LA Jag SAUuC, dill UCL HNySsannua DIectvYCcl
linnehöll alldeles ingenting, tog jag likväl kan-
Iske til för mycket; ty en tanke finnes der-
luti, som förtjenar tagas ad notam, memligen då
IDu säger, att Bu efter Ditt pund bjudit till
datt göra grefve C. H. Anckarsvärd rättvisar.
Detta är ett i hög grad intressant faktum, och
det återstår endast att utröna, hwvilketdera här
lär större, purdet eller rättvisan.
Jag öfvergår nu till ettannat ämne, som icke
medhanns i mitt förra bref. Tidningen Dagen
bar nemligen, med anledning af ett omdöme i
Aftonbladet om kapter Lindebergs skriftställeri,
framdragit ett yttrande i samma blad för den
29 Oktober 1842 öfver samme man, i det ögon-
I blick då Nya theatern stod färdig att öppnas,
Isåsom bevis på att 4. B. icke alltid tänkt det-
samma. För att nu icke gifva minsta anledning
att jag söker undanhålla något, bör jag först
intaga detta omdöme in extenso. Frågan var
om alla de svårigheter kaptenen ensam undan-
röjt för att kunna bygga sin theater, hvarvid
förekommer följande: .
Men tager man derjemte i betraktande allt det
öfriga, som blifvit tillgjordt under samma tid, så
visar det ett resultat, hvarmed hvilket kanske in-
tet annat företag, offentligt eller enskildt, på :Ze
sednare ären :hos oss kan jemföras, samt en för-
måga att organisera, så mycket mera framstående
och värd att bemärka, som just denna egenskap
visar sig såsom den sällsyntaste och mest förgäftes
eftersökta hos de-erganer, :kvilka tillhöra det nu
varande systemet. Vi döma efter handlingar ech
resultater, utan att vilja såra någon person. Man
kan då icke eller undgå att tänka på, huru .myc-
ket -det allmänna kunnat vinna, om regeringen med
någon blick att se hvar den verkliga :talangen :fn-
nes, bade redan för 20 år -sedan tillegnat sig en
sådan förmåga :som herr kapten Lindebergs ech
användt henne i administrationen, och huru -myc-
ket det är att beklaga, att det ena året efter det
andra förflyter och generationerna åldras, utan att
fäderneslandet har det verkliga gagn det kunde ega
af sådana medborgare, om de sattes i tillfälle ett
utöfva en mera omfattande positif verksamhet.
Jag ser framför mig, gamle bekanrte, huru
lifligt Du fröjdas öfver det bryderi, som detta
inpass skall förorsaka mig. Imedlertid kan man
här använda det -bekanta ordspråket: står ipå
grund, men kan hjelpas.. Ba vet af gammalt,
att vi båda allt ifrån början varit ense om,!
att Earbror, aldrig skulle gå i land med an-
läggningen af en teater. På denna grurd hade
jag ock för min del sökt afstyrka honom från
denna sak och uppriktigt sagt min mening, att
jag icke ansåg honom innehafva nödiga egen-
skaper att med framgång kunna skapa och upp-
rätthålla .en sådan, hvilket jag anser för en af
de svåraste uppgifter. Af denna anledning fann
jag icke heller grannlaga, att sedermera spörja
kaptenen em hans funderingar, hvarken om
byggnaden eller organisatienen af teatern, oehl.
har, öfverbufvud, aldrig lagt mig det minsta il:
hela saken. Imedlertid blef teaterhuset färdigt)
oeh trupp engagerad inom mindre än ett år):
ifrån det grunden var lagd. Det var då icke lj
underligt, om ati det ögonbliek, då nya teatern
skulle öppnas, Aftonbladets red., som alltid haft
en liten svaghet för herr Lindeberg, ansåg ho-!(
nom väl förtjent alt till belöning för sina mö-
dor muntras och smörjas med en mention ho-
norable, öfver em kraft som varit i stånd att!
tillvägabringa allt detta. Ingen visste nemligen g
då, hvad hela verlden sedan fått veta, emedan :s
kaptenen sjelf nödgats göra det offentligt, att!I
kanske aldrig något företag varit så helt och lf
hållet. ställdt på Guds försyn, eller kanske rättare i
vågadt så utan försynthet, som detta. Eller hvil-!q
en vanlig menniska kunde väl ana, att herrje
Lindeberg med fullkomlig trankilitet företogr
ig en byggnad, som med inredning, inventa-le
ier, dekorationer, kostymer och andra förnö-!b
lenheter erfordrade en summa af öfver 70,000!n
dr bko, utan att för de nödiga utgifterna der-!v
ill ega säkert påräknelig tillgång till stort merls
n hvad blotta lösörena kostade; hvem kundela
äl tro att han egde det ovanliga modet att g
ngå kontrakter med byggmästare, grundläggare, s:
aurmästare och alla slags handtverkare :om ettl!o
tort :byggnadsföretag, under fullt medvetande, lm
tt han vid förfallotiderna stod med så godtfö
om tomma händer; hvem kunde väl, sägerk
8, ana, då han engagerat ungefär ett Iikalki
ort antal sujetter som vid kungliga teatern, te
tt detta likaledes skett utan beräkning eller;;
rskillning till den grad, att omkring en tred- fär
del af dessa sujetter voro honom alldeles o-
inda, en fjerdedel, så att säga, tozos från ga-
in, och en stor del deribland: aldrig ens lära fö
revisat honom några prof på sina anlag innanior
ontrakterna undertecknades, hvarföre också di
ånga sedan aldrig kunde användas, om ej så-
m komparser. Imedlertid stodo, såsom vi sagt, jag
ater och trupp färdiga i synlig måtto, såsom de
ide de blifvit framtrollade, och just de, somjlka
irmare. kände hvad hr L. sjelf kunde ega,va
h icke kunde föreställa sig möjligheten :attloci
gammal man kunnat tanklöst löpa in i ett!för
dant företag, söm nödvändigt måste störta ho-sta
m. då han hvarken sjelf egde att betala med, för
ler hade någon förläggare, borde, vid åsynenltar
hvad som blifvit tillgjordt, förledas alt derutilsöt
och beundra n aidrig förut hos manzenpej
ad affärs- och organisationsförmåga, hvars rälta fri
skaffenhet ännu var en hemlighet. Men det! pu
ock bekant, att det ej dröjde mycket längrejpå
i en vanlig tragedi, innan sista akten in- ing
Mm IA Faa ooo 47 7 MM I Jans RR