— Mn
TEATER.
HERR ALMLÖFS RECETT.
På nyssnämnde recett gåfvos för fullt hus
tvenne nya pjeser, den ena öfversatt från från-
syskan, den andra ett svenskt original af herr
olin.
Ett fullt hus måste alltid vara tillfredsstäl-
lande för eh recetlagare — vi afse nu icke den
dermed förenade inkomsten, som i och för sig
sjelf alltid är att respektera — och detta ännu
Mer, när pieserna äro för Publiken främmande,
så att wan icke kan säga att dessa Fenom. ett
tilläfventyrs förut kändt värde lockat publiken
att strömma till teatern; ty receltagaren skall
deraf fiona, burusom publiken för hans egen
langs sku!l, den man redan lärt sig. värdera,
Söker teatern och fyller alla dess platser. Men
det måste också vara tillfredsställande för hvar
och en, som älskar konsten, att se den och dess
tjenare byllade, som sig bör, af det bildade
samhället. Kommer nu härtill, att de stycken
som uppföras äro mästerstycken, eller — för
att icke fordra allt för mycket — äro öfver
medelmåltan, så har man dubbel tillfredsstäl-
le!se med sin afton.
Hvilket värde skola vi billigtvis kunna till-
erkänna de konstprodukter, som denna afton
passerade scenen? Att döma efter mängdens
yttringar i salongen — hvilka dock merändels
gälla detaljerna af stycket, så väl som af spelet
— syntes de göra lycka. Ait döma efter det
IMMtryck de gjorde på vårt individuella tycke —
— hvartill tjeuar det. Skola vi förklara oss,
Så få vi uppriktigt bekänna, all vi icke kunna
fatta det öfvervögande kovstvärdet uti ett ska
despel; sammansa:t så, som Bouchaudys Rin-
gare i S:t Paul, ehuru vi gerna deltaga i hyll-
ningen åt nigra serskilda partier deraf, och år
det sitt, på hvilket de utfördes.
Ringaren bör till de pjeser af den nyate
fransyska skolan, som hafva mycket kropp,
men alltför litet själ, eter för att tala tydti-
gare, som hafva sin styrka i styckets mekanism.
i en högeligen invecklad intrig, stundom så in-