Pierre. Liksom ni. Er Laroche. Ah, sjunger du i den tonen! Nå godt, akta ditt vin..:.. Men du skall betala mig min fordran. Pierre. Hvad är det ni har att fordra af mg? Hr Karoche. Hvad nu, renegat! är du mig inte skyldig sex francs för läkarevård? D snouss (sakta). Akta dig, Pierre! Pierre. Tig....(till hr Laroche) Ja, men ni är skyldig mig 20 ecus för schäsen, som ni ännu icke betalt. Gif mig 54 frsnes, och vi äro qvitt. Hr Iarocke (i vrede). Betala mig först! Pierre. För att få igen dem sedan af er! Onödigt. Mina pengar tycka ej om resor. Er Larocke. Nå vill du betala mig? Pierre. Ja; medcert mynt: Hr Lorocke. Akta dig! Pierre. Hvarför skrika så högt; jag kan skrika ännu hö re. Min näfve borde förekomma rättvisan. . Hr Faroche. Din näfve!....ja så; nå här skall du få smaka litet af min..:.. Och han rusade på vagnmakaren. . Pierre. Knytnöfveslag ? ... Väntal..... och sedan hen hastigt uppvikit skjortärmen, liqviderade han ett väldigt hugg. Men Eeroche, fattande konom under armarna, kom honom att rygga baklänges. — Du har icke ätit nog många kakor bröd ännu, mäster Pierre... åh imte betalar du migt,.... Bataljen började. Jag sträfvade att tränga mig tvärs igenom häcken, för att skilja deni åt; men häcken var tjock och mina bemödanden blefvo fåfänga. Efter några ögonblichs