hvar och en rådfråga sin egen erfarenhet, och
svaret skall icke blifva tillfredsställande för sty-
relsen. Det är erkändt, äfven af de mest kon-
servativa i vår hufvudsakligen konservativa kam-
mare, att våra financer oupphörligt visa ett de-
ficit, att de skrida mot en afgrund, på hvars
botten ligger en statsbankrutt. Det torde vara
nog att erinra om sammandraget af heufvudsta-
dens officiella barmhertighetslistor, hvilka i detta
ögonblick upptaga mer än 1530,000 utfattiga.
I afseende på lagarnes handhafvande har min
framställning i dag blifvit ansenligt förkortad;
den föregående diskussionen har ådagalagt, för
hvarje opartisk, att oerhörda missbruk egt rum
vid representantvalen., (Sorl i centern). M:r
Leyrauds skildring kommer att qvarstå; den
har ej blifvit utplånäd. (Förnyadt sorl i cen-
tern. Rop från venster: sannt! sannt!) — Jag
skall ej heller uppehålla er med någon bevis-
ning för den uteblifna verkställigbeten af la-
garne i afseende på nationalgardet. Men jag
tillåter mig att anmärka det betänkliga i den
ministeriella ursäkten: om man åsidosätter lagen,
så sker det på eget ansvar,. Denna ursäkt inne-
bär en stor oförsigtighet; ty om man sätter sig
öfver lagen, så ges på en sådan utmaning blott
elt enda svar, den rå styrkans, (Buller i een-
tern) — Välan då: må vi upprepa med styrel-
sen, att Frankrike är ärorikt, att landet förkof-
ras, att lagarne handhafvas! Må vi upprepa
det; men dessa ord bevisa ingenting; dagen före
Juli-revolutionen förkunnades detsamma inom
den officiella verlden, och dagen derpå ägde
statshvälfningen rum. Det ges en blindhet,
som går i arf; det ges förutbestämda olycks-
öden (Ny rörelse i centern) — I den officiella
verlden förekommer nu en allvarsam tilldra-
gelse: venstra sidans och venstra centerns för-
bund. På hvad vilkor har denna förening blif-
vit utförd? Det är ej lätt att säga. Man bål-
ler vilkoren hemliga ännu; men att steget är
täget, kan man skönja på ett helt nytt factum.
Ett rop på reform hade höjts genom en del af
Parisiska tidningspressen; det genljöd i lands-
orterna; ett sammanträde ägde rum i Paris, och
tidningarne öfverenskommo om ett gemensamt
reformförslag. Detta var i hufvudsaken det-
samma, som venstra sidans år 4857. Man for-
drade nu af denna sida, att hon måtte i kam-
maren upprätthålla sitt förslag. Men hon teg.
Det blef tydligt häraf att hon hade samman-
smält med venstra centern, som icke vill veta
af någon allvarsam reform. Frågan är af vigt
för landet; tillåten mig derföre att visa ihvilka
fermer den tidning, som anses för venstra si-
dans officiella organ, tillkännager nyssnämnda
sammansmältning nfed venstra centern.,
Talaren uppläste nu, under minga afbrott,
den ifrågavarande artikeln, hvilken likväl ej
finnes närmare antydd och ej heller upptagen
i berättelserna om debatten. Han ingick sedan
i en mängd detaljer öfver venstra centerns för-
hållande till kabinettet, hvilka blott kunna in-
teressera franska läsare; men banade sig så-
lunda öfvergång till ett anfall mot Thiers, hvars
ministeriella föregåenden underkastades en skarp
och genomförd granskning. Det var den, som
föranledde, Thiers. att begära ordet den följande
Ledru-Rollin: Jag frågar nu, bvari väl mer
Thiers politik skiljer sig från det närvarande
kabinettets? Hans inrikes politik var visserli-
gen till en del eznad åt venstra sidans interes-
sen; men hans utrikes politik var uteslutande
engelsk. Men när lord Grey ville genomdrifva
reformbillen; månne han ingick förhund med
dem, som kunde skada förslaget? Nej; sedan
han en lång tid sysselsatt nationen med - den
tanka, som han ville förverkliga, slutade han
med att lyckas, då den ändtligen framställdes
; parlamentet. Och — för att ytterligare jemn-
föra Frankrikes reformerande statsmän med
Englands — i anledning af en helt ny hän-
delse: ges det väl någon reform, som mött:
mera motstånd, än reformen i spannmålslagar-
ne? Och huru har väl Cobden förfarit i afse-
ende på den? Månne han bar följt er metod,
mine hrr? Nej; han har talat till folket; han
nar vändt sig till alla ädelsinnades känslor i
rela landet, och bragt Saken derhän, att om
parlamentet nu skulle svika dem, så vore det!
en revolution. Jag tror, — slutade talaren och
vände sig åt venstra sidan — att j försänken:
vårt land i modlöshet och liknöjdhet. Denna !!
sammansmältning, utan förbehåll, utan bestämdt s
iftal, skall bryta er kraft och omstörta er fana.i
Landet varseblir er ej mera; derhän har er o-(
ms —— — rr