RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Den så mycket omtalta rättegången imellar
ryttmästaren von Schewen och hans son, kammar-
skrifvaren v. Schewen, deruti kämnersrätten afgif.
vit förlikningsutslag, men hvaröfver ryttmästaren
Vv. S. anfört besvär i hofrätten, der saken ännu
hvilar oafgjord, uppfriskades i går med en ytterli-
gare stämningsansökning till kämnersrätten, röran-
de särskild tvist om en skuldsedel å 2000 rdr bko,
som funnits bland de dokumenter, kammarskrifva-
ren Yv. S. enligt förlikningen behållit i sin ego.
Som nämnde skuldsedel, hvilken utgifvaren vägrat
inlösa, är ställd till viss man eller ordres, men
icke försedd med ryttmästarens transport, ehuru
sådan befinnes gjord af sonen, på grund af den
uppgjorde förlikningen, torde vara ovisst, huruvi-
da, innan sig visat om förlikningen står fast, re-
versen i så beskaffadt skick må kunna anses inlös-
ningsbar. (Dagbl.)
— Advokatfiskalen Fredbolm har till handelskol-
legium instämt en viktualiehandlare Norling, för
det denne i sin bod vid Röda bodärne under de
sednare månaderna skall hafva idkat försäljning af
färskt kött. Herr N. lärer, efter hvad uppgifvet
blifvit, haft en strykande afsättning å denna vara
och dessutom fått emottaga den fattigare klassens
välsignelser, emedan han sålt godt kött till 2 å 3
skillingar billigare pris för , än hvad det kostat
i slagtarhusen. Svaranden påstår att det kött, han
försält, varit saltadt, och vittnen äro nu åberopa-
de för att upplysa huru härmed förhåller sig.
— En ung herr Moreno, som bevistade sistl. års
promotionshögtidligheter i Upsala, hade dervid den
oförsigtigheten att lemna sitt guldur i ett öppet
önster, och en tjuf fann sålunda tillfälle att till-
gna sig uret. Herr M. hade längesedan uppgifvit
lit hopp om urets återfående, då genom en be-
ynnerlig tillfällighet en person för någon tid till-
vaka hos den urmakare, af hvilken M. köpt uret,
ill salu utbjöd boetten, hvilken urmakaren snart
genkände och anhöll. Sedermera kom en dag i
örra veckan en annan person till samma urma-
are, för att få ett nytt glas isatt sitt silfverur,
ch då urmakaren öppnar det, igenkänner han !
erket till det ofvanberörda uret. Han anmäler !
aken för polisen.
Boetten hade gått igenom alltför många händer,
ör alt det skulle löna mödan att derom anställa
n undersökning; deremot höll polisen sig till den
erson, af hvilken urmakaren anhållit verket. Denne,
D f. d. bokhållare F., bosatt här i staden och gift
ed en näringsidkerska, blef uppkallad till polis-
ammaren för att redogöra för sin åtkomst af
ämnde urverk.
Mannen inställde sig, besvarade redigt de till
onom framställda frågor och lemnade all den upp-
sning, som af honom kunde begäras. Han be-
tlade, att en fattig gumma någon dag i sist.
ovember månad inkommit i hans bostad, klagat
ver nöd, och frågat om han ville köpa det ifrå-
wyårande urverket; han hade köpt det, och såsom
talning lemnat 42 skilling och några kakor bröd
Visserligen ett alltför ringa pris, men han för-
od icke då urverkets värde. Derefter hade han
ke vidare tänkt på saken och förgätit hela han-
In, tilldess hans mor och systrar julafton öf-
rraskade honom med en julklapp, bestående af
imnde urverk, infattadt i en boett af silfver. Nå-!n
n hemlighet hade för öfrigt aldrig blifvit gjord or