FÖREDRAG I VETENSKAPSAKADEMIEN
ONSDAGEN DEN 40 DECEMBER. 1845.
Herr professor Retzius föreviste då och be
skref på vetenskapligt sätt två kranier, det en
efier en femtioårig Abyssinisk qvinna, hvilke
blifvit skänkt af herr doktor Sätherberg, son
erhållit det af doktor Behm i Marseille, de!
andra efter en Basutokaffer, hvilket blifvit hem.
fördt från Afrika af berr ingeniören J. Wahl
berg. Detta hufvud hade i lifstiden suttit på
en prins, hvilken en vacker dag fanns mördad
på sin äldre broders, konungens anstiftan, i när-
heten af herr Wahlbergs läger vid Elefantflo-
den (Lepenula).
Herr Wahlberg uppgifver om bemälde käfferstam
eller Basutos, att de bebo det inre af höglandet
på vestra sidan om Drakensberget (Quaslamba),
nemligen Garieps och Limpopos öfre flodgebieter.
De utgöras af en myckenhet små, svaga horder el-
ler stater med olika namn. De sydligaste stam-
marne äro kände under namn af Betjuaner och
särdeles väl beskrifne af Lichtenstein. Om de nord-
ligare stammarne deremot saknas tillförlitliga upp-
gifter. Holländska kolonisterne kalla dem Makka-
tees, troligen samma namn som Mantalees. Sjelfve
benämna de sig endast efter de olika horderne.
Basuto eller Abasuto kallas de af kust-kaffrerne.
Det betyder på Amazulu-språket stormagad, äfven-
som meggördel, ty Basuterne bära gördel till skill-
nad från kust-kaffrerne, och äro kände för synner-
lig glupskhet,
Till kroppsväxt, anletsdrag och hudfärg äro de
lika kust-kaffrerne. Då de imedlertid till stor del
bebo trakter, der de äro utsatte för köld, missväxt
och brist af alla slag, så sakna de i allmänhet de
drag af välmåga, kraft och mod, som utmärka de-
ras bättre lottade stamförvandter. Härtill kommer
tillika, att deras hud ofta är betäckt af stora ärr
efter allt för djerft närmande till eldbrasorna. De
vanställa sina ansigten medelst en grof tatuering
öfver näsroten och i pannan, äfvensom kring kin-
lerna, der de bilda en stor utstående hudknöl öf-
ver hvardera okbenet. Hårklädseln! är olika med
ust-kaffrernes ; den är äfven bland Basutos olika
108 olika horder. En del bära håret qvarterslångt,
vakstruket, insmordt med fett och fulthängdt med
orydnader. De fleste afraka största delen af hå-
et, och qvarlemna endast ett större fält på hjess-
planet beväxt med kortare hår. Olika horder gifva
letta fält olika form, några hafva det ovalt, andra
yrkantigt i olika nuancer, andra åter tillskapa i
yrkanternas hörn vissa figurer.o.:s. v. De, som
tunna, ingnida håret starkt med fett, någon gång
fyen med honung. Med dessa ämnen insmörjes
fven hela hudytan, och deri inblandas pulver af
n svart finfjellig jernmalm, som tindrar likt glim-
ner. Bland några stammar strös i hårsmörjän;
ärdeles af qvinnorne, en gut ockra, hvaraf allt
året till den grad omgilves, att det bildar eu fast
lump. Fett hull och väl insmord-hud är ett sä-
ert tecken till hög rang, makt och rikedom:
)vinnorna gå barhufvade, männen, bära i regayä-
jer låga, sockertoppsformiga håttar af-med håret