—-—A—f!E
Aust, utan af eget hjertas impuls; kraftigt utro-
pa sitt: Dj-—n anammal
Ihom några minuter var löjtnanten ;ihemma i
sitt logis och inme i sin kammare; :han visste
icke sjelf huru denna: hastiga förflyttning till-
gålt, och vi veta det än mindre, så vida vi ej
få antaga, att det skett medelst elit par snabba
fötters naturliga lokomötiv. Allt nog: löjtnän-
ten vär ehsam och hans första tanke var —
nå jal.., det måtte väl våra medlidsamma Jä-
sarinnor kunna vänta sig — den att göra slut
å ett uselt lif, som numera var honom en o-
fräglig börda. . Men sättet, sättet för att så der
bufvudstupa komma i Charons bår! ;.. Skulle
man genast åter påtaga kappan, skynda ut och
styra kosan till den lilla ån, som flöt genom
staden? — Nej fan!... mumlade den förtvil-
Jade älskaren, det är så kallt nu; att i medio
af Januarickrypa ned i sjön. — dertill fordras
att ha Hyttjat vattenkuren i flera månader;
dessutom torde jag få gå långt, innan jag fin-
ner någon vak, och — när: jag rätt besinvar
mig .:.. att dö i vattnet, som en gammal ut-
dömd Hund— nej, det passar-icke för en mi-
litär och adelsmat., — - Eöjtnantens fjät lörde
honom således till ressebatullet, -hvarutur han
framtog sina Jakdon och. betraktade den: ena
knifven efter den andra. — Nej, tvyl —; Löjt-
natten hade icke studerat kirurgien; väl hade
ban hört omtalas, att den stora pulsåderns af.
skärände skuileovilkorligen medföra göden, mer
han hide — vi inåste till vår proteges blyg
bekänna det, ickexrigtig reda på hvar den stor:
pulsådern på halsen är belägen och slog sålede:
pela detta experiment ur hågen; ty, tänkt