ma af samma belopp, med hvilken de ville
sätta i rörelse sin fredliga styrka, den allmänna
opinionen och det sunda förnuftet, för att in-
kräkta skyddstullarnes fästen och nedbryta hin-
dren för industriens och skicklighetens fria ut-
veckling.
År 41745 var Manchester en obetydlig stad,
hvars invånare hufvudsakligen lefde af sina
välstolar för hand och årligen importerade
ungefär 2,000,000 rå bomull, deremot ex-
porterande bomullsvaror till värde af omkring
30,000 sterling. Nu införes till samma stad
300,000,000 bomull och utföres derifrån bom-
ullsvaror till ett värde af omkring 20,000,060 .
Ar 4743 öfverrumplades staden af rebellerna
och intogs, enligt en samtidig skribents ord,
omkring kl. 2 på eftermiddagen, af en ser-
geant, en trumslagare och en qvinna, hvilka redo
upp till värdshuset Tjurbufvudet, på hästar
med hampgrimmor (en passande sinnebild af
hvad ryttarne förtjenade), och åto middag der.
Efter middagen trummade de efter rekryter,
och fingo inom en timma omkring trettio. —
Det är lätt att föreställa sig, hvilken förvåning
en dylik händelse år 4843 sku!le hafva väckt
på Manchesters börs.
Ar 1745 voro statsverkets inkomster mellan
sex och åtta millioner f; nu uppgå de till om-
kring femtio millioner.
År 1743 måste ostindiska kompaniet kämpa
för sitt bestånd. Nu är nästan hela Ostindien
en af Storbritanniens kolonier.
Ar 4745 exporterade Eogland öfver 500,000
tunnor hvete, med ett premium af 4 rdr 36
sk. bko tunnan, så länge priset inom landet icke
öfversteg 29 rdr banko tunnan. År 4843 har
man stridt om, huruvida Engelsmännen skola
nöja sig med kuapp ranson, derföre att deras
land icke producerar nog spanmil, eller få in-
föra hvad de behöfva från främmande land.
År 4743 började just odlingen af potates
blifva allmän i England, och fördomarne mot
dess biuk hade nästan upphört. På sina stäl-
len utdelades likväl ännu premier, för att för-
må de fattiga till att odla och äta denna jord-
frukt. År 4845 var potatesskördens misslyc-
kande ett af de vigtigaste häftygen till befräm-
jande af den stora öfvergången från skyddstulls-
systemet till fri handel, hvilken största delen
af Eoglands befolkning motser med så mycken
längtan.
År 4745 hade man ännu ingen aning om
Arkwrighvs, Watts, Hargraves och Cromptons
uppfianingar.
Vägarne voro eländiga. En furste måste nöja
ig med att kuana resa 6 svenska mil på fjor-
on timmar, och lopp dervid mycken fara att
öra omkull alltsom oftast: äfventyr, hvilka en-
last kunde förebyggas gerom uppbådade bön-
der, som understödde hästarne på farliga stäl-
len. — Nu reser man lika många mil på en
limma.
Mea att få armar eller ben brutna, eller att
astra med sitt åkdon i lera och dy, var icke
Nn resandes värsta äfventyr då för tiden. Röfvare
ill häst huserade öfverallt i landet, och tjog-
als afrättningar gåfvo nyfiket folk sysselsättning
vid Londons afrättsplats, Tyburn. — Denna
andsplåga är utrotad 4845, och man slipper
fvenledes nu för tiden se spetsade bufvuden
å Towern och hästgardesvakt i Hyde-park.
Dessa äro några få af de förändringar, Eng-
and undergått på hundra år. Så skall verlden
upphörligt gå framåt, i trots af alla de gamle,
vilka, för att evigt behålla sin makt och sitt
nseende, skulle vilja qvarhålla den på samma l:
unkt, hvarpå den stått i deras ungdom.
SA — VO — 200200 l