AA ———————A! upp högt hvad som står på denna lapp, ty hon kan icke läsa skrifvet sjelf; der står: Min dotter Jobanna Maria efled stilla den 23 Augusti 4843 kl. 3 till 6 på morgonen i en ålder af 4 år, 44 månader och 2. dagar. Om ni vidare frågar henne om hon sörjde sin lilla Johanna mycket, skulle hon svara: Ja visst gjorde jag det, i början, ända tills jag kort derpå hörde dem omtala den der Linqvisten, och hur hans mor gråtande följde honom tills vägs: se det var gråt det! se det var sorg det! Måtte jag då icke vara glad att få följa min lilla Hanna till Jobannes kyrkogårdi, Arma qvinna! hvilket val? afrättsplatsen och kyrkogården! Hon hade väl ämnat lägga litet torf på grafven och nämnde bärom till dödgräfvaren. Lägga litet torf på grafven! jo, det skall man se! likasom det vore en så lätt affir! Nej, pass min gumma, det torfvas inte! Om alla tiggare skulle torflägga sina anhörigas grafvar, det vore just hyggligt! När man icke bar råd att ha marmor-monument eller åtminstone jernkors eller staket och plantera blommor, så kan man rätt så gerna ligga otorfvad. För en slant och goda ord fick dock mor Brita nådig tillåtelse att bemta torf från Tyskbagarebergen och pryda sitt barns graf. Samma höst lemnade familien trehörningen. Rummet var alltför kallt, trångt och osundt. Barnens helsa led deraf; båda blefvo sjukliga och fortfara ännu alt vara det. Några oktobernätter sofvo de i en vedbod. (Sådan liten, kort rad! — men hvad nöd, hvad jemmer den innehåller! ... hvilka Jånga näiter för fadren och modren med tvenne små sjuka barn!) Nu fingo de ett rymligare och sundare rum för 38 riksdaler riksgälds per år. De personer, hos hvilka mor Brita gick som hjelphustru, fattade imedlertid alltmera tycke för den ärliga, förnöjsamma, ibärdiga och ar