—-—A—f!E Aust, utan af eget hjertas impuls; kraftigt utropa sitt: Dj-—n anammal Ihom några minuter var löjtnanten ;ihemma i sitt logis och inme i sin kammare; :han visste icke sjelf huru denna: hastiga förflyttning tillgålt, och vi veta det än mindre, så vida vi ej få antaga, att det skett medelst elit par snabba fötters naturliga lokomötiv. Allt nog: löjtnänten vär ehsam och hans första tanke var — nå jal.., det måtte väl våra medlidsamma Jäsarinnor kunna vänta sig — den att göra slut å ett uselt lif, som numera var honom en ofräglig börda. . Men sättet, sättet för att så der bufvudstupa komma i Charons bår! ;.. Skulle man genast åter påtaga kappan, skynda ut och styra kosan till den lilla ån, som flöt genom staden? — Nej fan!... mumlade den förtvilJade älskaren, det är så kallt nu; att i medio af Januarickrypa ned i sjön. — dertill fordras att ha Hyttjat vattenkuren i flera månader; dessutom torde jag få gå långt, innan jag finner någon vak, och — när: jag rätt besinvar mig .:.. att dö i vattnet, som en gammal utdömd Hund— nej, det passar-icke för en militär och adelsmat., — Eöjtnantens fjät lörde honom således till ressebatullet, -hvarutur han framtog sina Jakdon och. betraktade den: ena knifven efter den andra. — Nej, tvyl —; Löjtnatten hade icke studerat kirurgien; väl hade ban hört omtalas, att den stora pulsåderns af. skärände skuileovilkorligen medföra göden, mer han hide — vi inåste till vår proteges blyg bekänna det, ickexrigtig reda på hvar den stor: pulsådern på halsen är belägen och slog sålede: pela detta experiment ur hågen; ty, tänkt