den på liktornarne — jag menar dock endas figurligen, och mundtligen. Man angriper kon versationsvis högfärdens svaga sidor — ty så dane bar den många — man gör inbrott i des aldraheligaste; man fattar dess fördomar i kra gen. Sålunda tagen på det ömma, börjar hög färden att slå ifrån sig, och segren beror nu sedan striden en gång börjat, på de kämpande förmåga och ansträngningar. Men högfärden ä vanligen svag. Verkligt starka naturer fatta icke af denna svindelartade sjukdom, som meren dels gör inkräktningar endast inom klena hjernor Och vare detta nog sagdt om högfärden. Ji mera man talar om den, desto mera vigtig tro den sig vara. Det är derföre hög tid att skrifva SLUT. ESBJÖRN. — XX -—-FdOV Äoree — Magdeburger-tidningen berättar följand gräsliga tilldragelse: Bittida d. 29 December in fenn sig hos en magdeburgisk chirurg en mal från det närbelägna Sudenburg och sökte denne hjelp. Han hade ett sår, tillkommet genom skär ning, på halsen och 2:ne sticksår i bröstet, han ansigte var delvis svärtadt och det tjocka, unde kindbenet nedgående, skägget .var till en del af rakadt. Dessutom befann sig denne man i ett gan: ska upprördt tillstånd, var helt bristfälligt klädd så t. ex. bar han inga stöflar. Tillfrågad huru har blifvit försatt i detta tillstånd, berättade han början oredigt, men sednare mera sammanhängande, att han blifvit öfverfallen i sin boning, hade förföljt ein angripare, blifvit af denne sårad på det sätt som syntes, utan att kunna få fatt på honom, och förmodade nu, att hans familj der hemma antingen vore qvåfd eller uppbränd. Den straxt derpå ifrån Sudenburg ingående underrättelsen stadfästa