OCKSÅ ETT THORSDAGSBREF.
Gamle Bekanter!
Jag lofvade Dig i dag åtta dagar sedan, att ännu
en gång göra mig skriftligen. påmint, och har
fått en anledaing härtill, förr än den eljest må-
hända infunnit sig, uti en skrifvelse från: Dig
i tidningen Dagen för :i måndags. Detta bref
har en intressant likhet med: vispad. grädda,
hvilken i förstone företer ett frodigt och vac-
kert skum, som : dock. lägger: sig. om- det lem-
nas i fred några dagar, hvarföre jag äfven. vill
minnas att man i dagligt tal kallar en sådan
anrältning snömos. På samma sätt förekom
nemligen äfven Ditt bref, vid första anblicken,
riktigt frodigt på sina fem spälter, och tycktes
handla de rebus variis et nonnullis aliis; men,
märkvärdigt, vid förnyad återläsning, efter nå-
gra dagar, finnes det innehåila alldeles ingen-
ting — kan Du väl förklara mig genom hvil-
ken naturens lek sådant inträffat? Ea annau
egenhet med detta bref ör ock, att ehuru det
tydligen synes adresseradt till undertecknad, är
öfverskriften likväl till Din ämabla Tante Ebbar,