en del förbrända och förkolnade, och — märkvär-
diga skickelse — likväl ännu så bibehållna, att
spåren efter våld, skåror i halsen och krossningar
af hufvudskålarne, på kroppärne läto med säker-
het igenkänna sig, och förbundna med de betyd-
liga blodsår, hvilka syntes i kammaren, i sängar
och på möbler, läto sakkunniges utslag falla så,
att de döda före förbränningen erhållit djupa och
dödliga sår. Sålunda skulle då här ligga misstan-
kan för ett gräsligt brott. En husfader skulle af-
skurit halsen på sin hustru och 5 barn, krossat
deras hjessor, lemnat de på detta sättet stympade
kropparne till rof för lågorna och derpå sjelf så-
rat sig för att dölja sin förbrytelse och påbörda
den en annan. I sanning knappt troligt, och ge-
nom H:s personlighet, sammanbundet med nyss för-
modade omständigheter, blott alltför sannolikt. H.,
hvilken på sista tiden dref ljusstöperi (handel med
talg och fetvaror), står, ehuruväl intet brott kan
läggas honom till last, icke i bästa rykte. Ifrån
ungdomen lättsinnig, lefde han i dåliga förmögen-
hetsvilkor, och varp sedan lång tid tillbaka miss-
nöjd med sin lott. Derjelnte var han en öfyer-
spänd menniska och hade, som det förljudes, i syn-
nerhet tycke för Eugene Sues nyaste romaner:
Parisermysterierna och Den eviga juden, samt
skall med nöje hafva läst helt korta, i den sednare
romanen innehållna, skräckscener. Möjligt är, att
lerigenom hans inbillning blifvit mera uppeggad
och drifvit honom till denna gräsliga handling.
Någon speciell grund, som eljest skulle förledt ho-
rom dertill, är åtminstone ej bekant. H. har blif-
vit öfverlemnad till kriminålrättens undersökning.
Han befinner sig likväl i ett tillstånd, som ej med-
sifver en utförlig ransakning med honom. Det
na af sticken i bröstet har nemligen inträngt så
ljupt och medfört så betänkliga följder för hans
roppstillstånd, att man ej kan bestämma om H.
kall komma derifrån med lifvet.