(Insändt.) IT sammansättningen af den nyligen bildade naYtionalrepresentations-kommitteen förekommer ett förhållande, som väckt någon förundran hos många, isynnerhet jurister, och torde förtjena äfven den större allmänhetens uppmärksamhet. Den första personen på listan är ett justitieråd. Genast wid detta möte har mången gjort en paus i läsningen och frågat: Huru skall detta ske? Huru skall här politiken förlikas med lagskipningen? Frågan har sina svårigheter, ty från en leda-:motsplats i Högsta domstolen kan svårligen en temporär tjenstledighet beviljas, då 47 af Regeringsformen icke medgifver någon att sitta der på för: ordnande. Icke heller kan en ledamots utnämning till främmande bestyr förbinda de öfriga till att öka sin årliga tjenstgöringstid. Sådant skulle, om en kommitte-smitta komme att grassera, lätt kunna leda derhän, att domstolen icke blefve domför, eller att åtminstone en del af dess ledamöter ginge miste om den i Grundlagen dem tillförsäkrade 1e: dighet. Sålunda måste ifrågavarande justitieråd fortfara att skipa lag i högsta instansen — och derjemte följa öfverläggningarne i ländets vigtigaste politiska angelägenhet. På en så delad och ansträngd verksamhet blir oundvikligen någon lidande, per -eonen i främsta rummet, och troligen äfven en dera befattningen. Högsta domstolen, der vigtig: -mål ofta med pluralitet af en röst oåterkalleliger afgöras och genom en för månaden tjenstgörings skyldig led-mots frånvaro kunna få en helt annar utgång, än eljest, taga i anspråk en samvetsgranr ledamots hela uppmärksamhet, och representations kommittåen likaså. Det öfvergår äfven den bäste smeds höfva at sköta två så stora jern i elden på en gång. Ocl hvilketdera än må brännas, så är det alltid skad på det goda svenska jernet. Kerr omm. — ——