hvar sökte inträde deruti; men dertill fordrade
att vara sedlig och hyfsad: någon slusk kunde ja;
icke föra dit, och det hade sitt, af min far ganske
väl beräknade, inflytande på beskaffemheten af min:
liaisoner. Huru långt min vördnadsvärde far gick
i sin frikostighet, och huru noga han uppfattade
sättet att behandla sin glada, till studier den tider
föga böjda son, påminner jag mig ganska lifligt
då han ofta sade mig: jag tycker du skulle skaff
dig en bättre häst; byt bort den, du har; du skal
få penningar att gifva emellan, och som du vet fö-
des din häst på mitt stall; men jag vill icke de
se utridna, brutna krakar: och så var det medc
nästan allt, hvaruti han merendels förutgick mina
önskningar, Jag fick lära allt hvad jag ville, och
han gick så långt i sin godhet, att han tillät mig
föra mina läromästare i sitt hus och till sitt bord.
Och hvem skulle tro det nu, att den högtuppsatte
mannen gjorde till och med kalas för min vän,
konstridaren Lelson, och medgaf sin son, Herr
Fändriken — naturligtvis med hans kamraters be-
gifvande — att visa sin. skicklighet uti voltigering
och equitation såsom amatör, enligt affisch. —
Mängen, som följt mig hit, tycker måhända, att
dessa endast för mig kära minnen kunna föga in-
tressera någon annan, och borde således utgå i fall
jag skulle låta trycka dessa uppsatser. Men j3g
ber om förlåtelse! Jag skrifver alldeles icke för
att dermed förtjena penningar; jag har någon an-
nan afsigt med hvad jag skrifver: nemligen att
gagna, om jag kan, mina samtida med min erfa-
renhet och mina minnen. Det kan ju hända, att
någon far har en så yster fäle till son, som jag
var, att insticka i armåen; ty sådana exemplar af
lättsinnig ungdom skola väl aldrig saknas på rang-
rullans nedersta rader. Har hen icke, läsaren, el-
ler den jag nu vill vända mig till som fader, af-
skrämts af det allvarsamma mottot på första sidan,
eller af någon ofördelaktig recension i en tidning;
så kan ju hända, att han drager några slutsatser
af min fars sätt att behandla sin yra son, helst
som det lyckats temligen väl att få honom fram i
verlden, utan rekommendstioner, hvilka han i egen-
skap af prest icke vari tillfälle lemna honom, som
sin tur avancerade under fredstider inom ett värf-
vadt regimente, utan rang i armåen. Jag hade då
vunnit mitt ändamäl, och i det följande hoppas jag
unna visa, att jag har ett bestämdt mål vid upp-
epandet af mina minnen: nemligen att genom upp-
riktiga granskningen af min långa lefnad, dels så-
som en yr förflugen pojke, dels såsom en allvar-
sam reflekterande mån, kunna fästa något hvars
uppmärksamhet, huru härvid har tillgätt, samt
hvilka slutsatser man kan draga, så vida man vill,
uf den tid jag lefvat uti och desshändelser.,