tern aldrig låter missleda sig af publikens små momentela nycker, ty ehuru hon-är af publiken afhängig, får hon dock aldrig åsidosätta de estetiska anspråk, som den sanna bildningen med rätt fordrar. Förstår en teater att med säker takt kringsegla denna klippa, så är äfven hennes existens betryggad — om ej, så går hon, oaktadt alla penningunderstöd, i qvaf. Fz. B.