——— LL
EN REPLIK IFRÅN H:R REKTOR CRAMER.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Folkskolans eller den första undervisningens för-
ening med elementarläroverket är ej i rec. tycke.
Jeg åter ser i en sådan förening hvarken någon-
ting orimligt eller omöjligt. Om läroverket afsku-
res i vissa noga begränsade afsatser, t. ex. 3, ar
hvilka den lägsta metsvarade folkskolan, den mel-
lersta lärdoms- eller apologistskolan, den öfversta
gymnasium, eller så ungefär; så kunde, efter hvarje!
orts behof, fullständigt läroverk eller blott. en dell
deraf organiseras utän att enheten i det hela stör-
des. (Coll. Schol. i Wisby bet.) Ingenting hin-
drade ju således att folkskolan, såsom en förbere-
dande klass, kunde ensam förekomma, der ej större
del af elementarläroverket behöfdes eller kunde be-
stås. Vinsten blefve dock att densamma, såsomen
del af elementarläroverket, införlifvades med de af!
staten garanterade och kontrollerade läroanstalter,
och med dem kunde ställas i harmoni.
De svåra motsägelser rec. vill finna mellan in-
ledningen och de sedermera i skriften förekommande
förslager till en fullkomlig omhvälfning af våra
bildningsanstalter, torde försvinna, om han besin-
nar, att mitt förslag endast innebär, att de lefvande
språken jemte realistiska bildningsämnena i allmän-
het skulle, genom förläggande till elementarunder-
visningens början, byta plats med de dödaspråken,
på det att dessa, ifall sådant skulle anses vara ti-
dens verkliga fordran och behof, måtte kunna flyt-
tas från klass till klass allt närmare elementarlä-
roverkets gräns och slutligen uppskjutas till uni-
versitetet. Således skulle till ett nytt en öfver-
gång beredas utan för mycket skärande afbrott.
Icke heller skulle den lärda bildningens särskildta
elementer förlora på att förläggas till universitetet.
De skulle få färre dyrkare, det är sannt; men hvad
hafva de också för nytta af sådane dyrkare, hvilka
betrakta dem såsom ett besvärligt bihang, ett onus,
från hvilket de vid första tillfälle ämna göra sig
fria, och hvilka i alla fall sällan hinna öfver ele-
menterna? Vore ej bättre att fritt val finge följas
af verklig kärlek, och att mera utbildade själsför-
mögenheter, mera utvidgade kunskaper, då valet
gjordes, finge leda till ett klarare inseende af dessa
de lärda bildningselementernas rätta värde? (Tr.
vilk. p. 14.)
Mitt förslag innebär således till en början icke
förändring eller uteslutande af något enda läroäm-
ne, utan blott läroämnenas förläggande till motsatta
stadier af elementarundervisningen; och skulie det
komma att innebära något mera, så borde ju så-
dant ske på grund af tidens verkliga fordran och
bebof,. Gymnasium lärer väl också kunna förenas
med skolan under samma rektor, och lärarne bättre
aflönas och upphöra att hafva sin befordran inom
kyrkan, allt utan några radikala förändringar i
hela vårt uppfostrings- och läroverkssystem.
De trenne vilkoren för skolans förkofran äro, en-
ligt hr Cramår, för det första: skolväsendets enhet;
för det-andra: väl oflönade lärare; samt för det
tredje: skolans emancipation från kyrkan. Om dessa
vilkor yttrar rec.: Enligt vår äsigt behöfver läro-
verket icke blott enhet, utan äfven framför allt en
förnuftig och tidsenlig organisation — icke blott
väl aflönade lärare, utan äfven framför allt lärare,
som äro både i allmärhet vetenskapligt och äfven
isynnerhet bildade för sitt kall, hvilket icke åstad-
kommes ensamt. genom de höga lönerna — icke
blott att emanciperas från kyrkan, utan äfven fram-
för allt, både på ena sidan att ställas under en
styrelse, som ...:.
Af dessa ord skulle man hafva anledning tro, att
jag betingat enhet, men icke tidsenlig organisation;
väl aflönade lärare, men icke bildade och duglige
sådana; emancipation från kyrkan, men ingen än-
damålsenlig styrelse. Sanna förhållandet är att jag
för enhet förutsätter en ändamålsenlig styrelse; tids-
enlig organisation åter skulle just blifva en följd
af enhet och ändamålsenlig styrelse i förening. Den
högre aflöningen. deremot skulle, genom gladare ut-
sigter och till följe deraf uppkommande större kon-
kurrens, skapa och tilldraga sig större förmågor;
och garantien för skollärarens beständiga framsteg
i kunskaper och duglighet skulle ligga deri, att
han ej mera behöfde på tröttande privatundervis-
ning offra de lediga stunder, .dem ban borde egna
åt recreation eller egna studier, samt deri, att han
ej mera behöfde söka sin bergning på en annan
bana, utan kunde få egna hela sitt lif åt det yrke
han en gång valt. . .
För öfrigt må följande citater ur just den recen:
serade skriften sjelf tala.
(Er. vilk, p. 9.) En läroverksstyrelse måste der
före, utom och öfver samtliga läroverken, finna:
och hafva inseende öfver alla uppfostrings- och un
dervisningsanstalter inom fäderneslandet. Så läng
fdlkskolorna stå under en:styrelse, elementarläro
verken under en annan, universiteterna under er
tredje, de enskilda läroanstalterna under ingen, ock