SKOMAKAR-HENRIK. SANNING OCH. DIKT AF AMALIA. (Slat fr. gårdagsbl.) Etter : brodrens bortgång och sedan Henrik uppmärksåmt : betraktat de små qvarlemnade : kängorna; befanns att de omöjligt kunde lagas utan. med tillhjelp af läder. Henrik utsökte då i den stora korgen en gammal läderbit, nog . dålig för att; ej vara värd någoty dock nog stärk och: brukbar: för -att-åtminstone hålla ihöp öfver högtidsdagen; länge: betraktade han den dock, :tveksam, men tyckte att dess vigt var ringa scbåde för hans hand och samvete: dess värde hadehan ju säkert många gånger? förtjent in åt sin mästare uöder de timmar som voro bestämda: till: hvilav — Arme Henrik! hade du dock anat, att på denna lilla, obetydliga bit af läder;: dw-hölv i din hand, stod skrifvet ditt sorgliga öde; stod -skrifvet förtviftan och död — med fasa lade du säkert slungat dei tillbaka i korgen. Hvarföre skall det hängifna, det kärleksfulla objertat straffas så hårdt för sin ömhet, då deremot grymhet och. känslolöshet triumfera? Synes.det icke understundom som ömhetew vore den sorgligaste gåfva vi fått utaf Gud? — dock nejlnej! sdenna klagan är orättvis, ty det äl skande hjertat frossar: ju al sällhet, ännu då det trampas i stofte!, ännu då det förblöder? Inom tvenne timmar stodo lilla Gustafs känkor lappade och putszde-i ett hörn af stugan; oeh-Henrik! hade med, förnygd ifver återtagit sin husbondes: arbete. --Hela den vackra sommarnatten. sysselsattes han sig oupphörligt deör