a OO OVE I
också i dag, när bildningens sak skall främjas
När i Grekland folkmassans råa njutninga
mildrades och förbyttes till kärleksfulla hängif
velser åt det rena, ädla, det anderika, oförgäng
liga och höga i konstens skapelser: när Raps
oderne genomvandrade stad och land, och
sjöngo, så väl på torget som i palatsernas salar
om grekiska bragder: när de lärde voro ej dam:
miga bokhyllor, utan vise män som funno sir
ära, icke i att vara :obegripliga för det störst:
möjliga antal, men i ätt med sitt ljus kunn:
bortvisa mörkret hös de okunnige, dem de, o-
besvärade af litterär högfärd, sökte under por-
tikerne och i ikademiens, öppna trädgårdar
samt från theatern — då skapades Grekland:
storhet.
Konsten, eller det sköna, närvarande i sina
verk inför tiggaren; såsom mför den högsta med-
borgaren, var hvad Aicard kallar den lefvande
värmen af det goda, och utgjorde ett mildt
föreningsband emellan alla. Den stod, såsom
ett heligt väsende, högre än alla enskiltain!res-
sen, och firade der, inför folket, dygden och
sanningen.
Arcbitekturen, skulptaren och målningskon-
sten bebyggde och befolkade :ölympen, redan
inför lekamliga ögon. De qvarhölo der i ung-
domens åsyn, i sköna bilder, det ädla som
förfädren gjort, och denna ungdom erinraäes,
kände och såg huru store män :och bjeltar wva-
kade hos och öfver dem.
Det var en adel från hvilken samhället ge-
mensamt räknade anor, liksom en enda familj.
Greklands vise ordnade så, att konstens ska-
pelser stodo i folkskarans väg, eller till dess
möte.
Så voro templena de första museer, och
:slöto inom sig, bredvid altaren, bilderne af
nätionens ärofulla minnen. De voro stoder äfven
till häst. Pausanias och Virgilius berätta, att
Pbildernas plats var midt i templen, på fotställnin-
gar högre än altaret. Der omgåfvos med skrank.
Sedermera, vid :sambhällslifvets högre utveck-
ling, och då största felkmassan fanns på forgen
4 rådslag, och i portikerna till handel eller lust-
vandring; flyttades ock museerne dit, eller upp-
ställdes här konstverken, folket under ögonen.
Aldrig befunno sig dessa bilder på en punkt
utom folkströmmen; men då denna af naturliga
skäl var starkast midt i staden, voro ock bil-
derna der. ;
Först när staden fick så stor vidd, att af-)
stånden till kärnan, från punkter på omkretsen,
blefvo mycket stora, eller då förstäder tillkom-
mo, och folkrörelsen nu afdelades i serskilta
kretsar; spriddes konstens verk och undervis-
ningsanstalterne: d. v..s. att sådane uppstodo :
då också vid omkretsen, liksom vore der ser-
skilta städer; och vägen till konstnjutning och
undervisning förkortades så.
Agora var församlingsorten, eller forum, il
Athen. Den omgaf Areiopagos 1), hvilken lig-
ger på endast 450 alnars afstånd från stadens:
borg Akropolis: detta namnkunniga, af.en egyp-
tisk köloni först beredda fäste, som invigdt åt
Gudarne allena, pryddes under Perikles med
de praktfulla Propyläerna till ingång, och der-!
inom, med det åt Athena (Minerva) helgadet
templet Parthenon, den skönaste byggnad i!!l
Grekland.
Agoras yttersta gräns sträckte sig omkring
800 alnar från Akropolis, eller till ungefär sam-
ma afstånd, som från Stockholms slott till ett
stycke upp på Brunkebergs torg. Fältet varl(
deladt. med torg, och stoä (pelargångar); och f
böcker, smycken, vällukt, kryddor, kärl, fär-
diggjorda kläder: men ock för matvaror af allaf
slag, ech vin och frukter. Dock hade man be-!7
stämt särskilda platser och timmar för hvarje
slags handel; bildstoder och målningar syntese
der öfverallt. Bildstoderne voro af trä, af bränd då
lera, af skönaste marmor, af koppar samt, in-
om templen, stundom af silfver, eller af guldH
och elfenben tillsammans.
Bland de nämnde pelargångarne (portiker, utåt) b
öppna), var stoa poikile den namnkunnigaste, för d
sina konstverk. Utom bildstoder funnos der,
efter den beskrifning Pausaniasgifver på rum-
met, de dyrbaraste målningar å väggarne, in-
vid kvilka allmän vandring var. Han omtalar,
. noga omständigheter, huru dessa målningar!h
öreställde: en slagtning mellan Åthenienser ochP!
Lakedämonier: de förres kamp emot Amazo-—
werne: Grekerne som intogo Troja: slagen vid!?)
Marathon m. m. Porträter voro: Miltiades,
Äschylos, Kynägeiros utan händer, Epizelos,
kallimachos, Datis, Artaphernes. Alven en
und; som följt en-af krigarne i slaget vid Ma-
athon, var porträterad, och målningen öfver
letta fältslag. ett gemensamt verk af sådane
nästare som Polygnotos, Mikon och Panänos,
n broder till den store Pheidias.
I samma portik voro uppsatte, och med in-
krifter försedde, sköldar af koppar, tagne i krig.
Det var i denna stoa, som Zenon läste sin
losofi, och grundade den namnkunniga stoiska
ekten, som fick sitt namn af detta rum.
Allmänna byggnader, der studier och kropps-
örelser tillika öfvades, hade Grekerne under
amn af Gymnasion och Palästra. Dessa voro
ckså försedde med portiker, der fitosoferne och
hetorerne? undervisade från exedrä, och der
äten voro på sidorna, för åhörare och till