therland, hvars årliga inkomst man skattar till
400,000 pund, är en whig.z
I omvändt förhållande finner man bland tories
personer af de lägre stånden, krämare, bönder, ja,
äfven tiggare, som hålla sig till privilegiernes för-
svarare, emedan de sjelfve äro intresserade af de-
ras bibehållande. N
Londons krämare i City, som -hufvudsakligen
existera genom den rika tory-adeln och äfven fram-
för andra borgare äro privilegierade, förfäkta mo-
nopolier, och tro, att, genom afskaffande eller in-
skränkning af landets peerage, samhällets grund-
pelare skulle omstörtas och hela byggnaden ramla
öfver ända. En torylords farmers och tenants,
äfvensom de fattige på hans gods, äro lika goda
tories, som han sjelf.
Många adlige landed proprietors hafva den
grundade åsigten, att spannmålslagens och andra
monopoliers afskaffande skulle vara fördelaktigt,
icke endast för det allmänna, utan ock för egen-
domsägarne sjelfva, och sluta sig derföre ifrigt till
monopoliernas fiender, whigs. Andra tro sig på
annat sätt kunna draga nytta af en sådan omhvälf-
ning. Många af de rika, moneyeä people, äro
af hjertat liberala, och hålla der.öre af grundsats
med Wwhigpartiet.
I allmänhet har likväl kärnan af engelska nobi-
lity och gentry tilihört tories,isynrerhet den gamla
landtadeln, de gamla squires, som man i England
kallar athe old tory-country-gentlemen eller the
old landed gentry (hvad vi Tyskar skulle kalla
provins-adel), — öfverhufvud de fleste landed pro-
prietors,, samt med dem hela farming interest,
men framför allt högkyrkans rika prelater (och
det så uteslutande, att t. ex. vid reformbillens an-
tagande allenast en enda biskop var närvarande)
— samt i och med de andlige naturligtvis båda
universiteten Oxford och Cambridge, hvilka, isyn-
nerhet det första, alltid varit ett verkligt stöd för
privilegiimännen. Ytterligare sluta sig till tories
många, som anse det höra till fashion och god ton.
Hufvudmassan af kapitalister, köpmän och äfven
några rika manufakturägare, — idel menniskor,
som i andra länder utgöra hufvudpelarne och käm-
parne i första ledet för det tredje (iiberala) stån-
det — äro i England tories. Det högre borgar-
ståndet på kontinenten, som aldeles icke har nå-
gon fördel af adelsprivilegierna, är föga intresse-
radt för deras bibehållande, hvaremot i England
ett motsatt förhå!lande äger rum. Den rike köp-
mannen önskar der få sin son placerad i kyrkan
eller i armåen, för att göra honom till gentlie-
man, och hvem vet, om icke under vissa omstän-
digheter ett baronet- eller pärskap kan blifva ho-;
nom beskärdt! — Hvem vill väl afstänga sina barn
från så lysande utsigter?
Deremot äro minoriteten af adeln och penning-
intresset, de lägre andlige, pluraliteten af dissen-
ters, nästan alla fabrikanter, både rika och fattige,
en del köpmän och en mindre del farmers, till-
gifne whigistiska grundsatser.
De argaste tories, de egentliga High-Tories fin-
ner man ibland de förnäma andelige, biskoparna
och ibland Country-Squires; de moderata tories
ibland köpmän, bankirer och kapitalister, just de-
samma, som i Frankrike bilda juste-milieu, — nå-
got som i England icke existerar.
Radikaler träffas för det mesta bland de fatti-
gare manufakturisterna och invånarne i de nyan-
lagda städerna, — för öfrigt ibland alla klasser. —
Det ges vissa hertigar, hvilka äro lika ytterligt ra-
dikalt sinnade, som de lägsta fabriksarbetare. Bland
de rika äro isynnerhet de från Ostindien och ko-
lonierna återvändande rika kaxarne (Nabobs) att
räkna till whigs, emedan de återkomma till fäder-:
neslandet med anspråk, hvilka råka i motsägelse
och strid med de privilegier, der finnas. Burke
anmärker, att öfverallt i landet, der rika Ostindier
nedsätta sig, uppstår fejd emellan dem och gamla
nobility och gentry.
Äfven alla åtskinlige i England bosatte främlin-
gar äro vanligen mer anhängare af whigs, än af
tories. Om Tyskarna gäller det, utan undantag.
Om Judarna yttrade, redan för 430 år sedan, den
af oss citerade Mr. Cize: Ur homme desprit de
cette religion mapprit, ue tous les juifs etaient
whigs. De äro det ännu i dag, ty tories och hög-
kyrkans prelater äro de, som satt sig emot Judar-
nes fullständiga emancipation. Då tories utgöra
det egentliga gamla nationalpartiet, kan man öfver-
hufvud anse alla från kontinenten eller ifrån ko-
lonierna ankommande främlingar mindre gynnsamt
stämdåa för detta parti.
Man is an imitating ereature and lives upor
precedente (menniskan är en efterhärmande varelse
och rättar sig efter sina föregångare), säga Engels-
männen ganska riktigt, och denna sanning blefve
ännu mera träffande, om man framför det enstaf-
viga ordet man satte det tvåstafviga English.
Engelsmännen äro efterapande vareiser, rätta sin
lefnad efier föredömen och lämpa sina åsigter ef-
ter sitt stånds och partis meningar. De hylla icke
sitt parti, för det de, efter behörigt öfvervägande,
öfvertygat sig om dess grundsatsers riktighet, utan
de följa blott impulsen af sina vanor, af uppfo-
stran, intressen och andras exempel. pSome have
conviction (några hafva öfvertygelse), säger en en-
gelsk skriftställare, andra äro reasoners (tänkare),
anmärker en annan engelsk författare, — men
många blotta fanciers (följa blott silt tycke)p. —
Om dessa fanciers säger ganska riktigt herr Cize:
Semblables ä ces gens, qui voyant deux joueurs
galement inconnus, ne peuvent semptcher de sin-
teresser pour Vun deux et de souhaiter, quil gagne
Vargent de VFautre. Chacun donc se fait partie en
måme tems qwil strige en juge. — Kunna vi väl
tydligen förklara, hvarföre vl, i vår ungdom, vid
vår lärares berättelser, tagit parti för Merius eller
Sylla, för Cesar eller Pompejus? (Forts. följer.)
Fr
— EN 9ovANLIG MARKISINNA. En af de sista
parisertidningarna berättar följande: Natten till
d. 350 Januari fann en patrull på ett torg ett ända
till sanslöshet öfverlastadt fruntimmer, hvars rika
lysande drägt sällsamt kontrasterade med hennes
förnedringstillstånd. Tvenne soldater lyfte upp