a ögon uti ett väl tilset rum, der Lundin förs sIgenom strykyoch, andlingar af hvarjehand: r Islag sökt tvinga Å und t bekännelse: : än honom :pådiktade ir Tihedlertid.. håd Åkerlu , ehuru, enligt hans utsago, pinant a I Lill beklendka gått så långt, att bloden ström: -I made ur näsa och mun, icke. kunnat förmå: a till erkännande af det brott, hvarför ban be -Iskylides. Lundin hade då ställt sig, helt för ändrad, tilltalat Åkerlund gan-ka mildt, aftor: -Ikat med största omsorg blodet, ochJöfvat at -lom blott Åkerlund ville, för sken skull, inför -Ide två polisbetjentef, som ofördröjligen skulle anlända, göra tt. erkännande att han olofligen fltllgripit de två riksdaler banko han lemnat , Blomqvist -till vexling, så skulle Lundin .nedtysta hel saken, att intet ondt Akerlund veI derfores. — Detta hade Lundin (enligt Åker Hunds--berättelse) tillagt, kan du så mycket trygene göra som jag sjelf är öfvertygad om: din -Joskuld och, endast föratt icke behöfva få orätt inför polisbetjenterna yrkar, att du för dem erkänner tillgreppet af-de-två riksdaler banko. IFörlitande på :dessa Ord, uppskrämd af den TIhårda misshandlingen och dessutom alldeles förvirrad af. de många slag, som Lundin riktat åt Akerlunds hufvud, hade denne lofvat; alt svara ja till allt hvad. Lundin frågade honom. Men sedan Åkerlund, trogen det honom sålunda aflockade löftet inför polisbetjeningen fritt och otvunget erkänt det brott man lade honom till last, hade Lundin, i stället att, som kan lofvat, nedtysta saken, med häftighet påyrkat, Åkerlunds häktande, och behållit de Åkerlund tillhörige två riksdaler banko. Erkännandet inför pPolisbetjeningen hade blifvit honom genom våld och list aftvunget, hvadan han nu detsamma högtidligen återtog. — Hvad jslutligen vidkom de sedlar Lundin påstår sig håfva anträffat i Lundins. rock, så hade denne sig derom ingevting bekant. Men då rocken varit hängande endast i Lundins innersta rum och invid Lundins eget sängställe; då vid den noggranna visitation å samma rock, som af polisbetjeningen anställdes, ingenting kunnat påträffas, och den förmenta vpptåckten skett först efier Åkerlunds bortförande i fängelse; hölle han troligt, att Lundin sjelf ditstoppat dessa penningar för att gifva mera sannolikhet åt sina falska beskyllningar. Gardisten Blomqvist. upprepade inför domstolen ungefär detsamma som hans principal Lundin redan tillkännagilvit: Härefter uppläste ordföranden en från poliskammaren ankommen remiss af hufvudsakligt innehåll; att en broder till August Åkerlund, vid namn Joban, i lära Hos ihstrumentmakaren Broman, skulle af den anklagade bekommit en summa stor sexton rdr rgs. — På tillställning af Lundin hade polisbetjenterne J. A. Forssgren och Ph. Heimberger antastat Johan Akerlund-och från honom anhållit hans sparpenning bestående af sexton rdr rgs. Rapportea om denna. visitation och om de från den anklagades broder undantagne. penningar utgjorde föremålet för den-remiss, som af ordföranden upplästes. Lundin afpassade tillfället att öka sin nyss mot Åkerlund gjorda anklagelse för snvatteri, till anklagelse för stöld. Man höjde nemligen det föregifna beloppet å de penningar, som Åkerlund enligt hans förmenande skulle hafva tillgripit, från två rdr bko till femtio rdr samma mynt. Ö Ordföranden, tillfrågade den anklagade, em han hade något att förklara i anledning af de ya beskyllningar, som nu blifvit honom gjorda. tugust Åkerlund stillkännagaf, lugnt och betämdt, att ham icke lemnat sin broder några penningar och alt haändöfrigt sväfvade i okunnighet om deuti berörde remisshandlingar-uppsifne förhållanden. i Rapsakningen förklarades nu slutad för den lägen och målet uppsköts till derpåföljande nsdåg den 40 i samma månad. De närvaande afträdde och den anklagade nedfördes i ängelset under rådhuset: j Den 10-December: Samma personer, som åtta dagår förut, intällde sig älven nu för domstolen. :Den-anlägade hade genom förlängdt vVistande si de sunda fängelsehvallven under rådhuset blifvit ynbart! försvagad och afmagrad, den hvita-anigtsfärgen hade öfvergått till gulbrun och de lå haliringarse utiderögonen blifvit violetta. jelfva ögonen hade sjunkit in och förlorat den emning af glans, som vid förra ransakningen nnu fanns öfrig. Hans endast ett år äldre roder företedde en märkelig kontrast. De egge brödernes anletsdrag vöro nemligen så ika, att: man skulle vara. frestad att säga det nan såg en och samma person; såsom lefvande ch såsom lik. Joban Åkerlund, blomstrande l ———A —— — ——L FN SIP a m—— —-— -— 23 mi be UT ox gr VR DM AR