AA ———————A!
upp högt hvad som står på denna lapp, ty hon
kan icke läsa skrifvet sjelf; der står:
Min dotter Jobanna Maria efled stilla den
23 Augusti 4843 kl. 3 till 6 på morgonen i
en ålder af 4 år, 44 månader och 2. dagar.
Om ni vidare frågar henne om hon sörjde
sin lilla Johanna mycket, skulle hon svara:
Ja visst gjorde jag det, i början, ända tills
jag kort derpå hörde dem omtala den der Lin-
qvisten, och hur hans mor gråtande följde ho-
nom tills vägs: se det var gråt det! se det var
sorg det! Måtte jag då icke vara glad att få
följa min lilla Hanna till Jobannes kyrkogårdi,
Arma qvinna! hvilket val? afrättsplatsen och
kyrkogården!
Hon hade väl ämnat lägga litet torf på graf-
ven och nämnde bärom till dödgräfvaren.
Lägga litet torf på grafven! jo, det skall man
se! likasom det vore en så lätt affir! Nej,
pass min gumma, det torfvas inte! Om alla
tiggare skulle torflägga sina anhörigas grafvar,
det vore just hyggligt! När man icke bar råd
att ha marmor-monument eller åtminstone jern-
kors eller staket och plantera blommor, så kan
man rätt så gerna ligga otorfvad.
För en slant och goda ord fick dock mor
Brita nådig tillåtelse att bemta torf från Tysk-
bagarebergen och pryda sitt barns graf.
Samma höst lemnade familien trehörningen.
Rummet var alltför kallt, trångt och osundt.
Barnens helsa led deraf; båda blefvo sjukliga
och fortfara ännu alt vara det.
Några oktobernätter sofvo de i en vedbod.
(Sådan liten, kort rad! — men hvad nöd, hvad
jemmer den innehåller! ... hvilka Jånga näiter
för fadren och modren med tvenne små sjuka
barn!) Nu fingo de ett rymligare och sundare
rum för 38 riksdaler riksgälds per år.
De personer, hos hvilka mor Brita gick som
hjelphustru, fattade imedlertid alltmera tycke
för den ärliga, förnöjsamma, ibärdiga och ar-