merskoillegium kunnat, utan en helsosam för
argelse, genomläsa den författning, på hvars rätt
förstånd den här omhandlade tvisten bero:
Det är Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angå
ende. förbud för glas- och porcellainesförar
samt smideshandlare att, i ändamil af dylik
varors försäljning uti landsorterna kringresa
samt om. hvad vid handel med dessa varor p
landet hädanefter bör iakttagas; gifven den
Januari 1822.
Anledningen till denna kungörelse låg i de
missnöje de ofvan uppräknade kringresande per
sonerne väckte på landsbygden. Egarne til
glasbruk, jernmanufakturer och porcellainesfa
briker hade nemligen förskaffat sig det sär
skildta privilegium att låta försälja sina till
verkningar på landsbygden, och gåfvo förden-
skull försvar åt en hel hop löst folk, af hvilka
isynnerhet glasförarne befattade sig med myc:
ket annat än handel. Denna kringresande per:
sonal;som gick till flera hundrader, räknade lik-
väl äfven en mängd driftiga och ordentligs
män, som med mycket besvär och äfventyi
utförde det svåra uppdraget att kringforsla de
tunga varorna och bespara landtmannen mödar
och kostnaden att hemta dem i städerna och de:
betala dem ännu dyrare. För de ifrågavarande
fabrikerna var detta ingen ringa förmån, isyn
nerhet som de flesta at dem äro besvärade a
långa trandtransporter. Till allmogens missnöje
med glasförarne sällade sig äfven afunden hos
städernas handlande, och den dåvarande Rege-
ringen skyndade att i det gamla systemets, all
frihet hatande anda, göra en ända på både
handeln och de handlande.
Den stadgade nemligen, uti ofvanberörde kun-
görelse i Januari månad, att glas- och porcel-
lainesförare samt smideshandlare skulle den 4
November samma år upphöra med sin kring-
resande handel och skaffa sig annat närings-
fång. Gå ifrån sitt yrke och skaffa sig annat
näringsfång, hur lätt borde icke detta gå för
sig i ett land, der alla de egentliga handtverken,
som här kunde komma i fråga, äro stängda ge-
nom skrålörfaltningen, och der sjelfva daga-
karlsyrket är beroende af någon enskild per-
sons välvilja att skänka laga försvar och af kom-
munernas tillåtelse för honom att utöfva en
sådan välvilja? Till detta oerhörda våld, som
satte en talrik menniskoklass utom lagen, ansåg
sig Regeringen fullkomligt befogad på grund af
den paragraf i grundlagen, som tillägger Rege-
ringen enväldet öfver lagar och författningar,
hvilka röra rikets hushållning; att drifva folk
från sitt lofliga yrke, är således i vårt land bara
ett hushållsärende.
-För att nu äfven i görligaste måtto hindra
handeln med ifrågavarande svenska tillverknin-
gar, stadgades: att konungens befallningshafvande
egde inskränka försäljningen till vissa, ej för
nära hvarandra belägna ställen på landet; att
de som der drefvo sådan handel alls icke fingo
besöka marknader och att de icke fingo resa
till bruken att hemta sina varor, utan särskildt
pass af konungens befallningshafvande. Slutli-
gen och för att gå så långt vägen räckte för-
bjödos glas-, porcellaines- och smideshandlande i
städerna att med sina varor besöka andra mark-
nader än dem, som äro särskildt anslagne för
den stad, der handlanden bor — de handlande
i städerna ega eljest rätt att besöka de så kal-
lade frimarknaderne.
Genom dessa nya radikala ingrepp i person-
liga friheten och rättigheten att afsätta sina
slöjder sökte man bota oordentligheten hos nå-
gra personer, som befattade sig med en viss
handel; men hvar låg egentligen orsaken till
det öfverklagade onda? Uti en förutgående in-
skränkving af friheten, på grund hvaraf den
här ifrågavarande handeln måste drifvas af per-
soner, som njöto försvar af bruksidkarne. Dessa
sedaare funno sin uträkning vid att gifva för-
svar åt en hop trashankar, och handeln kunde
således ej -komma i händerna på oberoendel
personer, som försvarade sig sjelfva och hade
intresse vid att vårda sin kredit och sitt rykte.
Sedan .smides -andlarne sålunda blifvit ställde
under -konuhgeus befallningshafvandes och. följ-
aktligen äfven ironobetjeningens patronat, hafva
vexationer icke uteblifvit. Isynnerhet har ofta
tvistats om hvad man bör förstå med smidenp,
dem berörde handlande ega försäl:a, och det är
öfver detta ords betydelse kommerskollegium
lemnar följande förklaring:
Till fullgörande af. denna E. K: Maj:ts nå-
diga befallning! får kollegium i underdånighet
anmäla,. att i den angående handel på landet
med glas, porcellaine och smiden den 9 Janu-
äri 1822 utfärdade kongl. kungörelse ej finnes
förbjudet för dem, som erbålla E: K. Mai:ts
befallningshafvandes tillstånd till smideshandel
å landet, att till salu utbuda jemväl andra än
för hand smidda jernarbeten, hvilken åsigt lik-
väl legat till grund så väl för Vagnsbro härads-
rätts som Svea Lhofrätts fattade beslut rörande
de varor, som blifvit hos Lärka under beslag
enhållna. Ingressen till högstberörde kungörelse
utvisar deremot, att, i sammanhang. med. upp-
häfvandet af gå srdfaribandeln med glas, porcel-
laine och smiden, afsigien med den medgifna
rättighetea att på landsbygden, å bestämda stäl-
len, hålia dessa varor till salu, varit att dels
underlätta afsättningen deraf, dets ock bereda
ulUmänheten tillfälle att utan omgång kunna få
mm RA RR RR RR SS RR ITE 1000 2