och medborgerlig bildning, utgå isådane lifvets
praktiska bestyr, som ej fordrade kögre kun-
skapsmått och själsedling. Han egde likväl
möjligheten, att, om tid och båg medgåfve, vi-
dare på egen hand rikta sina kunskaper och
utveckla sina själsförmögenheter inom kretsen
af de bildningsämnen, som folkskolan grund-
laggt. Då statens pligt är att lika skydda allas
rätt, cch rätt till upplysning, d. ä. sann själs-
odling och bildning, är af största wigt och dyr-
barast, emedan den rör menniskans högsta in-
tressen och innesluter i sig som en nödvändig
följd öfrige rättigheter, så hade staten med be-
redandet af ofvannämnde bildningsmedel, hvil-
kas begagnande ålåge en hvar sem pligt, öpp-
nat möjligheten för hvarje dess medlem att
blifva en lycklig menniska och en god med-
borgare.: I afseende på de ämnen, som inom
detta första bildningsstadietskuHe bibringas och
inhämtas, borde naturligtvis fäderneslandets kän-
nedom, dess naturförhållanden, politiska geo-
grafi och historia, dess ypperste män, öfversigt
af dess litterära verksamhet, och sluteligen dess
språk i sin närvarande form, hufvudsakligen
afses. Grundläggningen till allmänt mensklig
och fosterländsk bildning skulle så från början
ingå i och genomtränga hvarandra. Moders-
målet vore det enda språk som på detta sta-
dium inbämtades, och dermed, såsom sig bör,
grundlades all möjlig blifvande språkkunskap,
På denna rot uppvuxen skulle den nationella
uppfostran och bildningen få-.en rätt naturenlig
utveckling ochstadga. Det följande bildnings-
stadiet sku:le sedan wvidare bygga på det för-
ras grund, alltjemt i naturlig följd upptagande
de främmande bildningsämnen, som för den
högre bildningen och lefnadsbestämmelsen allt
mer och mer måste tillkomma. Men di, som
nämdt är, statens anspråk på sina medlemmars
förmåga, kunskaper och bildning, med veten-
skapernas och den allmänna bildningens tillväxt
och utveckling, alltjetat ökas, så är deraf en
naturlig följd, att de kunskapsämnen, som en
hvar för sin blifvande särskilda bestämmelse
behöfver, miste tidigare än förr i skelan grund-
läggas och inhämtas, om man i öfverensstäm-
melse med tidens stegrade fordringar will rätt
värdigt och verksamt fylla sin plats. Den
gamla skolan blef så i sin form föråldrad och
otiliräeklig, och i bredd med dem uppväxte och
uppväxa alltjemt nya läroanstalter, för att, en
hvar på sitt sätt, gå tidens fordringar till mö-
tes. Då bufvudföremålen för alla dessa nya
skolor egenteligen äro af tvenne slag:: 4) bil-
dandet af för vissa praktiska yrken och bestyi
duglige medborgare, eller 2) bibringandet a!
den högre och högsta allmänt menskliga och
medborgerliga bildning, som på samhällets hö-
gre och vigtigaste platser erfordras och isyn-
nerhet för läraren och de lärde äro nödvän-
diga; så kunna deras mångfaldiga benämningar
sammanfattas under tvenne: Borgarskola och
lärd skola. Huruvida dessa åter kunna och
böra sammanslås till en med tvenne bildnings-
linier, utan alt någondera eller begge deraf bin-
dras i sin fuila, fria utveckling, hör ej hit att
undersöka. Hit hör blott påminnelsen att, hwu
äferbångad lramågen bör jemte den allmän:
menskliga i stigande mått såsom en hufvudsak
afses genom hela skolan, från dess rot, grund-
skolan, folkskolan, till och med högskolan eller
akademien. (Forts. följer.)
4) Den tid är troligtvis ej långt borta, då. den
jemförande språkforskningen, den nyare eller nya-
ste tidens betydningsfulla verk, skall fordra sina
egna målsmän vid akademierna. De ökade fruk-
terna åf dess forskningar skola visst då meddelas
till en viss grad redan i skolan, och så småningom
från grunden omstöpa språkstudiet och utveckla
derur hela dess inneboende bildningskraft. Åtsak-
kunnige, skårpsynte och djupsinnige män öfver-
lemnar jag. imedlertid bearbetandet och fulla utre-
dandet af detta vigtiga och framtidsdigra. ämne.
Medan jag talar om språkstudiet, kan jag ej ne-
ka mig nöjet att meddela några förträffliga och
djupsinniga ord deröfyver af den för sin vidsträckta
språkkunskap, sin ojemförliga språktalent och sin
iderika, poetiska verksamhet, välkände tyske skal-
den Fr. Räckert.
Sprachkunde, lieber Sohn! ist Grundlag allem
Wissen,
Derselben sei zuerst und sei zuletzt beflissen.
Einleitung nicht allein und eine Vorbereitung
Zur Wissenschaft ist sie und Mittel zur Bestreitung;
Voiäöbung nicht der: Kraft, um sie geschiekt zu
machen
Zum Ringen mit dem Wort, zum Kampfe mit den
Sachen:
Sie ist die Sache selbst im weitsten Wissenskreise,
Der Aufschluss uber Geist und MenscHkendenkungs-
weise. :
In jeder räumlichen und zeitlichen Entferrung
Den Monschen 7 verstehn. dient seiner Sprach