ham och ardra, liksom en italienare leder en
björn kring gatorna och, sedan han förtjenat så
mycket penningar på honom som möjligt, slag-
tar det stackars djuret för att få björnister.
Så är det med den stackars arrendatorn, och
på det sättet försänkes den fattige dagsverkaren
i elände och fattigdom.
William Burchell uppträdde derefter med
följande förslag till beslut, el!er rättare förkla-
ring: Vi, arbetare i Goatacre och dess grann-
skap, församlade på allmänt möte, protestera
högtidligt mot spanmålslagarna, hvilka genom-
drifvits under förevändning att vara beräknade
på vårt gagn, men tvärtom hafva varit skad-
liga för oss, emedan de hindra nedläggandet af
kapitaler i odlingen af jord och derigenom för-
minska arbetet samt stegra priset på de för-
nämsta lifsförnödenbeterna. Och vi arbetare
förklara, att vi framsläga ett eländigt lif, under
det vi njuta förment skydd. Uader denna för-
klaricg kom Burchell några gånger i förlägen-
ket vid valet af uttryck; vid ett af dessa till-
fällen sade en röst bland hopen: det är icke
så noga med ett eller par ord; tungriga men-
niskor förstå er nogz, hvilken anmärkning bi-
fölls af många. Burchell fortsatte derefter sitt
tal och yitrade, att arbetarens belägenhet nu
vore än sämre än förut, och han upprepade
ännu en gång, att ingen arbetare med hustru
och sex barn funnes, som icke går till sängs
med större skuld, än han haft föregående af-
ton. Hans egen ställning vore sämre än i dag
ett år sedan. Arbetslönerna hade väl ökats
med 4 sh., men spanmålspriserna med 2 sh.
Han kunde bevisa allt hvad ordföranden nyss
hade sagt om deras nöd, och trodde, att i denna
stund mången funnes, som ej hade en bit bröd
att äta. Han visste icke om nigon person i
denna belägenhet funnes bland den närvarande
samlingen, men en man i socknen Lyneham
hade sagt honom, att han måst gå hungrig till
sängs. (Rop ur hopen: han är icke den ende, nej
icke på långt när.) För tjugo eller trettio år
sedan brukade arbetarne i Wiltshire gå ut till
andra landskaper och arbeta under skördetiden,
men sedan manufakturerna hade kommit i för-
fall, var det icke värdt för dem att gå ut och
söka sådant arbete; ty många tusen skrubblare
och väfvare, hvilka saknade sysselsättning, slogo
sig på Jandtmannaarbeten mot låg dagspenning.
Men han trodde, att om hvar skrubblare bade
arbete på sin fabrik och hvar väfvare vid sin
stol, så skulle de icke beröfva den fattige landt-
arbetaren hans dagsverke. Han hade bört, att
för århundraden sedan arbetare hade heft till
föda bröd, smör, ost, kött och flisk samt dricka;
nu deremot hade de endast skämd potatis och
salt. Det vore hårdt för en menniska att stiga
tidigt upp och gå till sitt arbete med liten el-
ler ingen mat samt komma hem och få en
middag af några potäter, dem han dertill ibland
måste vara rädd för att äta (En röst: ja, ty
det är kanske inga qvar till morgondagen.)
Han hade hört sägas, att det vore liten afgång
på kött. Orsaken dertill vore, att folket icke
hade råd att köpa kött. Han var nu öfver
fyratio år, men försäkrade, att han icke under
hela sin lefnad hade köpt en enda mark godt
oxkött, sådant som kunde föras till torgs. Li-
tet fårkött hade han köpt, men icke så myc-
ket, att det kunde göra en mark för hvartdera
af de fyratio åren. Han visste väl hvad kalf-
kött är, men hade aldrig smakat sådant. Han
slutade med att uttrycka sina önskningar för
en fri handel.
Charles Vin annan dagsverkare, yttrade:
)Mina vänner, jag har ej kommit hit för att
tala om politik, som jag icke förstår. Det enda
jag förstår, är, att spanmålslagarna icke hafva
gjort oss någon nytta, och jag vill bevisa det
genom egen efarenhet. Från d. 46 Sept. 1843
till d. 23 Nov. 1844, hvilket gör omkring 62
veckor, samt derifrån till den 31 December
4845, hvilket sammanlagdt gör 149 veckor och
3 dagar, förtjenade jag jemt 769 rdr 42 sk.
(alla de engelska mynten äro här evalverade
till svenskt riksgälds), hvilket gör 6 rdr 48 sk.
3 rst. i veckan; i denna summa är likväl in-
beräknadt sjukbjelp och underhållsmedel för ett
af mina barn, som i 20 veckor fick 44 sk. om
dagen. Nu vill jag bedja hvar arbetare, som
har hustru och sex barn, stiga fram och säga
mig, om han kan, hur jag skall använda dessa
penningar till att göra hvar man rätt. Om nå-
gon kan det, så må han lära mig hushållning.
Man har andra utgifter, än bara för födan.
Hushyran går till 72 rdr om året; 119 veckor,