ena hvad tron åtskiljt. Detta är betydelsen a
den stora rörelsen i närvarande tiden och tysk
katolicismen är blott ett dess första yttre fram
trädandre.
Härmed, M. H. är jag nu vid resultatet a
min bittills gjorda utredning, som är: yrkan
det af en fri; kyrklig associationsrätt, oanta
stad af de statsborgerliga rättigheterna, unde
statens skydd och uppsigt. I sen, att deticke
kan vara min afsigt att söka utverka ett pri
vilegium för grundläggandet af-ett nytt reli-
glöst sambälle, eller en ny monopoliserad kyrk:
bredvid de redan varande. Dermed vore för
fribeten oändligt ringa vunnet. Det må gerna
vara, att sjelfva grundsatsen om en allmän re-
ligiorsfrihet närmast finner sin tillämpning pi
den tysk-katolska kyrkan, ja att kanske denna
vore det sista tillfället för dess användande;
men grundsatsen sjelf är hufvudsak. Då först
skulle ingen af de bestående kyrkorna kunna
klaga öfver intrång, förfördelande, och först då
blefvo vi betryggade, att den nya kyrkan icke
åter förlöper sig i en falsk rigtning, hvilket så
lätt sker under skyddet af ett monopolium. J
finnen vidare, M. H., att jag sjelf måste blifva
otrogen mina egna grundsatser, då jag i första
linien vill bezränsa mitt yrkande genom fiån-
skiljandet af en vis: religion, Men — icke
utan ett slags blygsel säger jag det — jag kan
icke påstå allt, ty jag har ej hopp att mitt för-
slag, om det xore så allmänt uppstäldt, skulle
vinna husets bifall. De flesta af eder anse sig
böra mera afse den allmänna obenägenheten
emot ett ibland oss lefvande: religionsparti, en
obenägenhet som detta ty värr hufvudsakligen
ådragit sig genom sina lägre klassers lefnads-
sätt, än rättvisan. Häraf synes det, att vi en-
dast kunna steg för steg närma oss till det för-
nuftiga rättstillståndet; och på det derföre icke
yrkandet på sjelfva Religionsfriheten, som nu
blifvit så vigtig genom den religiösa rörelsen
inom den kristna be!olkningen, skall falla, ser
jag mig tvungen att inskränka förslaget, i an-
dra. linien, eventuell, till den kristna religionens
bekännare. Man måste betrakta, att den yttre
anledningen till min motion, är bildandet af
tysk-katolska menigheter i vårt land, och att
derföre äfven dess närmaste ändamål är reli-
gionsfrihets-principens användande på dessa.
Så snart man likväl inskränker denna princip
till kristendomens bekännare, måste man vid
dess användande låta komma till afgörande frå-
gan om en religiös associations kristlighet, såle-
des nu den om tysk-katolicismens. Detta är
ock, såsom bekant är, nästan den enda anfalls-
punkten, mot hvilken den närvarande religiösa
rörelsens motståndare rigtat sina vapen. Detär
under påståendet af tysk-katolicismens Okrist-
lighet, som de uppmana statsmakten att un-
dertrycka densamma. (Slutet följer.)