— Privata underrättelser ilcan Marstrand för-
mäla, att ett oväsende yppat sig derstädes d. 22
sistl. Januari, i det fensterrutorna på rådhuset och
hos en af magistratens ledamöter under nattenin-
slogos med stenar. Uppträdet lärer varit en slags
opinionsyttring, till ogillande af en utaf rådhus-
rätten samma dag fälld dom i ett mindre brottmäl.
(B. L. T.)
BLANDADE ÄMNEN.
— EN REVOLUTION IBLAND ENGLANDS JURISTER.
En afdelning af engelska juristernas korporation
har helt nyligen djerfts taga ett beslut, hvars nöd-
vändighet länge varit insedd, men för hvilket alla
deras företrädare studsat tillbaka allt sedan medel-
tiden, af vördnad för gamla fördomar. De för-
mätna nyhetsmakarne hafva beslutat att de till
ifrågavarande afdelning hörande 6!ever i engelska
lagfarenheten skola hädanefter inhemta sitt yrkes.
grunder på annat sätt än genom ätande och dric-
kande. Så besynnerligt det än må tyckas i den
öfriga verlden, så har sistnämda sätt dock varit
det enda brukliga för unga engelska juristers in-
vigning i deras tillkommande yrke. Dermed har
nemligen hittills tillgått på det viset, att sedan
en ung gentleman, som lemnat universitetet i Ox-.
ford eller Cambridge, utan annan underbyggnad
än i de klassiska språken, i allmänna historien
med tillhörande geografi, och stundom något i ma-
tematik, har han begifvit sig till London och der,
mot fastställd taxa, sökt någon efter en företrä-
dare ledig plats i ett så kalladt juristgille. Der
har han bott i någon af gillets klosterlika byggna-
der, hvilat under de åldriga trädens skugga på dess
klostergärdar, låtit uppassa sig af inrättningens pe-
deller, deltagit i gillets af dess anglikanske kaplan:
förrättade morgon- och aftonböner samt söndags-
gudstjenster, och vid tecknet af måltidsklockan in-
funnit sig jemte de öfriga byresgästerna i dess re-
fektorium eller matsal, samt der intagit sin läckra.
frukost, sin goda middag med tillhörande vin och
porter och sitt aftonthe, utan att för öfrigt några
andra juridiska öfningar förefallit, än de samtal,
som vid måltidsstunderna tillfälligtvis ägt rum öf-
ver lagsaker. Efter några års förlopp har han se-
dan helsats för en värdig ledamot af de lagfarnas
samfund. ; :
Juristerna — yttrar sig härom nu en en-;
gelsk tidskrift — hafva hös oss länge gjort an-.
språk på en förmånsrätt, som förnekats konun-;
garne. Det är antaget som ett axiom, att någon
kungsväg ej ges till vetenskaperna; men ibland
våra interessanta juridiska fiktioner har af ålder
funnits en, icke mindre axiomatisk: att vägen till
lagfarenhet i England går genom köket. Lagens ur-
kunder hafva blifvit förtydligade vid fyllda glas;
laglärdomen har serverats vid bordet, och man
har förutsatt att den kunnat intagas jemte fruko-
star, middagsmål och aftonmåltider. Men en af-
delning af de juridiska gillen, som bebo Tem-!
pelherrarnes gamla Londonska borg, kort sagdt!
kontubernalerna i det så kallade Middie Temple
hafva ändtligen börjat misstro säkerheten af denna
genväg till lagkunskapen, och beslutit att lagens!
kännedom skall: hädanefter inhemtas på samma sätt
som alla andra vetenskaper. En föreläsare, vald i
följd af erkända bevis på grundliga insigter, och
väl aflönad på gillets bekostnad, kommer att an-
ställas i Middle Temple, för att undervisa de unga
lagstudenterna ; och fastän gillet icke vill göra be-
gagnandet af hans meddelanden till något tvång,
eller till ett vilkor för rättigheten att uppträda vid
och inför domstol, har det beslutat uppmuntra der-
till genom utställande af prisbelöningar i kontant
(money-prizes), samt genom ett låckmedel af ännu
mer inbjudande beskaffenhet. Gillet ärnar nemli-
gen offentliggöra förteckningar öfver de lagstuden-
ter, hvilka utmärkt sig genom sina inom gillet för-
värfvåde kunskaper och undergångna examina; och
efter dessa förteckningar kan en redan praktise-
rande lagkarl sedan uppsöka en ung medhjelpare;
hvaraf han kan vara i behof. Den långa och tröt-
tande väntan på lyckträffar, hvilken ej sällan va-
rit talangens förslöande lott under det gamla sy-
stemet, kan sålunda undvikas. — Juristgillet i
Middle Temple har anmodat de öfriga juristgillena
— de i Inner Temple, i Lincolns Inn, 0. 8. V.
— att förena sig om samma inrättning, och er-
bjuda i alla fall studenterna i dessa att infinna sig
vid föreläsningarne i Middle Temple, om de så
finna för goäåt. Föreläsningarne komma till en
början att omfatta Surisprudence, hvarmed, en-
ligt det härom utfärdade programmet, förstås.
Philosophy of positive Law (?) samt den Civila
Lagen,, hvarmed menas de delar af Romerska
Lagfarenheten, hvilka, såsom allmänt tillämpliga
för nuvarande samhällen, hafva utgjort grunden
för en mängd lagstiftningar på Europ2s fasta land
och till stor del ingått i Englanids,. Man räknar
på att bland jurister, som under grundliga lärare
blifvit sålunda förberedda, ändtligen skola finnas
några, som kunna med framgång fresta på det stora
företaget att bringa system i Engelska lagsamlin-
garne, hvilka mer och mer hota att sammanstörta
under tyngden af sin egen oerhörda och osam-
manhängande massa; man hoppas att äfven Eng-
land kan på sådant sätt få sin Gaius och sin
Ulpianus.
— En fransk tidning berättar följande: För
några veckor sedan vandrade en ung man, höljd
uti vid mantel och rökande sin cigarr, på en af
käerna i Lyon. Plötsligt hörde han några steg
framför sig ett genomträngande skrik och ett fall
i vattnet. Det var omkring midnatten; vinden
blåst skarpt, Rhoneflodens vatten gick högt, kä-
erna voro öde på menniskor och ett djupt mörker
herrskade. Den unge mannen, anade någon olycks-
händelse, hastig hjelp var af nöden och had stör-
tade sig beslutsamt i vågorna. Efter en lång kamp
med det upprörda elementet lyckades han att åter-
komma i land med det byte han räddat, ett yngrel
fruntimmer. Hon var präktigt klädd och utom-l
ordentligt skön. Men huri skulie han återkalla
den olyckliga till lifs? Hvart skall han vända sig
så sent på natten, helst hvarje dröjsmål lätt kunde
medföra döden? Den unge mannen bodde icke
långt derifrån och bar derföre den sköna utan be- 1
tänkande hem till sig, hvarest hon småningom hem-