EBOKHANDELS-BULLETIN.
Minnen af händelser och förhållanden unde
en lång lifstid, af Johan af Wingårå
Första häftet. Upsala, Wahlström komp
Under denna titel har f. d. statsrådet hr a
Wingård, återgången till privatlifvet, efter fem
tioåriga tjenstebelattningar,, börjat utgifva sin
memoirer med ledning af en mängd anteck
pningar, dem han är sinnad att sedan uppbränna
på det de. icke måtte komma i obehöriga hän
der. Författaren är född år 1778, således m
sextiosex år gammal; men detta första häfte
går icke längre än till år 4807, således innar
författaren kom in i administrationen och dej
politiska lifvet. Innehållet deraf, som omfatta:
hans ungdom samt första tjenstgöring som mi
litär, och således icke kan -vara af någon hi
storisk betydenhet, är i alla fall läsvärdt. Har
sticker ingalunda under stolen medp,, att har
är ,ytterst konservatif, och tillskrifver dett:
den religiösa uppfattningen af sin lefnad oci
sin tid,, samt att han förmenar tidens libera
lism) bafva öppet anfallit hans fäders tro oci
salighetsläran. Det är icke här stället att tvist:
om det missförstånd om tidens riktning, som
kan ligga till grund för denna åsigt hos der
gamle mannen, som förtjenar aktning, då der
utgår från en mneboende öfvertygelse. Har
har för öfrigt en ganska lätt stil, och det ligge
något enkelt, uppriktigt, ja, snart sagdt barns
ligt oskuldsfullt uti hans sätt alt berätta. Så
som prof härpå meddela vi följande stycke:
Endast fjorton dagar yngre än för detta konung
Gustaf Adolf, således född den 44 November 4778
blef jag, som med mina föräldrar vistades på Lof
ön, under det hofvet tillbringade sommaren p
Drottningholm, lekkamrat med den unge Kronprin
sen, men också tidigt disgracierad, ehuru vi sedan
utan minnen af det förflutna, blefvo på en tem
ligen god fot med hvarandra; Händelsen, söm satte
mig uti en så tidig opposition mot min öfverhej
och som länge hölls ganska hemlig inom föräldra
huset, men väl stack fram, när jag som yr pojkt
var rätt odygdig, var den, att båda gossarna, bort-
skämda uti sina hem, och jag måhända ostyrigare
kommo en vacker dag uti ett betänkligt, af vår:
vårdarinnor oförutsedt, handgemäng, då min lek:
kamrat, särdeles förbindligt, täcktes räcka mig sir
lilla hand att kyssa, hvilken nådiga utmärkelse hof
damerna ofta täflade om, men jag icke förstod den
tiden värdera. Då jag sedan kom så långt i vär-
digheter, att en konungslig hard räcktes mig till
kyssning, tänkte jag merendels på denna inom min
slägt förvarade traditionen och reflekterade ej säl-
lan på tidernas och förhållandernas ändrade skick.
synnerligen då jag mången gång, intagen af vörd-
nad och beundran, ville nästan med våld kyssa
Carl Johans, mig ej sällan räckta, kraftiga hand.
Öfver sextio år förflöto mellan dessa epoker af min
lefnad, och hade jag, ifrån inskrifven underofficer
vid ett dragonregemente, under tiden passerat gra-
derna till en, i Sveriges statskalender för 4844 upp-
tagen, plats bland statens högsta värdigheter. Huru
härvid tillgätt, hvad jag under tiden belefvat, lärt