gväsendet och dess förbättrande. De derpå
följande krigen qväfde åter mycket, men kri-
gens följder, hvilka icke genast visade sig fullt
tydliga, utan tvärtom småningom ännu utveckla
sig, leda uppmärksambeten åter på fattigdomens
tillväxt, och desto mera ju mera denna sed-
nare befinnes i ständigt starkare stigande. I
minga nyare skrifter öfver detta ämne finner
man huru tiden gått framåt; man intränger
djupare i de inre orsakerna till fattigdomen,
för att också från grunden skaffa hjelp deremot.
Men äfven här, såsom i andra fall, hafva tbeori
och erfarenhetsvetenskap icke erhållit nödig för-
emng. — Wehnert har i företalet till sin skrift
öfver andan af Preussiska statsorganisationen
och statstjensten i detta afseende gjort: följar de
vigtiga anmärkning: I den naturliga föreningen
mellan filosofi och erfarenhet, i vexelverkan
mellan båda f:ctorerne, finner den rätta stats-
konsten sin grundpelare., Huru mycket och
med hvilka krafter har man icke theotetiskt
kämpat för det beståendes förbättrande, och allt
hittills med huru liten följd? Detrappsteg, till
hvilka det tänkande sinnet hunnit höja sig,
hafva ännu icke blifvit uppnådda utaf någon
praxis; ja, under det att denna sednare under-
stundom alldeles icke synes vilja medfölja, be-
mödar sig theorien å sin sida alltför litet att
verka för möjligheten att bringa dess uppgifter
till verkställighet, och att rigta uppmärksamhe-
ten på öfvergångarna. Hvad som ifrån theoriens
sida kan uppbjudas för att utforska fattigdomens
källor, hari den här ifrågavarande skriften blif-
vit fråmstäldt med en grundlighet, med en :å-
dan inspiration för saken, att föga blir öfrigt
att önska; men, huru grundtanken skall prak-
tiskt låta förverkliga sig, huru arbetsfrihet, ar-
betsvärde, och dess onekligt heliga rättsanspråk,
hvarje den menskliga verksanihetens öfverens-
stämmelse med sitt eget mil, skall bringas att
blifva erköndt (sid. 448), har författaren icke
sjelf besvarat, och likväl beror det aldramesta
derpå. Vi hafva kommit derhän att inse det
orda, men flera steg fattas ännu för dess af-
bjelpande.
Likväl, om öckså den fullständiga lösningen
ännu icke blifvit oss erbjuden, har frågan lik-
väl blifvit bragt mycket närmare denna lös-
ning, och fördenskull förtjenar denna skrift af-
gjordt den största uppmärksamhet och -allvarli-
gaste aktgifvande af alla, hvilka befinna sig i
ställning att kunna bicgraga till hjelp. Förfat-
taren är så gripen af sitt ämnes djupa bety-
delse, ja, man mi väl säga dess helighet, att
man med lifligaste intresse och med det största
deltagande följer hans vältaliga skildringar af
alla de orsaker, hvilka samfäldt framkalla pau-
perismens beklagliga företeelse Måtte ban lyc-
kas att öfvertyga alla hvarthän industrialismens
falska rigtning leder, huru förderflig lyxen är
genom dess verkningar, som undergräfva sam-
fundstillståndet, öfvertyga alla huru innehålls-
toma de häfdvunna försvarstalen äro för den-
samma, och att de endast äro sätt att bemantla
en usel sak ).
Hvilket ondt skuldsättningsgrundsattsen för-
breder öfver stater och enskilde, förtjenar sorg-
fålligt öfvervägande och behjertande. Förf. kallar
(sid. 97) skuldsättningen en method att bestjäla
framtiden, och yttrar (sid. 95), att statsskuld-
sättningssystemet innefattar att på förhand lägga
beslag på en kommande tids krafter och öden;
för att aflägsna den närvarande tidens svirig-
heter, utan omtanka, och utan garanti för hu-
ruvida en kommande tid kan eller vill uppfylla
de gifna anvisningarna.
Noga räknadt är staternes skuldsättning all-
tid en oredlighet, emedan förpligtelsen lägges
på andra individer än dem som åtagit sig de-
samma,. Man måste hos förf. läsa hvad han
anför sid. 99 och 400 om det förskräckliga
tillstånd, hvaruti barn och andra arbetare un-
der engelska faktorisystemet befinna sig, hvar-
vid han bifogar följande betraktelse. Det all-
märna jagandet, hvaraf såväl verkets förestån-
) Hvad den tyske författaren egentligen menar här-
med är svårt att se, då det är kinkigt om icke
omöjligt att noga bestämma betydelsen af ett så
relatift- begrepp som ordet lyx betecknar, och
lyxen otvifvelaktigt ger anledning till mycken
arbetsförtjenst. Red. arm.
emm — EEE