EEG ,O, huru skön, huru himmelskt god hon är! sade Victor, sedan han en stund i djupt eftersinnande gått upp och ned i rummet. Vore denna älskliga flicka dotter af en ansedd man i Europa, sku!le hon omsvärmas af tillbedjare, som skulle förtjusas af hvarje uppsnappad blick och af det obetydligaste ord; här utblomstrar den späda blomman obemärkt. Och hvilken sorglig lott är den herrliga, älskliga flickan beredd! Endast ledsagad af en svag gubbe, blottställd för det förakt, den smälek, som häftar vid hans stam, utan skydd emot den råa befolkningens våld, måste den arma släpa sig fram öfver forsande strömmar, djupa bergsklyftor in uti den brännande öknen. Den steniga marken sårar den arma vandrarinnans skönt bildade fötter, och då hon ändtligen om aftonen blodig och utmattad nedsjunker vid brädden af en saltaktig källa, under en enslig af samum förtorkad palm, är himlen hennes tält, den nakna jorden hennes läger, och de öfvergifnas Gud hennes enda skydd. — Jag går icke till maurinnan!; sade Victor, i det ban kastade sig på en stol. Detta afsked har gifvit mig motvilja för hela företaget. — Men är jag icke barnslig?) tillade han efter en stund. — Skulle icke mina kamrater utskratta mig, om jag af sentimentalitet narraktigt försummade ett galant äfventyr, som Jli.ger migpså nära? Och sedan — har-örat! Är du feg? — så betydde det, sade mauren. Hvad skulle den sköna maurinnen säga? — Nej, det blir dervid— jag går. Midnatten var ru inne. Victor gick, höljd i sin kappa, till porten Bab-el-Ored. Alt ver