ena hvad tron åtskiljt. Detta är betydelsen a den stora rörelsen i närvarande tiden och tysk katolicismen är blott ett dess första yttre fram trädandre. Härmed, M. H. är jag nu vid resultatet a min bittills gjorda utredning, som är: yrkan det af en fri; kyrklig associationsrätt, oanta stad af de statsborgerliga rättigheterna, unde statens skydd och uppsigt. I sen, att deticke kan vara min afsigt att söka utverka ett pri vilegium för grundläggandet af-ett nytt religlöst sambälle, eller en ny monopoliserad kyrk: bredvid de redan varande. Dermed vore för fribeten oändligt ringa vunnet. Det må gerna vara, att sjelfva grundsatsen om en allmän religiorsfrihet närmast finner sin tillämpning pi den tysk-katolska kyrkan, ja att kanske denna vore det sista tillfället för dess användande; men grundsatsen sjelf är hufvudsak. Då först skulle ingen af de bestående kyrkorna kunna klaga öfver intrång, förfördelande, och först då blefvo vi betryggade, att den nya kyrkan icke åter förlöper sig i en falsk rigtning, hvilket så lätt sker under skyddet af ett monopolium. J finnen vidare, M. H., att jag sjelf måste blifva otrogen mina egna grundsatser, då jag i första linien vill bezränsa mitt yrkande genom fiånskiljandet af en vis: religion, Men — icke utan ett slags blygsel säger jag det — jag kan icke påstå allt, ty jag har ej hopp att mitt förslag, om det xore så allmänt uppstäldt, skulle vinna husets bifall. De flesta af eder anse sig böra mera afse den allmänna obenägenheten emot ett ibland oss lefvande: religionsparti, en obenägenhet som detta ty värr hufvudsakligen ådragit sig genom sina lägre klassers lefnadssätt, än rättvisan. Häraf synes det, att vi endast kunna steg för steg närma oss till det förnuftiga rättstillståndet; och på det derföre icke yrkandet på sjelfva Religionsfriheten, som nu blifvit så vigtig genom den religiösa rörelsen inom den kristna be!olkningen, skall falla, ser jag mig tvungen att inskränka förslaget, i andra. linien, eventuell, till den kristna religionens bekännare. Man måste betrakta, att den yttre anledningen till min motion, är bildandet af tysk-katolska menigheter i vårt land, och att derföre äfven dess närmaste ändamål är religionsfrihets-principens användande på dessa. Så snart man likväl inskränker denna princip till kristendomens bekännare, måste man vid dess användande låta komma till afgörande frågan om en religiös associations kristlighet, således nu den om tysk-katolicismens. Detta är ock, såsom bekant är, nästan den enda anfallspunkten, mot hvilken den närvarande religiösa rörelsens motståndare rigtat sina vapen. Detär under påståendet af tysk-katolicismens Okristlighet, som de uppmana statsmakten att undertrycka densamma. (Slutet följer.)