drejadt under årets lopp, hvilken förmodan äfver vinner stöd deraf, att. bonddrängar och skojare såsom det berättas, genomrest socknarne på finsk sidan och uppköpt flera hundrade pund, och at smörtransporter afgått ända från Brahestad hit å gränsen. Men om ett sådant lurendrejeri kan be drifvas, torde man tänka att felet ligger i brist pi nit och vaksamhet hos tullbetjeningen. Detta äl! dock icke händelsen, hvilket hvarje opartisk må ste medgifva, utan hufvudfeletligger just i der orimligt förhöjda tullen, och föröfrigt i den tyd: liga omöjligheten att bevaka gränsen för införse af sådana varor som lax och smör, äfven med ett mångdubbelt antal af den nyligen tillökade tull: personalen. Men de så kallade smörbevisen eller edeliga intygen, att varan är af svensk tillverkning, hvilka måste presteras för att derå erhålle förpassning till södra orter, kunna icke heller de förhindra lurendrejeriet? Ingalunda. Huru kan då lagen eluderas och tulltjenstemännen dragas vid nä: san i detta fall? Låt se. En bonde i norra ändar af fögderiet, t. ex. i Juckasjerwi eller Poajala, hat tillverkat 20 eller 30 pund smör; på detta qvantum låter han presten eller länsman skrifva sig et! produktionsbevis. Smöret säljer han till Altens kopparverk eller annan ort i Norge; och beviset, som hen i sådant fall icke behöfver, kan han ser.skildt sälja till någon annan spekulant, som handlar med smör på Stockholm. Han är alltid säker alt få minst en plåt för hvarje pund, som beviset upptager, och detta är äfven en fördel. En annan utväg är denna. En bonde uppköper ett parti smör af sina grannar och sockneboer och tar bevis at dem att varan är af svensk tillverkning. Med dessa hevis på fickan ror han öfver på andra stranden af gränse-elfven och inlastar der ett annat parti och styr så direkte till tullkammaren, företer bevisen och får förpassning på den lurendtrejade varan. Sedan hemtar han det andra partiet till tullen, svär på att varan är svensk och kan äfven bestyrka det med vittnen, om så påfordras. Kan han slutligen i brist på bevis icke få den lurendrejade varan förpassad i Haparanda, så för han den till Calix, säljer den med förtjenst till någon ahnan spekulant, som vid dervarande tullstation styrker att han köpt den af svensk jordbrukare, och så blir varan der förpassad såsom svensk. På detta sätt se vi huru det blir möjligt för vär ort, att afyttra 2 å 3 gånger mera smör än som här produceras. Hvilka äro således fördelarne af den förhöjda tullen, ty någon ekonomisk fördel måste väl dermed vara afsedd? Korteligen följande: 4:0 har staten frängått en årlig tullinkomst af 9 å 40,000 rdr rg8, till förmån för skojare och äfventyrare, dels på svenska, dels på finska sidan af gränsen; 2:0 har den gett anledning till ett onyttigt förökande af gränsbevakningen, som staten måste betala; 3:0 allmogens demoralisering genom produktionsbevisen; 4:0 måste vi betala det finska och allt annat smör dyrare än förut; 5:0o ha vi gett utlänningar och lastare rum, då de säga: när svensken vill hushålla, så uppoffrar han 49 styfver för att vinna den 20:de. — Slutligen är det Ins:s fromma önskan, att smörfrågan måtte lösa fjellen från ögonen på prohibitivsystemets vänner, så att de ljusligen kunna inse och urskilja vårt lands fördelar och skada.