byrå, då man icke af henne kunde erhålla ett ord
om hennes namn eller hemvist.
Följande dagen, då hon återfått sina sinnens
bruk, sade hon sig heta Rosa Wagmester och vara
född i Berlin samt bo vid gatan de la Paix 4 6.
Det var en osanning, såsom man lätt kunde finna,
och hon uppgaf derpå sin rätta bostad gatan Bou-
cheries-des-Invalides JM 8, och sade, att egaren
till detta hus, hvilket var ett litet hotell, skulle re-
klamera henne. Man skickade -efter den uppgifna
egaren till huset, hvilken hette Bornaud, och denne
begärde också, att hon skulle försättas i fribet, samt
erbjöd sig att gå i borgen för henne och gafhenne
det bästa vitsord. Som det:icke fanns något vi-
dare skäl att qvarhålla henne, blef hon också för-
satt på fri fot.
Fyra dagar derefter, natten emellan d. 30—531
Januari, blef municipalvakten på le Marche des
Innocens reqvirerad i anledning af ett gräl, som
uppstått på en krog vid Ferronneriegatan mellan
en kusk och en drucken qvinsoerson, som ville
betala honom för åkning under natten med ett
engelskt guldmynt, som han ansåg vara falskt och
vägrade att emottaga.
Polisen kom emellan och man igenkände straxt
i qvinnar, som var fuil och rasande, densamma som
Bornaud några dagar förut reklamerat.
Denna iteration måste skärpa polisdomstolens
stränghet, och man började ett förhör med den
arresterade för att erhålla kännedom om hennes
vandel. Dervid utröntes, att hon kommit till Pa-
ris första gången i början af Oktober 4844, till
Bornaud, som vid ofvannämnde gata höll ett litet
värdshus med en matsal och några rum för folk
af arbetsklassen. Hon hade i polisens annotations-
bok låtit inskrifva sig under namnet B., kommande
från England öfver Boulogne. Hon hade tid efter
annan lemnat hotellet under uppgift, vid sin åter-
komst, att hon varit i England eller Skottland.
Hon betalte för öfrigt alltid sin skuld ordentligen
och med guldmynt. Hennes klädsel var, om icke
just lysande, likväl konvenabel såsom man säger.
Men hennes lefnadssätt var utomordentligt. Hon
söp sig full hvar enda dag; aldrig var hon i sina
rum, och hennes vanliga vistelse variskänkrummet
på någon sämre källare. Der drack hon med kom-
mande och gående, inbjöd den förstkommande att
pokulera med henne, kallande glasen hon nerstör-
tade kanoner,. Ofta tillbragte hon hela dagarns
mellan buteljer, spelande kort med murare och so!-
datinvalider. För öfrigt hade man icke icke någo!
att anmärka mot henne hvad sederna angick, och
man omtalade henne såsom deltagande och medlid-
jsam. Under några lucida intervalla, dä hon val
mäktig sina sinnen, berättade hon sjelf att hor
vid 14 års ålder blifvit gift med en af de rikaste
ilorder i Skottland, att hon var enka och hade två
I döttrar, som uppfostrades i markisens familj; om
man frågade henne hvarför hon slagit sig på at
supa, började hon gråta och sade att hon hatsor.
I ger, som hon aldrig kunde glömma, utom då hor
helt och hället förlorat bruket af sitt förnuft. De
penningar man utbetalte ät henne, utgörande 100(
rdr bko i månaden, utgjorde en pension, som hor
erhållit med vilkor att hon icke skulle bo i Eng! anc
eller Skottland. Sedan hon blifvit försatt i frihet
lemnade hon d. 4 Februari värdshuset, der ho!
bodde för att, såsom hon sade, resa till England
Hon har lemnat efter sg till förvar tvenne kapp
psåckar, väl förseglade med hennes sköldemärke.
ÄLL - dm mrbaE Es a .-. ARA LL