sorgligaste momenter i mitt lif, men det var
mig dock omöjligt att få de fatala siffrorna vr
hufvudet; jag adderade och subtraherade tvärt
emot min egen föresats. Resultaterna voro jem-
merliga; ack! min ekonomiska framtid är långt
sorgligare än jag någonsin trott. Se sjel:
Staten anser sig, med 460 rdr bko, skänka
mig billig ersättning derför, att jag tjenar Kongl.
Maj:t och kronan, samt med lif och blod står
till mitt fäderneslsnds försvar; men som denna
lumpna summa icke till en fjerdedel ersätter
kostnaderna i och för tjensten, måste jag årli-
gen ganska dyrt betala äran att vara militär.
Härtill kommer nu min civillista, d. ä. mitt
enskilda underhåll, och alidenstund jag. genom
min plats i samhället, tillhör en af dem, som
modet, endast för artikeln handskar, årligen
beskattar med öfver 400 rdr bko, har det vi-
sat sig att jag, oaktadt jag aldrig varit någon
slösare, dock icke kunnat nedsätta detta anslag
till mindre än 2000 rdr bko. Som nu det
Lilla kapital, hvilket utgjorde mitt arf, på en
obetydlighet när, är förskingradt, synes det
klart som dagen, a!t jag, genom årlig skuld-
sättning och ränta på ränta, tio år härefter,
eller vid trett:osex års ålder, måste hafva en
skuld af minst 30,000 rdr bko. Det var ju
en angenm upptäckt! i
Hvad har jag väl nu alt göra, för att und-
vika denna säkra väg till gäldstugan? Skall
jag blifva jordbrukare? Skall jag då för evigt
ölvergifva all min glädjes födelsebygd, Stock-
holms salonger, och gräfva ner mig på bond-
landet, ännu i b!omman af mitt lif? Skall jag,
i stället för att med Jorgnetten i ögonvrån,
stående på trottoiren vid Norrbro och beki-
kande hvad vi här i landet hafva skönast och
elegantast, hädanefter med nakna bänder och
i becksömsstöflor resa på marknader, studera
oxförslåndet och slåss med bönder? Skall jag
dagarne igenom grubbla på höstsäd och vår-