——— Algezirå. En afgrundsskatt är gömd der,, säde han, vänd till vännerna. )En trollkarl i Frangistan löste en gång en olycklig moslim — välsignadt vare hans minne — atur fångenskap, men med vilkor att, då han hemkom, skulle han uppbränna ett papper, som trollkarlen gaf honom, på Kubbar Rumias grafvar. Detta gjorde araben. Hvad hände? Knappt var papperet uppbrändt, förr än tusende guldoch silfvermynt framrullade genom de hårda :stenarna. Allah! Aliabl ropade de andre. Som jag säger er! fortfor ben Zegri. — Sedan guldstyckena en stund flugit omkring monumenterna, togo de med utomordentlig hastighet sin riktning mot hafvet till Rumis land. Allah! Allab! till de kristna hundarne! skreko de närvarande. Förbannelse öfver dem! sade Mohamed, i det han spottade på marken. Dock: hör vidare: guldet bildade en lysande pelare i luften. Då nu ben Casem — så hette araben — såg denna skatt borttåga öfver sitt hufvud, utan alt han kunde nå den med händerna, så hög han än sträckte sig, tog han af sig sin burnu; och kastade den i höjden; strax nedföllo mång: guldoch silfverstycken. Allah Akbar! väl gjordt, ben Casem! Vi mina ögon! kasta ännu en gång din burnus haiken och tofflorna med!, skreko araberna förtjusta. Ja, han skulle väl gjort det, inföll ben Ze gri; men knappt hade guldstyckena vidrör marken, förr än allt var förbi och de förvand lades till stenar. : ATS