Jr me. oc MULTE MTUSUPVIDRA BAMSE MM MA
-IDet är ej utan fara, som utlänningar besök
-Idessa Floras tempel och man bör isynnerhe
- välja sitt sällskap af stadgade, sansade personei
för att undvika uppträden. Mera härom e
a annan gång.
2) Sedan engelska faktoriet brann upp, är de
ljamerikanska nu det bästa. Det har en nät
-Iträdgård utåt revieret, der man morgon oc
ljafton promenerar.
,) Middagsmåltiden intages vanligen klockan hal
-14 eller 4 och omkring kl. 3 far man ut an
Itingen i segelbåt eller i så kallad hongbåt, son
ros af 5 å 7 chineser. De, som önska prome
-Inera, kunna då sätta i land samt vandra öfve
Ide för risfältens vattning uppkastade vallar til
någon af de många begrafningsplatser, som är
-janlagda på nästan alla kullar kring stadens när
I maste grannskap, hvarest den, som förstår: det
Ikan få läsa ända till 20 anor på vissa grafste
nar. Chineserne äro mycket noga i denna son
Ii andra punkter. Hela stamträdet målas pi
-Istenen.. I en bod, der gamla saker höllos til
-Isalu, försäkrade mig köpmannen, att en urna
Isom jag besåg, var tjugutusen år gammal oc
litet till. Man värderar i allmänhet mycke
I det gamla.
) Chineserne begrafva här sina döda ej i kyr
I kogård eller vigd jord, men de söka dertill e7
lycklig plats, ty på valet af hvilorum för fa-
drens jordiska qvarlefvor beror sonens och all:
afkomlingars framtida lycka. Ar stället lyck-
I ligt, så stiger familjen i rikedom och anseende
Jhvarom icke, så träffas den af olycka. Af detta
skäl behålla barnen ofta fadrens kroppsliga qvar-
Ilefvor månader och år obegrafna. Den gamle
Howqua (förste Hongköpman) sökte under nära
40 års tid förgäfves efter en lycklig hviloplats
Iför fadrens lik och bade säkert ännu längre för-
dröjt begrafningen, om han icke fruktat att sjell
dö utan att hafva jordsatt fadren. Man lär
ofta hafva sett honom med en mängd profver
på jord framför sig, hvilka han betraktade och
jemförde, såsom vore fråga om val af ett parti
the, Han lär hafva utgifvit ofantliga summor
till grafsökare, hvilka naturligtvis voro belåt-
na att ej träffa på rätta stället. Kistorna äro
gjorda af två urholkade trädstammar, mycket
tjocka och lufttätt slutna. Således kan ett lik,
med tillhjelp af några torkande kryddor ocb
gummi, utan olägenhet bibehållas ofvan jord.
Medan vi från middagsmåltiden och Hongbå-
ten öfver risåkrarna så knapphändigt kommit
att stöta på de döda, vill jag nämna att chine-
serne ej allenast tro på ett lif efter detta, utan
förmena, att man efter döden kommer att in-
taga samma relativa ställning, som bär fallit på
ens lott. Ea mandarin blir ärad efter sin rang,
en rik får njuta af sina egodelar, och derföre
är man angelägen att till de döda remittera
penningar, kläder, fullmakter på äreställen, mat,
m. m. Det sker sålunda, att guldpapper, hvar-
på man gjort cirklar med ett hål i midten fö-
reställande mynt, förgyldt och måladt papper,
utklippt i form af kläder och skor, brännes på
grafven, der man äfven sätter allehanda läcker-
heter, af hvilka den döde efter någon stund
tros hafva dragit åt sig essensen, hvarefter de
lefvande smörja sig med den materiella öfver-
lefvan. Sådana remisser ske reguliert vid vissa
tider och dermed fortfares så länge någon af-
komling finnes vid lif. Papper offras dessutom
ständigt såsom bön eller tacksägelse. Aldrig
afgår en båt på en längre tur, utan att offra;
aldrig försaummas tackoffret för. fulländad resa.
Pressens ofantliga konsumtion af papper i Eu-
ropa är ett intet mot hvad offren här medtaga.
De förnämsta gatorna i Canton äro Nya och
Gamla China-gatorna, hvarest de-bästa bodarne
finnas. Dessa innehålla stora värden, men chi-
nesen förstår ej ännu att ägga köplusten genom
varornas expositiop. I allmänhet äro gatorna
trång2, men snygga, de flesta belagda med stora
huggna gran:tblock, beräknade att räcka åtmin-
stone ännu 20,000 år.
För några dagar sedan gjorde jag, jemte nå-
gra andra resande, en vandring till stadsmuren,
hvilken vi hade ämnat kringgå. På en dylik
exkursion hade nyligen engelske vice konsuln,
en missionär och en embetsman från Hongkong
blifvit- utplundrade. Kl. 1, 6 på morgonen
voro vi på väg, 5 till antalet, jemte två lin-
guists (tolkar). Tolkarne vände snart om, och
kunde för intet pris förmås att följa oss, af
fruktan för pöbeln. Efter någon öfverläggning
beslutade vi ait (alldeles utan penningar eller
dyrbarheter på oss) fortsätta vår väg. Oaktadt
trängseln redan var stor, mötte vi intet hinder,
ingen annan insult, än 10p af Fan qui! (utländ-
ske djefvull) här och der, ända tills vi fått sigte
på muren och ämnade vika af en tvärsata för
att följa den. Åtskilliga personer ställde sig då
i vägen och gåfvo genom tecken tillkänna, att
vi ej kunde gå längre. En mobb samiades snart )
och vi blefvo tvungne att vända om. Dettal
ställe var beläget omkring Y4-dels svensk mil
rån faktorierna. Enligt traktaten skall det nu
blifva tillåtet för utlänningen, att fara fritt så l
långt utåt landet, alt återresan kan ske på da-
sen, samt att äfven komma inom stadsmurarna,
dit ingen profan ännu haft tillträde.
Den amerikanske missionären och läkaren
D:r Parker, som gjort sig ett stort namn ge-
nom inrättandet af ett fri-hospital i Canton,
rar med mycken välvilja omfattat mig. Det
ir genom bekantskap med sådana personer som
nan inhemtar säkrare underrätteiser, än som
unna erhållas oganam bkänmän Da Lönna fal