LA Jag SAUuC, dill UCL HNySsannua DIectvYCcl linnehöll alldeles ingenting, tog jag likväl kanIske til för mycket; ty en tanke finnes derluti, som förtjenar tagas ad notam, memligen då IDu säger, att Bu efter Ditt pund bjudit till datt göra grefve C. H. Anckarsvärd rättvisar. Detta är ett i hög grad intressant faktum, och det återstår endast att utröna, hwvilketdera här lär större, purdet eller rättvisan. Jag öfvergår nu till ettannat ämne, som icke medhanns i mitt förra bref. Tidningen Dagen bar nemligen, med anledning af ett omdöme i Aftonbladet om kapter Lindebergs skriftställeri, framdragit ett yttrande i samma blad för den 29 Oktober 1842 öfver samme man, i det ögonI blick då Nya theatern stod färdig att öppnas, Isåsom bevis på att 4. B. icke alltid tänkt detsamma. För att nu icke gifva minsta anledning att jag söker undanhålla något, bör jag först intaga detta omdöme in extenso. Frågan var om alla de svårigheter kaptenen ensam undanröjt för att kunna bygga sin theater, hvarvid förekommer följande: . Men tager man derjemte i betraktande allt det öfriga, som blifvit tillgjordt under samma tid, så visar det ett resultat, hvarmed hvilket kanske intet annat företag, offentligt eller enskildt, på :Ze sednare ären :hos oss kan jemföras, samt en förmåga att organisera, så mycket mera framstående och värd att bemärka, som just denna egenskap visar sig såsom den sällsyntaste och mest förgäftes eftersökta hos de-erganer, :kvilka tillhöra det nu varande systemet. Vi döma efter handlingar ech resultater, utan att vilja såra någon person. Man kan då icke eller undgå att tänka på, huru .mycket -det allmänna kunnat vinna, om regeringen med någon blick att se hvar den verkliga :talangen :fnnes, bade redan för 20 år -sedan tillegnat sig en sådan förmåga :som herr kapten Lindebergs ech användt henne i administrationen, och huru -mycket det är att beklaga, att det ena året efter det andra förflyter och generationerna åldras, utan att fäderneslandet har det verkliga gagn det kunde ega af sådana medborgare, om de sattes i tillfälle ett utöfva en mera omfattande positif verksamhet. Jag ser framför mig, gamle bekanrte, huru lifligt Du fröjdas öfver det bryderi, som detta inpass skall förorsaka mig. Imedlertid kan man här använda det -bekanta ordspråket: står ipå grund, men kan hjelpas.. Ba vet af gammalt, att vi båda allt ifrån början varit ense om,! att Earbror, aldrig skulle gå i land med anläggningen af en teater. På denna grurd hade jag ock för min del sökt afstyrka honom från denna sak och uppriktigt sagt min mening, att jag icke ansåg honom innehafva nödiga egenskaper att med framgång kunna skapa och upprätthålla .en sådan, hvilket jag anser för en af de svåraste uppgifter. Af denna anledning fann jag icke heller grannlaga, att sedermera spörja kaptenen em hans funderingar, hvarken om byggnaden eller organisatienen af teatern, oehl. har, öfverbufvud, aldrig lagt mig det minsta il: hela saken. Imedlertid blef teaterhuset färdigt) oeh trupp engagerad inom mindre än ett år): ifrån det grunden var lagd. Det var då icke lj underligt, om ati det ögonbliek, då nya teatern skulle öppnas, Aftonbladets red., som alltid haft en liten svaghet för herr Lindeberg, ansåg ho-!( nom väl förtjent alt till belöning för sina mödor muntras och smörjas med en mention honorable, öfver em kraft som varit i stånd att! tillvägabringa allt detta. Ingen visste nemligen g då, hvad hela verlden sedan fått veta, emedan :s kaptenen sjelf nödgats göra det offentligt, att!I kanske aldrig något företag varit så helt och lf hållet. ställdt på Guds försyn, eller kanske rättare i vågadt så utan försynthet, som detta. Eller hvil-!q en vanlig menniska kunde väl ana, att herrje Lindeberg med fullkomlig trankilitet företogr ig en byggnad, som med inredning, inventa-le ier, dekorationer, kostymer och andra förnö-!b lenheter erfordrade en summa af öfver 70,000!n dr bko, utan att för de nödiga utgifterna der-!v ill ega säkert påräknelig tillgång till stort merls n hvad blotta lösörena kostade; hvem kundela äl tro att han egde det ovanliga modet att g ngå kontrakter med byggmästare, grundläggare, s: aurmästare och alla slags handtverkare :om ettl!o tort :byggnadsföretag, under fullt medvetande, lm tt han vid förfallotiderna stod med så godtfö om tomma händer; hvem kunde väl, sägerk 8, ana, då han engagerat ungefär ett Iikalki ort antal sujetter som vid kungliga teatern, te tt detta likaledes skett utan beräkning eller;; rskillning till den grad, att omkring en tredfär del af dessa sujetter voro honom alldeles oinda, en fjerdedel, så att säga, tozos från gain, och en stor del deribland: aldrig ens lära fö revisat honom några prof på sina anlag innanior ontrakterna undertecknades, hvarföre också di ånga sedan aldrig kunde användas, om ej såm komparser. Imedlertid stodo, såsom vi sagt, jag ater och trupp färdiga i synlig måtto, såsom de ide de blifvit framtrollade, och just de, somjlka irmare. kände hvad hr L. sjelf kunde ega,va h icke kunde föreställa sig möjligheten :attloci gammal man kunnat tanklöst löpa in i ett!för dant företag, söm nödvändigt måste störta ho-sta m. då han hvarken sjelf egde att betala med, för ler hade någon förläggare, borde, vid åsynenltar hvad som blifvit tillgjordt, förledas alt derutilsöt och beundra n aidrig förut hos manzenpej ad affärsoch organisationsförmåga, hvars rälta fri skaffenhet ännu var en hemlighet. Men det! pu ock bekant, att det ej dröjde mycket längrejpå i en vanlig tragedi, innan sista akten ining Mm IA Faa ooo 47 7 MM I Jans RR