Pierre. Liksom ni.
Er Laroche. Ah, sjunger du i den tonen!
Nå godt, akta ditt vin..:.. Men du skall be-
tala mig min fordran.
Pierre. Hvad är det ni har att fordra af mg?
Hr Karoche. Hvad nu, renegat! är du mig
inte skyldig sex francs för läkarevård?
D snouss (sakta). Akta dig, Pierre!
Pierre. Tig....(till hr Laroche) Ja, men ni
är skyldig mig 20 ecus för schäsen, som ni
ännu icke betalt. Gif mig 54 frsnes, och vi
äro qvitt.
Hr Iarocke (i vrede). Betala mig först!
Pierre. För att få igen dem sedan af er!
Onödigt. Mina pengar tycka ej om resor.
Er Larocke. Nå vill du betala mig?
Pierre. Ja; medcert mynt:
Hr Lorocke. Akta dig!
- Pierre. Hvarför skrika så högt; jag kan
skrika ännu hö re. Min näfve borde förekom-
ma rättvisan. .
Hr Faroche. Din näfve!....ja så; nå här
skall du få smaka litet af min..:.. Och han ru-
sade på vagnmakaren. .
Pierre. Knytnöfveslag ? ... Väntal..... och
sedan hen hastigt uppvikit skjortärmen, liqvide-
rade han ett väldigt hugg. Men Eeroche, fat-
tande konom under armarna, kom honom att
rygga baklänges. — Du har icke ätit nog mån-
ga kakor bröd ännu, mäster Pierre... åh imte
betalar du migt,....
Bataljen började. Jag sträfvade att tränga
mig tvärs igenom häcken, för att skilja deni
åt; men häcken var tjock och mina bemödan-
den blefvo fåfänga. Efter några ögonblichs