nn nn en nr rr rr rr — Ni är grym mamsell Galatbel Kall och fjer svarade denna: Och ni är vid dåligt humör, tror jag. — Nå väl, ni erkänner då att en annan, en af lyckan mera gynnad, redan intagit den plats i ert hjerta, som ni en gång lät mig ana vara min! — Ni bar aldrig förstått raljeri, lika litet fordom som nu. — Men se dit, min Gud, hvad den löjtnanten dansar charmant! — Och ni, kunde ni se hit, se.ini min själ, ni skulle då icke så martera mig... Allt mitt hopp har ni förkrossat, ni har lättsinnigt lekt med de djupaste känslor. — Må vara att löjtnanten är en värdigare polkör, men jag skall dock alltid blifva er innerligaste tillbedjare. — Men det är förbi, jag måste bort, bort! — Gå då åtminstone ej innan dansen är slut. Ni talar så mycket om er otur, att ni glömmer turerna! — O, gif mig ett enda tröstens ord att lefva af! — vValse de travers! . Re . Då häradshöfdingen efter dagens mödor återkom hem till sitt. ensliga rum, var han nära förtviflan; bans känslor voro i högsta svallning, och i passionerade utbrott talade han för sig sjelf: — Tärningen är kastad — det blef faute. Mitt rosenskimrande hopp är förbytt till den becksvartaste verklighet. Från paradisets dörrtröskel är jag nedskulffad i en afgrund. OO, må öfver polkan nedströmma evinnerlig förbannelse i outtömmelig måtto; må denna usla, föraktliga dans blifva föremål för hvarje civiliserad menniskas bittraste afsky, så väl här, som i den kommande verlden! — Polkan har skapat min olycka. Polkan var det medel den förrädiske löjtnanten begagnade för att störta mig. Det var endast genom polkan jag kunde besegras! ... Men vänta, ävpu ger jag mig icke i olyckans våld, ännu villkjag kämpa en stund på