a ögon uti ett väl tilset rum, der Lundin förs
sIgenom strykyoch, andlingar af hvarjehand:
r Islag sökt tvinga Å und t - bekännelse:
: än honom :pådiktade ir Tihedlertid.. håd
Åkerlu , ehuru, enligt hans utsago, pinant
a I Lill beklendka gått så långt, att bloden ström:
-I made ur näsa och mun, icke. kunnat förmå:
a till erkännande af det brott, hvarför ban be
-Iskylides. Lundin hade då ställt sig, helt för
ändrad, tilltalat Åkerlund gan-ka mildt, aftor:
-Ikat med största omsorg blodet, och- Jöfvat at
-lom blott Åkerlund ville, för sken skull, inför
-Ide två polisbetjentef, som ofördröjligen skulle
- anlända, göra tt. erkännande att han olofligen
fltllgripit de två riksdaler banko han lemnat
, Blomqvist -till vexling, så skulle Lundin .ned-
tysta hel saken, att intet ondt Akerlund ve-
I derfores. — Detta hade Lundin (enligt Åker-
Hunds--berättelse) tillagt, kan du så mycket tryg-
ene göra som jag sjelf är öfvertygad om: din
-Joskuld och, endast föratt icke behöfva få orätt
inför polisbetjenterna yrkar, att du för dem er-
känner tillgreppet af-de-två riksdaler banko.
IFörlitande på :dessa Ord, uppskrämd af den
TIhårda misshandlingen och dessutom alldeles
förvirrad af. de många slag, som Lundin riktat
åt Akerlunds hufvud, hade denne lofvat; alt
svara ja till allt hvad. Lundin frågade honom.
Men sedan - Åkerlund, trogen det honom så-
lunda aflockade löftet inför polisbetjeningen
fritt och otvunget erkänt det brott man lade
honom till last, hade Lundin, i stället att, som
kan lofvat, nedtysta saken, med häftighet på-
yrkat, Åkerlunds häktande, och behållit de
Åkerlund tillhörige två riksdaler banko. Er-
kännandet inför pPolisbetjeningen hade blifvit
honom genom - våld och list aftvunget, hvadan
han nu detsamma högtidligen återtog. — Hvad
jslutligen vidkom de sedlar Lundin påstår sig
håfva anträffat i Lundins. rock, så hade denne
sig derom ingevting bekant. Men då rocken
varit hängande endast i Lundins innersta rum
och invid Lundins eget sängställe; då vid den
noggranna visitation å samma rock, som af po-
lisbetjeningen anställdes, ingenting kunnat på-
träffas, och den förmenta vpptåckten skett först
efier Åkerlunds bortförande i fängelse; hölle
han troligt, att Lundin sjelf ditstoppat dessa
penningar för att gifva mera sannolikhet åt sina
falska beskyllningar.
Gardisten Blomqvist. upprepade inför dom-
stolen ungefär detsamma som hans principal
Lundin redan tillkännagilvit:
Härefter uppläste ordföranden en från polis-
kammaren ankommen remiss af hufvudsakligt
innehåll; att en broder till August Åkerlund,
vid namn Joban, i lära Hos ihstrumentmaka-
ren Broman, skulle af den anklagade bekom-
mit en summa stor sexton rdr rgs. — På till-
ställning af Lundin hade polisbetjenterne J. A.
Forssgren och Ph. Heimberger antastat Johan
Akerlund-och från honom anhållit hans spar-
penning bestående af sexton rdr rgs. Rappor-
tea om denna. visitation och om de från den
anklagades broder undantagne. penningar ut-
gjorde föremålet för den-remiss, som af ord-
föranden upplästes.
Lundin afpassade tillfället att öka sin nyss
mot Åkerlund gjorda anklagelse för snvatteri,
till anklagelse för stöld. Man höjde nemligen
det föregifna beloppet å de penningar, som
Åkerlund enligt hans förmenande skulle hafva
tillgripit, från två rdr bko till femtio rdr sam-
ma mynt. Ö
Ordföranden, tillfrågade den anklagade, em
han hade något att förklara i anledning af de
ya beskyllningar, som nu blifvit honom gjorda.
tugust Åkerlund stillkännagaf, lugnt och be-
tämdt, att ham icke lemnat sin broder några
penningar och alt haändöfrigt sväfvade i okun-
nighet om deuti berörde remisshandlingar-upp-
sifne förhållanden. i
Rapsakningen förklarades nu slutad för den
lägen och målet uppsköts till derpåföljande
nsdåg den 40 i samma månad. De närva-
ande afträdde och den anklagade nedfördes i
ängelset under rådhuset:
j Den 10-December:
Samma personer, som åtta dagår förut, in-
tällde sig älven nu för domstolen. :Den-an-
lägade hade genom förlängdt vVistande si de
sunda fängelsehvallven under rådhuset blifvit
ynbart! försvagad och afmagrad, den hvita-an-
igtsfärgen hade öfvergått till gulbrun och de
lå haliringarse utider- ögonen blifvit violetta.
jelfva ögonen hade sjunkit in och förlorat den
emning af glans, som vid förra ransakningen
nnu fanns öfrig. Hans endast ett år äldre
roder företedde en märkelig kontrast. - De
egge brödernes anletsdrag vöro nemligen så
ika, att: man skulle vara. frestad att säga det
nan såg en och samma person; såsom lefvande
ch såsom lik. Joban Åkerlund, blomstrande l
———A —— — ——L
FN SIP a
- m- —— —-— -— 23 mi be UT
-
ox gr VR DM AR