SKOMAKAR-HENRIK.
SANNING OCH. DIKT AF AMALIA.
(Slat fr. gårdagsbl.)
Etter : brodrens bortgång och sedan Henrik
uppmärksåmt : betraktat de små qvarlemnade
: kängorna; befanns att de omöjligt kunde lagas
utan. med tillhjelp af läder. Henrik utsökte
då i den stora korgen en gammal läderbit, nog
. dålig för att; ej vara värd någoty dock nog stärk
och: brukbar: för -att-åtminstone hålla ihöp öfver
högtidsdagen; länge: betraktade han den dock,
:tveksam, men tyckte att dess vigt var ringa
scbåde för hans hand och samvete: dess värde
hade- han ju säkert många gånger? förtjent in
åt sin mästare uöder de timmar som voro be-
stämda: till: hvilav — Arme Henrik! hade du
dock anat, att på denna lilla, obetydliga bit af
läder;: dw-hölv i din hand, stod skrifvet ditt
sorgliga öde; stod -skrifvet förtviftan och död —
med fasa lade du säkert slungat dei tillbaka i
korgen.
Hvarföre skall det hängifna, det kärleksfulla
objertat straffas så hårdt för sin ömhet, då der-
emot grymhet och. känslolöshet triumfera? Sy-
nes.det icke understundom som ömhetew vore
- den sorgligaste gåfva vi fått utaf Gud? — dock
nejlnej! sdenna klagan är orättvis, ty det äl
skande hjertat frossar: ju al sällhet, ännu då det
trampas i stofte!, ännu då det förblöder?
Inom tvenne timmar stodo lilla Gustafs kän-
kor lappade och putszde-i ett hörn af stugan;
oeh-Henrik! hade med, förnygd ifver återtagit
sin husbondes: arbete. --Hela den vackra som-
marnatten. sysselsattes han sig oupphörligt deör-