EBOKHANDELS-BULLETIN. Minnen af händelser och förhållanden unde en lång lifstid, af Johan af Wingårå Första häftet. Upsala, Wahlström komp Under denna titel har f. d. statsrådet hr a Wingård, återgången till privatlifvet, efter fem tioåriga tjenstebelattningar,, börjat utgifva sin memoirer med ledning af en mängd anteck pningar, dem han är sinnad att sedan uppbränna på det de. icke måtte komma i obehöriga hän der. Författaren är född år 1778, således m sextiosex år gammal; men detta första häfte går icke längre än till år 4807, således innar författaren kom in i administrationen och dej politiska lifvet. Innehållet deraf, som omfatta: hans ungdom samt första tjenstgöring som mi litär, och således icke kan -vara af någon hi storisk betydenhet, är i alla fall läsvärdt. Har sticker ingalunda under stolen medp,, att har är ,ytterst konservatif, och tillskrifver dett: den religiösa uppfattningen af sin lefnad oci sin tid,, samt att han förmenar tidens libera lism) bafva öppet anfallit hans fäders tro oci salighetsläran. Det är icke här stället att tvist: om det missförstånd om tidens riktning, som kan ligga till grund för denna åsigt hos der gamle mannen, som förtjenar aktning, då der utgår från en mneboende öfvertygelse. Har har för öfrigt en ganska lätt stil, och det ligge något enkelt, uppriktigt, ja, snart sagdt barns ligt oskuldsfullt uti hans sätt alt berätta. Så som prof härpå meddela vi följande stycke: Endast fjorton dagar yngre än för detta konung Gustaf Adolf, således född den 44 November 4778 blef jag, som med mina föräldrar vistades på Lof ön, under det hofvet tillbringade sommaren p Drottningholm, lekkamrat med den unge Kronprin sen, men också tidigt disgracierad, ehuru vi sedan utan minnen af det förflutna, blefvo på en tem ligen god fot med hvarandra; Händelsen, söm satte mig uti en så tidig opposition mot min öfverhej och som länge hölls ganska hemlig inom föräldra huset, men väl stack fram, när jag som yr pojkt var rätt odygdig, var den, att båda gossarna, bortskämda uti sina hem, och jag måhända ostyrigare kommo en vacker dag uti ett betänkligt, af vår: vårdarinnor oförutsedt, handgemäng, då min lek: kamrat, särdeles förbindligt, täcktes räcka mig sir lilla hand att kyssa, hvilken nådiga utmärkelse hof damerna ofta täflade om, men jag icke förstod den tiden värdera. Då jag sedan kom så långt i värdigheter, att en konungslig hard räcktes mig till kyssning, tänkte jag merendels på denna inom min slägt förvarade traditionen och reflekterade ej sällan på tidernas och förhållandernas ändrade skick. synnerligen då jag mången gång, intagen af vördnad och beundran, ville nästan med våld kyssa Carl Johans, mig ej sällan räckta, kraftiga hand. Öfver sextio år förflöto mellan dessa epoker af min lefnad, och hade jag, ifrån inskrifven underofficer vid ett dragonregemente, under tiden passerat graderna till en, i Sveriges statskalender för 4844 upptagen, plats bland statens högsta värdigheter. Huru härvid tillgätt, hvad jag under tiden belefvat, lärt