Tvifla icke, Rebecka!, tröstade den gamle näfven jag är trött vid detta kringvandrande Jag har förvärfvat nog. Det är väl icke be tydligt och skall derföre icke reta Goijms rof lystnad, men det är nog, för att gifva dig er anständig hemgift. Du vet, att sonen till der rike Zedekia ben Amar, den mäktige marabuter i Ain Mady, skulle begärt din hand, om har icke fruktat att fadren, i anseende till vår fattigdom, skulle vägrat sitt bifall. Nu ämnar jag yppa, alt din morgongåfva alldeles icke är obetydlig.n Häftigt förskräcktes flickan vid dessa ord. Fader), ropade hon i högsta rörelse, om ni gör det, har ni icke mer någon dötter. Jag skulle hellre störta mig från denna klippa, än blifva den manuens maka. ! Men du har förut icke synts honom obenägen!, sade fadren. Nå, är det icke denne, så infinner sig nog någon annan, som du kan välja. Aldrig! — Aldrig! — Jag gifter mig ickel afbröt Rebecka den talande. J:g vet icke huru det står till med dig, barnl sade den gamle skakande på hufvudet, under det han bekymrad såg på dottern. Sedan den dagen vi besökte marknaden vid Hamis:, bar du blifvit alldeles förändrad. Förut glad som ett barn, modig vid de största ansträngningar och försakelser, är du nu vemodig och nedslagen; du tiger eller svarar förströdt. Skulle, hvad Gud förbjude — — Ni irrar, ni misstar er, fader becka ångestfull. Du vet således hvad jag ville säga, innan I ropade Re