne bättre aflönas och upphöra att hafva sin befordran inom kyrkan, allt utan några radikala förändringar i hela vårt uppfostringsoch läroverkssystem. De trenne vilkoren för skolans förkofran äro, enligt hr Cramår, för det första: skolväsendets enhet; för det-andra: väl oflönade lärare; samt för det tredje: skolans emancipation från kyrkan. Om dessa vilkor yttrar rec.: Enligt vår äsigt behöfver läroverket icke blott enhet, utan äfven framför allt en förnuftig och tidsenlig organisation — icke blott väl aflönade lärare, utan äfven framför allt lärare, som äro både i allmärhet vetenskapligt och äfven isynnerhet bildade för sitt kall, hvilket icke åstadkommes ensamt. genom de höga lönerna — icke blott att emanciperas från kyrkan, utan äfven framför allt, både på ena sidan att ställas under en styrelse, som ...:. Af dessa ord skulle man hafva anledning tro, att jag betingat enhet, men icke tidsenlig organisation; väl aflönade lärare, men icke bildade och duglige sådana; emancipation från kyrkan, men ingen ändamålsenlig styrelse. Sanna förhållandet är att jag för enhet förutsätter en ändamålsenlig styrelse; tidsenlig organisation åter skulle just blifva en följd af enhet och ändamålsenlig styrelse i förening. Den högre aflöningen. deremot skulle, genom gladare utsigter och till följe deraf uppkommande större konkurrens, skapa och tilldraga sig större förmågor; och garantien för skollärarens beständiga framsteg i kunskaper och duglighet skulle ligga deri, att han ej mera behöfde på tröttande privatundervisning offra de lediga stunder, .dem ban borde egna åt recreation eller egna studier, samt deri, att han ej mera behöfde söka sin bergning på en annan bana, utan kunde få egna hela sitt lif åt det yrke han en gång valt. . . För öfrigt må följande citater ur just den recen: serade skriften sjelf tala. (Er. vilk, p. 9.) En läroverksstyrelse måste der före, utom och öfver samtliga läroverken, finna: och hafva inseende öfver alla uppfostringsoch un dervisningsanstalter inom fäderneslandet. Så läng fdlkskolorna stå under en:styrelse, elementarläro verken under en annan, universiteterna under er tredje, de enskilda läroanstalterna under ingen, ock