vit ölfverklagad, år wvisserligen sannt, men att den blifvit det såsom fix, kan så mycket mindre vara fallet, som en fix tull på spanmål ännu aldrig funnits i England. Med en fix tull måste man väl iche förstå förbud till en viss punkt, med sedermera inträdande rättigbet till införsel mot erläggande af varierande eller bestämda -afgifter, utan dermed skall väl förstås frihet, att när som helst införa varan mot en afgift, som icke undergår förändring. Rummet tillåter icke ins. att hör göra någon recit af de tidigare spanmålslagarna, menhan trotsar hvem som helst, att bland de olika exportoch importförbuden samt varierande afgifterna framleta något som liknar en fix tull. För att då endast tala om lagarne af åren 1813 och 41822, hvilka närmast föregingo den af 4828, så var förhållandet med dessa, som följer. Enligt 48435. års lag var införsel förbuden ända till dess att priset på hvete var 80 sh. per quarter, på råg 53 sh, på korn 40 sh. och på hafra 26 sh. Enligt den derpå följande lagen tilläts väl utländskt hvetes förtullning då priset steg till 70 sh., men mot en tull af 47 sh. under de första ire månaderna och sedan 42 sh.; vid högre pris föll tullen ännu mer. Liknar allt detta en fix tull? 1828 års skala varierade mellan en hög tull, som i verkligheten var detsamma som importförbud, cch en af 4 sh., då priset uppgick till 73 sh., men detta så hastigt, att tullafgiften vid Z0 sh. pris steg till 40 sh. 8-d. Följden blef den, att spanmålsimportörerne uppsköto förtullningen ända till dess att priset stigit så högt, att de, efter erläggande af en :åg tul!, erböllo ett högt pris på varan. Af denna orsak blef den tull, som i medeltal erlagts från 4828 till 4841, såsom M. B. uppgifvit, endast 3 sh. 7 d. för ett quarter hvete. Men ingenting kan väl vara besinningslösare, än att härutaf draga den slutsatsen, att skalan varit lika med en! fix tull af nämnda belopp. Man måste ihågkomma, att ända till den punkt, då en sådan! tull serlades, utöfvade tullen samma verkan som . förbud.När således tullen vid 74 sh. pris var 6 sh. 8 d., och vid 72 sh.; 2 sh. 8 d., så var medelpriset, vid hvilket införsel i medeltal kunde äga rum, åtminstone icke lägre än 74 sh. Således skulle priset, vid hvilket hvete kunde införas här, om en dylik lag här gällde, för svensk tunna vara omkring 23 rdr bko, och tullen sedermera blifva 4 rdr 44 sk. 4127 rst. till hvilken sednare summa 35 sb. 7 d. af M. B. blifvit beräknade. Kunde väl en sådan Jag sägas vara lindrigare än vår pu gällande, enligt hvilken afgiften är 2 rdr banko? Det kan synas besynnerligt, att M. B., då frågan är att bevisa, att engelska tullen är låg, ej heldre väljer den nuvarande, betydligt nedsatta, än en som redan upphört. Men sådant förklaras deraf, att genom antagande af 1842 års skala till grund för beräkningen, skulle medeltullen blifva högre, och således den orimligheten inträffa; att den nedsatta skalan befunnes mera tryckande derigenom, att den underlättat förtullningen, innan priset stigit till 72! eller 73 sh. Från den 29 April till den 5 Januari 1844 förtullades neml. 3,464,648 quarters utländskt hvete, mot en medeltull af 9.sh. 40 d. Något mera torde väl icke behöfvas för att visa, att vid en varierande skala, ingen slutsats om dess tyngd kan dragas af den tull, som enligt densamma erlägges. . v Videre påstår M. B., att den fixa tullprincipen har nu helt och hållet blifvit öfvergifven i England i afseende å dess menliga inverkan under missvextår,. Som den aldrig varit 12g derstädes, utan endast framkommit såsom förslag, så kan den också endast såsom sådant hafva blifvit öfvergifven. Men de, som så hafva gjort, hafva likväl icke återgått till en varierande tull, utan de hafva i stället yrkat tullfrihet. Någon svårighet-alt utgöra en fix tull af t. ex. 5 sh. under missvextår i England, vore väl svår att förmoda, då t. ex. nu, under. en allmännare missväxt i bela Europa, än som ofta brukar inträffa, hvetet i Odessa endast äller 32 å 37 sh., och sålunda med beräknande af fraktkostnaden till 43 sh., hvilket torde vara högt, i England kunde lemnas till 33 å 60 ch.; samt, om skörden utomlands vore god, för långt mindre. Således skulle denna 3 sh. tull väl, i händelse af missväxt, snarare vara alt frukta för dem; som, i likbet med framl. mir Sadler, befara en öfversvämning af Danzighvete, än för dem, som önska brödet billigt. Hvilken tröst-kan det också vara för dessa sednare, att hvetet i medeltal varit nästan lika dyrt i Paris som i London? Snarare bafva de väl anledning att göra en jemföre!se med de länder, der det i medeltal varit !3 billigare. Påståendet att medlemmarne af Anti:cornlaw-league åtnjuta skyddstull för sina tillverkningar, under det att de vilja borttaga skyddet för jordbruket, är visserligen sannt; men M. B. hade, för att komplettera uppgiften, bordt tillägga, att de äro beredda afstå det skydd, som de sjelfva äga. Vid ligans sarimankomster brukar detta skyddsomtalande åtföljas af höga skrattsalfvor. De rika bomullsspinnarena i Lan casbiren, som utgöra ligans kärna, tyckas också hafva föga anledning till tacksamhet för skydd i eget land, då de oaktadt höga tullafgifter kunna fiona afnämare utrikes. Hvad slutligen beträffar den ringa andel i RR