sitt handtverk och nyttigt använda sina Iriska ar-!m
mar, i stället för att sträcka ut dem till tiggeri.ni
Men det tycktes icke ligga i dessa kringstrykandepo
menniskors plan att förtjena sitt bröd i sitt anle-kä
tes svett. be
Mot julen 1844 anlände äfven till Rhodos tvål2
preussiska öfverskäraregesäller. De gingo i trasorlsk
omkring från port till port, och fastän ingen be-lst:
grep deras språk, gissade man ändå deras mening.ha
Snart upptäckte de dock en familj, som förstodity-vi
ska, och här uppstämde de en högst bedröflig je-m
remiad öfver att ortens folk voro så ogästvänliga,lhå
att hvar och en visade dem på dörrn, och att påkc
ön icke fanns någon preussisk konsul, som kunde
bistå dem. I dessa menniskors yttre tycktes derasdr
nöd bekräftas, och menniskokärleken talade tilllaf
deras förmån. Utan misstroende öppnades husetlpi
åt främlingarne; man klädde upp dem; högtiden bj
föreföll trefligare genom utöfvandet af ett barmher-ki
tighetsyerk, och med glada hjertan lät man dem lsk
deltaga i familjens julfägnad. En hel månad fingolk
de tak och näring i detta gästfria hus; och underns
tiden sökte husbonden att genom sina bekanta och k
paschban förskaffa dem fri öfverfart till Syrien. Då fä
ett dit bestämdt turkiskt skepp låg i hamnen, låf- sa
vade paschan äfven attNemtsche(tyskarne) skullelde
få medfölja på detsamma, och den gästfria frun iso
huset lagade i ordning en god matsäck för resan.!de
Icke belåtna likväl med hvad de redan fått, tyck-!ty
tes de vilja göra den grundsatsen gällande, att denlal
som mycket har bör mycket ge; men härtill syn-!—
tes dem nödigt att först sätta herrn i huset ur p
stånd till sitt och de sinas försvar. Uslingarne
visste att han, under sysselsättningen med veten-
skapliga göromål, brukade ha sin plats en trappa
upp, midtemot ett fönster. Sedan de styrkt modet
med vin, gömde sig en af dessa tacksamma gäster,
vid namn Friedrich, bakom en utanför fönstretn:
befintlig stenhop, ech lossade derifrån ett skott ge-!N
nom fönstret. rakt åt det ställe der deras värd plä-
gade sitta. Denne hade likväl nägra ögonblick
förut stigit upp från sitt skrifbord och kom der- u
före alldeles oskadad ifrån mordförsöket; men nära i
fönstret befunnos husets två enda harn, en gosselni
och en flicka. Omedelbart efter skottet förskräck-
tes föräldrarne af ett häftigt jemmerskrik från bar-
nen; de ilade till dem, och sågo bloden strömma
öfver begge barnens ansigten ur flera sår, och hör-
de dem med slutna ögon beklaga hvarandra. Fön-
sterrutorna voro splittrade i grus eller små bitar.
Lyckligtvis hade — som nidingen sjelf uttryckte
sig efteråt — satan lurat sin skyddling den gån-
gen: äfven barnen sluppo ifrån tilltagetlindrigare
än man kunnat hoppas. Gossen, som var svärast
sårad, hade väl fått fem hagel i ansigtet och flera
glasskärfvor, men hans ögon voro icke träffade;
flickan åter hade begge ögonen fulla med glasstoft.
Genom genast använd och tjenlig behandling, blef
likväl äfven hon räddad.,
Öfver illbragden behöfvas inga betraktelser; der-
emot skall man utan tvifyel med förväning inhem-
ta, alt nidingen genast derefter fick asegla från
Rhodos, utan att vidkännas minsta olägenhet af
sitt missdåd, emedan — paschain icke kunde utöfva
någon polismakt emot en preussisk undersåte, då
ingen preussisk agent befann sig på ställety. —
Svenske vicekonsuln — familjen var svensk och
som jag tror den enda i Levanten — tog saken
ännu mera likgiltigt: han ansåg det ej en gång
Jöna mödan att inberätta händelsen till sin för-;
man.
Naturligtvis måste den sista uppgiften lemnas
derhän tiils vidare; men sedan saken numera blif-F
vit omnämnd i en tysk, äfven i KonstantinopelL
mycket bekant tidning, torde väl svenska legatio- E
nen derstädes icke ha underlåtit att deröfver in-
fordra vice konsulns på Rhodos förklaring. 1
— GEoGRAFIsKT. Källorna till en af Nyais
Hollands märkvärdigaste floder, Yarra Yarra, hvil-
ka länge men fåfängt varit eftersökta, upptäcktes
förlidet år den 3 April af Mr Hoddle, koloniens
första landtmätare. Trakten, der källorna äro be-l4
lägna, befanns vara ganska olik de vanliga före-l.
ställningarne om det inre af Ulimaroa; det var
ett bergland af trapp, och emellan klipporna prå-l-
lande med den yppigaste vextlighet.
— ÖREGON säges ha fått sitt på våra verlds-
kartor kända namn af Spaniorernas Oregano, nam-d
net på dosta eller vildmejram (Origanum vulgare,l:
Linn), en kryddplanta som skall finnas ymnigt
i hela Nordamerikas vestra trakter, men till stör-
sta öfverflöd i det omtvistade kustlandet.
— ELDbsvÅDORNAS ANTAL I LONDON. Under
sistl. år blefvo 276 hus i London, dels alldeles för-
störda, dels svårt skadade, genom eldsvåda; 434 !
mindre och delvis skadade; 87 gånger utbrast skor-
stenseld och 81 gånger gjordes falskt allarm. Fö-
regående året, 1844, egde vida flera eldsvådor rum; ,
deremot blefvo 18435 flera menniskolif spillda, änlc
då, nemligen 419.
— EN GUANO-MUMIE. Sedan egyptiska mumierl!
blifvit så allmänt kända, att fornforskaren ej mer
anser fyndet af en sädan för någonting rart, har
en engelsk skeppsbesättning funnit en mumie, som
i stället tagit vetenskapsmännens uppmärksamhet il!
anspråk. Då ett fartyg intog sin last af det nu-
mera i England så allmänt i bruk komna gödnings-X
ämnet guano vid ön Ichaboe på Afrikas kust, upp-.
täckte man nemligen det väl bibebållna liket af enl;
man, som fördes till London och der förevisas.
Det var inneslutet i en likkista, som var alldeles!
hel. Detsamma var förhållandet med dess byxor
och bomullsskjorta. Kroppen ser ut, som om den l!
vore garfvad; köttet och alla de mjukare anima-
liska delarna äro förtärda, men muskelbyggnaden !
fäst, och man ser huru ådror och senor äro spända
öfver extremiteterna. Tänderna äro ännu hvita
och friska samt håret knollrigt. Kroppens färg är,
mörkbrun. Huru länge den legst i sin graf kanir
icke med visshet bestämmas; men sannolikt är den
Hundra år gammal och torde hafva tillhört någon
lägre officer på ett handelsfartyg, hvilken dött på
hafvet och af sina kamrater blifvit begrafven på ön.
— Det är guanots starka ammoniakhalt, som bibe-
bållit liket.
— TvrGrte. En ung Engelsman af en bättre ,
och förmögen familj blef bekant med en flicka,s
som i alla afseenden var hans like, utom hvadjs
förmögenhet angick; ty hon hade, till följe af sinaå
föräldrars fattigdom, måst taga kondition såsom
ot
-
SS
(tl
TA
mö bet BRM MM I -
I CC mv Hl gr ND OM 2