med mig i detta ämne! Endast Gud allen:
kan jag anförtro hvad jag känner.
Ismael såg på dottren, under det hon talade
med en blick af den ömmaste faderskärlek oct
det djupaste bekymmer, och slöt tigande flic-
kans händer i sina, under det hon lutade det
skönlockiga hufvudet emot hans bröst. -
I detta ögonblick ljödo hofslag från dalen:
ingång. Tre Beduiner nalkades i stark galopp
och hade, för att undvika solstyng, dragit ka-
puschongerna af sina hvita, fladdrande mantlar
öfver hufvudet. De begge ryttarne till höger
och venster voro af mörk ansigtsfärg; ansigtet
af den medlersta kunde man icke se, då det
var täckt af en lädermask. Då ryttarne när-
made sig källan, sprängde en af dem några steg
förut.
Fort. härifrån, du hund! ropade han till Is-
mael. Vid Allab! Juden vågar stadoa vid käl-
lan, ehuru han, ser, att rättrogna komma för
att rasta der.
Ismael och Rebecka stego upp tigande och
ville skynda till sina lastdjur, då den andra
ryttaren kom närmare.
Låt honom vara!, sade denna något vänli-
sare. Känner du ej igen konom? Det är den
samie Istnael ben Lasry, som så ofta varit hos
oss i Keff och som tillförde mig en broderad
haik från Ålgezira, för det a!t jag gjorde ho-
nom bekant med Kbasnadar, den förre Bejen
af Titeri i Bu Mezray.
Det är allt väl, Hassan; men det passar sig
icke. för, Islams bekännare alt vara tillssmman
med detta folk, och sedan. ..